Open Access och business

Den kanadabaserade idéhistorikern Jean-Claude Guédon har skrivit en intressant text om betydelsen av Open Access-publicering, om vetenskaplig auktoritet och om utmaningarna som återstår för att genuint bredda forskningsdiskurser (eller kanske t o m -paradigm?). Synlighet är allt för forskare, men hur det egentligen funkar är inte så enkelt som det kan se ut. Vem bestämmer vad som är relevant forskning?

Det var Dorothea Salo som i sin nya blogg noterat artikeln.

Kulturjournalistik

Råkade lyssna till Kulturtimmen i Radio Vega här om dagen. Det utlovades en stor dos "populärkultur". Inget fel med det. Men lite nedslående var det att inslagen till största delen bestod av intervjuer med random Britney Spears- och Harry Potter-fans i reportagestil. Eller journalister som intervjuade andra journalister.
Det är absolut inget fel på att ta upp fenomen inom populärkultur. Men fortfarande tycker jag att kulturjournalistik borde tillföra något, ge mervärde för den som tar del av fenomenen, förklara, ge kontext, analys och bakgrund. Som sådant är jag faktiskt inte benägen att räkna åsikter och reflektioner som jag kan inhämta av någon bekant som är lite intresserad av ämnet. När jag tar del av inslag gjorda av kulturjournalistproffs vill jag gärna få aha-upplevelser och intellektuell vägkost. Därför borde ansatsen vara kritisk och analytisk. Varför använder man sig inte av akademisk expertis som vi har i vårt land i stället för all världens tyckare?
Jag hoppas att Kultur och kommunikation-magisterprogrammet skall få vara bestående och kunna bidra med ökad kompetens. Kompetens att anlita kompetenta experter.

Vem försvarar vi?

Hbl lyfte fram en viktig fråga som hela våren har väckt diskussion ute i stora världen. Redan i april publicerades en FN-rapport om kvinnornas usla rättigheter i Afghanistan. Parallellt har president Karzai gått med på att förhandla och nu tydligen underteckna en lag som går stick i stäv mot de principer för mänskliga rättigheter som FN ställt sig bakom. Är det faktiskt så att FN (och våra trupper på plats) stöder en sådan regim?

Basta la vista

Microsoft skall lansera sitt nya operativsystem mot slutet av oktober. Den nya Windows 7 sägs vara en uppgraderad version av Vistan. Marknaderna verkar inte ha så stora förväntningar. Det ser ut som om de flesta inte ens överväger att byta system. Microsofts problem med sina senaste lanseringar, Googles nya operativsystem (ännu på idéstadiet, men en mycket god idé) och inte minst den allmänna konkurrensen av just mjukvara med öppen källkod, gör nog att stora företag som MS kommer att ha det extremt svårt att hävda sig i längden.

Clay Shirky, som utannonserade tidningspressens död i en viktig artikel för ett tag sedan, förklarar på ett utmärkt sätt i sin nya kultbok Here Comes Everybody. How change happens when people come together varför det är så. Som de som följt med it-konsulter i arbete vet, sitter även de och googlar fram info på webben då de stöter problem (vilket ter sig nog så provocerande för den som betalar en dyr nota för it-konsultering …). Faktum är ändå att expertisen finns ute på nätet, vilket är tämligen självklart. Men att kunna tillgodogöra sig informationen kräver stora förkunskaper. Dataprogrammen och -systemen har blivit så oerhört komplicerade att man helt enkelt måste dela med sig av sitt kunnande, det är det enda sättet det funkar riktigt bra. Och framför allt det mest effektiva för alla. Som Shirky säger, är det helt klart att företagen som pantar på koden har enorma omkostnader för detta (och ingen eller mycket ringa goodwill på fältet), medan de samfund som arbetar med öppen källkod har minimala kostnader och möjligheter att prova och misslyckas i en helt annan skala.

Så man undrar verkligen över trögheten att t ex kasta ut Microsofts Office-paket och ersätta det med gratisprogam som Open Office. Program med öppen källkod (som inte alla är gratis, förstås) börjar sakteligen vara inte bara lika bra, utan bättre. Det allra mest vägande skälet för både företag och andra organisationer att välja öppen kod är ändå tryggheten på lång sikt. Den ger helt annan frihet och möjlighet till långtidsförvaring, systemoberoende mm. Det har dessutom visat sig att projekt som Wikipedia eller Linux är långlivade. Många misslyckas, men de som är bra, blir verkligt bra. Shirky förklarar glasklart varför det fungerar.

Ja, varför är det svårt att byta system eller it-leverantörer, att ta ett hopp ut i det okända och våga lita på att it-stöd kan funka trots att man inte betalar sig sjuk? För att det går helt enkelt stick i stäv med den marknadsekonomiska logik de flesta ekonomer, företagsledare och chefer lärt sig. Så man finner sig i att betala astronomiska notor helt enkelt för tryggheten att ha ett papper där någon annan tar ansvaret. Men hur dyrt och dåligt får sådana system fungera? När börjar skattebetalare eller små nytänkande modiga konkurrenter skapa tvivel om att detta faktiskt är rätt lösning?

Det är ganska ironiskt att dessa ledare, som kräver vansinnigt mycket flexibilitet och lärande av sina anställda genom omorganiseringar och saneringar minst vartannat år, inte själva har förmågan att tänka modigt och tänka om.

Tröttsamt

Trött blir jag av missuppfattningen om att svensk undervisning är förbehållen "finlandssvenskar" (HS 6.7.09). Varför informerar man inte mer aktivt från skolor och universitet om att vem som helst med tillräckliga språkkunskaper har rätt att ta del av den? Är det faktiskt en medveten dum linjedragning från svenskt håll att mörka möjligheterna för den breda allmänheten?
Varför marknadsför man inte dessa utbildningar på finskt håll, om man nu är så himla orolig för svensk service? Skulle det eventuellt kanske motivera fler att läsa svenska? Lite ökad konkurrens skulle dessutom inte skada. Och säkert är, att alla parter i längden skulle vinna på att det fanns flera syntetiska finlandssvenskar.

Övergivna verk

På engelska heter det orphaned works. Nej, det handlar inte om Dickensromaner, fast det var min första association. Det är verk som har oklar upphovsrätt, något som tyvärr verkar bli allt mer allmänt. Ett av problemen är att sådana verk blir omöjliga att publicera, trots att de skulle glädja många. Bibliotek och arkiv är fyllda med intressanta material som man inte kan lägga ut på webben eller ge till någon för publicering. Ofta är dessutom det kommersiella värdet av dessa material litet, att lösa in upphovsrätterna eller betala ersättning skulle vara en liten bråkdel av kostnaderna. Om man visste vem man skall förhandla med. Men nu blockeras alltså användningen fullständigt. En brittisk rapport målar framtidens kulturarvssituation i dystra färger, om inga åtgärder vidtas. Det finns en bra podcast också.

Det skulle behövas en lagstiftning som gjorde det möjligt att publicera sådana material och en kutym för hur man går till väga om någon sedan dyker upp och gör anspråk på upphovsrätten. Lagen borde skarpt skilja på kommersiell och icke-kommersiell utgivning.

På svenska har man tydligen lanserat den klumpiga direktöversättningen "föräldralösa verk" t ex bland fotografer. Själv skulle jag förespråka varianten "övergivna verk". För ett visst ansvar måste överföras på upphovsmannen då det gäller digitala material i synnerhet.

Det är alltså två saker som måste göras: dels måste lagarna uppdateras, dels måste användning av metadata bli en självklarhet för dem som vill göra anspråk på upphovsrätt.

Invandrare och flyktingar

Det känns verkligen som en pust frisk luft att i vår lilla västnyländska lokalbutik stöta på asylsökarna som kommit till byn. Konstrasten det nya (el. eg. återkomna) inslaget åstadkommer visar verkligen vilken homogen kultur som råder. De flesta lokalborna verkar förhålla sig vänligt, men lite avvaktande och försiktigt. Eftersom vi haft rätt stora problem med våra egna ungdomar i området redan länge, kommer det sannolikt att vara svårt att börja skylla problem på nykomlingarna som kommit från längre håll. De verkar dessutom ganska harmoniska. Men säkert kommer det att dyka uppsådana lika löjliga som skadliga påståenden också, förr eller senare.

Min k. syster Milenas nya blogg gläder mig mycket. Hon skriver om just mångkulturalism med stor kännedom och insikt.