De två första talarna, Lars Hertzberg och Henrik Meinander, började med att dissekera sanningsbegreppet. Meinander talade om hur både journalisternas och historikernas uppgift handlar om att förklara vår verklighet, oftast i en narrativ form. Både Anu Koivunen och Farida Vis tog upp detta; hur berättelser med klassiska strukturer, skurkar, hot och faror ofta formar dessa berättelser på ett sätt som får oss att frånse eller glömma att fråga efter fakta. De enkla förklaringarna i vad som skett, eller morfologin om man skulle tala med Vladimir Propp, och stereotyperna slår otroligt snabbt igenom i synnerhet i krissituationer, då det är bråttom att sålla i informationen. Anu Koivunen påpekade dessutom att journalister ibland kan tendera att vara med om att skapa en "storm" i sociala medier, som sedan kan användas som ett "tryck" som nu senast i fallet Hautala (min länk). Trots att den minimala twitteroffentligheten i Finland verkligen inte kan anses representera någon "allmän folkopinion" (min kommentar). Men likväl kan den sedan citeras i massmedia och få en oproportionerligt stor tyngd. Farida Vis visade förresten också hur svårt det är att ens få ett grepp om hela twitterdiskussioner. På seminariets hemsida kommer vi att lägga ut material från seminariet, det kan löna sig att kolla det!
Anu Koivunen for ganska hårt ut mot journalisterna. Hon manade dem verkligen att satsa på kvalitet och transparens fram om snabbhet. Det är förstås viktiga frågor som aldrig kan diskuteras tillräckligt. Men det räcker inte heller att bara diskutera. Man måste handla. En intressant observation som jag fick med mig av Koivunen och Vis var att massmedia är relativt svaga på att korrigera felaktig eller vinklad information de själva spridit, medan Twitter har en fenomenal förmåga att relativt snabbt korrigera desinfomation.
Nedan en del twitter, mera material kommer allstå att läggas upp av Brages Pressarkiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar