Apropå språk och Undervisnings- och kulturministeriets initiativ för Öppen forskning och vetenskap saknas ju ännu en hel del av informationen och tjänsterna på svenska, en sak som jag uppmärksammats på av andra flera gånger de senaste dagarna. Det har hittills gått, som det ofta gör i vetenskapliga sammanhang i Finland, man nöjer sig med det ena inhemska och engelska. Det är förstås på sätt och vis rationellt och jag kan hålla med om att det kanske inte är värt att sätta resurser på att översätta varje lilla text. Akademiker måste förvisso kunna läsa engelska, och de kan nog den övriga intresserade befolkningen också liksom de nordiska kollegerna.
Men vad gäller tjänster, som den Etsin är, som produceras av ministeriet och som ska fylla nationella syften och funktioner, skulle det nog öka trovärdighet och status om båda de nationella språken behandlades helt jämlikt. Att det i fallet Etsin finns en del tekniska utmaningar gällande databasens innehåll vet jag, och det är något som kommer att kräva en del jobb (även för att fungera smidigt på engelska) av flera olika aktörer i fältet, men målsättningen borde nog vara klar. Som en personlig reflektion. Om ministeriet vill göra något på allvar, måste det göras på både finska och svenska.
Etsin är inte heller färdig, eftersom fältet förändras hela tiden och avsikten är att den ska vara en viktig del av den infrastruktur som stöder forskningen i vårt land. Till databasen höstas information om forskningsdata från andra källor och forskare kan också själva anmäla sina digitala material till Etsin. Vilket jag alltså varmt rekommenderar och hoppas att folk gör, oberoende av om de har öppna data eller inte. För då man gör det, kommer man samtidigt förse sina data med viktig beskrivande information, något som annars kanske blir ogjort. Dessutom är det inte att förakta att andra forskare också via Etsin kan bli medvetna om för dem nya material. Och kanske hitta på något nytt intressant sätt att utnyttja dem.
Att beskriva sina material med den blankett som Etsin erbjuder kan vara utmanande, men det är en enormt nyttig excercis. Det finns många aspekter som man kanske inte tänkt på, så som vem äger materialet, vem får bestämma om användningen, hur kan man dela ut det osv. Detta är också en av de riktigt stora utmaningarna för den öppna vetenskapen just nu: det är inte alltid så enkla saker. Och de är i synnerhet nu i början, innan tjänster, rutiner och kunskap finns på plats, direkt svåra frågor, eftersom man inte alltid planerat dessa saker ordentligt från början, vilket skulle göra/ha gjort saker mycket enklare. Men allt är hemåt! Vilken som helst metadata och synlighet är bättre än ingen alls. Så låtom oss icke bli avskräckta, utan ta tjuren vid hornen, och börja i någon ända och göra så gott vi kan.
Det finns mycket tjänster och information där ute och mera är på kommande. Själv höll jag i veckan en liten pilotkurs i Åbo. Forskning och dataförvaltning på tre timmar för både forskare och personal på ÅA, vilket ju var en utmaning eftersom hela problematiken ser så olika ut inom olika forskningsdiscipliner. Så egentligen ställer man med en dylik kurs lätt till det med mera oro och frågor än ger några enkla svar. Men jag hoppas ändå deltagarna upplevde att de fick ut någonting. Själv tyckte jag vi hade otroligt intressanta diskussioner. Det är verkligen spännande och roligt när folk med olika expertiser möts kring en viss fråga. Nu väntar jag ännu på kursfeedbacken, så jag kan se vad som borde göras i fortsättningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar