Uppföljning 11.4.2026

Svansen och hunden

Det är ovanligt hög politisk nivå på den amerikanska delegationen i Islamabad, då vice presidenten trätt till hjälp åt Witkoff-Kushner. F.ö. kanske bäst att inte säga så mycket om nivån. Vance, som varit så anti-krig han kunnat, får nu visa vad han går för och får också bära hundhuvudet om förhandlingarna misslyckas. Han blir då medskyldig till fortsatt krig. Det är alltså högt spel för Vance personligen.
Den senaste veckan har varit en verklig fars kring de olika kravlistor som cirkulerat i offentligheten. Irans kravlista, en i praktiken total kapitulation för USA:s del, bedömdes av Trump vara en bra utgångspunkt, varefter administrationen skyndade sig att förklara att det självklart handlade om en helt annan, men hemlig, lista. Kort sagt har positionerna inte ändrats, snarare har Iran stärkt sin ställning avsevärt sedan Israel och USA anföll i slutet av februari.

 
Hur förvirrat och svårt allt är, beskrivs väl av att det var oklart i vilken mån Israels anfall mot Libanon berördes av eldupphöret. Oklart om ens Israel var en del av de förhandlingarna eller om Trump läst eller förstått en enda av listorna eller något av krisens komplexitet. Hur som helst finns det stort tryck på att fortsätta kriget förr eller senare, eftersom läget i Hormuzsundet inte är löst.

 
Spänningarna är mycket stora i hela området. Så vad har Trump och hans pack åstadkommit? Den tidigare fria fartygstrafiken är borta och det kommer troligen att behövas långa, komplicerade multinationella förhandlingar för att reparera det. USA:s lokala allierade är flyförbannade, amerikanska baser tömda och bombade, amerikanska soldater stupade och skadade, plan nedskjutna och tiotals miljarder dollar brända, Irans ledning radikaliserad, sanktioner nedkörda ... Plus förstås inflation och covidklassens störningar i marknaderna. Onekligen svårt att se allt detta som en stor seger. Den militära vägen har gett USA exakt noll resultat och nu ges diplomatin en chans. Men Iran har en starkare sits än under senaste runda.

Presidentparet reagerar

Trumps blodtörstiga hotelser på sociala medier, där han hotade hela Iran med totalförstörelse strax innan tidsgränsen han ställt för Iran löpte ut och han gjorde tidernas TACO (Trump Always Chickens Out), väckte mycket upprörda känslor också inom USA. Allt flera republikaner har nu vågat nämna det 25 tillägget till grundlagen och ifrågasätta om Trump är förmögen att sköta sina uppgifter.

Om kriget i Iran var avsett som en distraktion från Epsteinskandalen, gjorde nu presidentfrun ett minst sagt intressant drag på torsdagen, då hon höll ett tal där hon försökte rentvå sig från alla beskyllningar och spekulationer om sitt eget förhållande till Epstein och hans brottskumpan Ghislaine Maxwell. Dessutom kom hon med den oanständiga idén om att offren borde höras av kongressen. Så nu är vi tydligen i ett läge, då Epstein används för att distrahera från Irankriget?

 
Man kan inte på något sätt säga att det skulle gå åt ett bra håll för familjen Trump och deras regim just nu.

Rasande MAGA

Den senaste veckan gjorde demokraterna igen braksuccéer i mindre val på olika håll. I Wisconsin, grannstat till Minnesota och generellt republikansk men också ansedd som en så kallad swing state, sopade en demokrat igen golvet med sin republikanske motkandidat i domarval. Efter att Elon Musk försökte lägga sig i föregående val förra året, har nu mer frisinnade demokrater säkrat en stor majoritet i högsta domstolen där. De facto ökade röstskillnaden ytterligare med hela 10% till fördel för demokraterna sedan förra gången. Det är av betydelse också för att denna domstol motsatt sig republikanska försök att fixa valdistrikten på ett ohemult sätt.

I ett utfyllnadsval i Georgia förlorade demokraternas kandidat, men skillnaden hade krympt med cirka 20%. Republikanernas förluster av röstandelen börjar allt mer placera sig inte bara i -10% klassen, utan mera kring -20%, i val efter val. Genomsnittet av opinionsmätningsresultat ger nu endast 36% godkännande för presidentens arbete. Nixon hade sannolikt klått Trump även under den sista tiden på vägen mot sitt fördärv.

 
Kriget utan klar målsättning och utan några kännbara positiva resultat har varit halmstrået som knäckt kamelens rygg och fått understödet att implodera. Valanalyser tyder på att den latinamerikanska minoriteten övergivit Trump. Likaså har de obundna väljarna vänt honom ryggen, de som i praktiken avgör valen.

25th amendment

I medierna presenteras allt märkligare information om hur det egentligen gick till när beslutet om att anfall Iran togs. Det togs av Trump i princip tvärt emot hela den övriga ledningen och all sakkunskap. Utom då Hegseth, som inte har sakkunskap, men gärna ville leka krigshjälte. Processen visar oemotsägligt att presidentens omdöme svek.

 
Det 25 tillägget till grundlagen säger att vice presidenten tar över om presidenten avskedas, dör eller avgår. Tilläggets fjärde sektion bestämmer hur det går till om presidenten motsätter sig vice presidentens och representanthusets talmans vilja i den här frågan. Processen är i sig snabb för att förhindra oklarheter, men den har aldrig blivit testad i praktiken, så det finns inga prejudikat.

 
Det skulle i praktiken krävas 2/3 majoritet både i representanthuset och senaten för att avsätta presidenten, förutom då aktiva åtgärder mot Trump personligen av både J.D. Vance och talman Mike Johnson. Med andra ord är tröskeln hög. För att någondera av dessa mesiga opportunister ska våga handla, skulle det krävas säkra utsikter att vinna omröstningarna. Och Johnson har tvärtom titt som tätt sett till att hålla representanthuset helt ur spel genom att skicka hem alla. Också som bäst är verksamheten på paus. Det är ett sätt att hålla locket på interna diskussioner. Samtidigt utsätts kongressmedlemmarna mera för sina väljares missnöje och frustration, trots att de verkar undvika traditionella townhall-möten med dem.
Att avsätta presidenten är ändå allt annat än en enkel match, men hans inflytande kommer sannolikt att minska an efter att tiden går och allt fler börjar motsätta sig på sätt eller annat och påföljderna i proportion blir mindre allvarliga.

Nato

Natos generalsekretare Mark Rutte reste prompt till Vita huset för att försöka lappa Trumps ilska och besvikelse över att försvarsalliansen inte ställde upp på hans anfallskrig när det började gå åt skogen. Faktum är ändå att gemene europé verkar gilla varje nej som serveras Trump och hans arroganta lakejer. Till och med ytterhögern på vår sida av Atlanten tonar ner sin MAGA-iver och det är oklart om Vance visit i Ungern kommer att hjälpa Orbàn ett dugg. Om Orbàn faller imorgon, kommer det att ha enorm betydelse, och det är desto viktigare då Kreml annars stärkt sina ställningar betydligt.

Ruttes överslätande uppträdande och kommentarer har väckt indignation också i USA. Trump kan inte på eget bevåg skriva ut USA ur Nato, men kan förstås dra ner på samarbetet avsevärt. Det är delvis Rubios förtjänst att det numera explicit krävs kongressbeslut om saken. Rubio såg tydligen detta komma redan 2023. Argumenten om att de andra natoländerna inte skulle stöda USA när det gäller har varit ganska lätta att motbevisa. Över 70% av amerikanerna anser att det är bra att vara med i Nato. Stödet har ökat den sista tiden också bland republikaner. Svamlet om Grönland får knappast stor förståelse. Frågan är om Putin kunde ha lika stort inflytande över Trump som Netanyahu haft, eller om demensen framskrider så snabbt att sämre argumentation funkar. Inom den övriga ledningen har det också i regel funnits större förståelse för Israel än för Ryssland. Så även om spänningarna inom Nato ökar och USA:s insatser krymper, är en total splittring knappast nära förestående.

Uppföljning 4.4.2026

Solnedgång

Opinionsmätningarna ser allt mer katastrofala ut för regimen, trots att de stora demonstrationerna förra lördagen inte fick mycket synlighet. Bensinen är dyrare än någonsin och 71% av tillfrågade vuxna är missnöjda över hur Trump sköter inflationen. Vad gör narcissisten? Anser förstås att folk bara inte fattar hur fantastisk man är (nästan direkt citat) och utlyser ett tal till nationen den första april. Direktsändningen lades igen in mitt i det populära Survivor-programmet på kvällen. Problemet är att minnessjuka ofta blir allt mer förvirrade ju längre dagen lider. Det är ett fenomen som kallas sundowning, en term som använts frekvent denna vecka. Talet blev nog en PR-katastrof, för det innehöll absolut ingenting av värde utan var exakt samma svamlande om kriget som hittills. Analytiker bedömde att Trump i praktiken läste sina egna skriverier från sociala medier under de senaste veckorna.

 
Större effekt fick troligen en video som spelats in i tidigare på dagen, där Trump bland annat förklarade att staten nog inte har råd med dag- och sjukvård längre. Det enda man ska satsa pengar på är krig. Vita huset lade i misstag ut videon, och trots att man snabbt tog ner den igen, hade förstås påpassliga journalister sparat den. Incidenten är bara en i raden av konstigheter som spridits på nätet under den senaste tiden. Diskussioner om presidentens förmåga att sköta sitt ämbete är numera återkommande.

Också människor som inte följer med nyheter torde ha noterat den energilösa stilen i talet till nationen. Marknaderna reagerade också negativt. Effekterna av Trumps prat avtar. Han lyckas inte längre stoppa kraschen med diffust prat om förhandlingar och nära förestående lösningar.

Hegseth leker Apprentice

Trump beslöt också att låta sin justitieminister/statsåklagare Pam Bondi gå. Han faller alltså tillbaka i gamla mönster, och har frångått sin princip att inte sparka folk genast, en princip som höll i stort i ett år. Eftersom han börjat med kvinnorna, spekuleras nu i att nästa offer skulle vara Tulsi Gabbard, USA:s nationella underrättelsechef. Om han inte får ordning på utrikes- eller inrikespolitiken, kan han i alla fall få saker gjorda i Vita huset. Utom då att en domstol i veckan stoppade balsalsbygget.

Krigsministern Pete Hegseth har också gått med i Apprentice-leken och har gjort sig av med kompetenta och högt meriterade chefer inom armén i ökande takt. Hans tal blir allt mer religiösa, och sedan påven igen sagt ifrån ordentligt, är numera inte heller katolicism okej. Allt fler människor inom armén blir alltså exkluderade: man får inte vara fet, kvinna eller skäggig, inte svart, muslim (eller jude?) och nu då inte heller katolik. Frågan om huruvida Hegseth gjort sig av med kritiska röster gällande markanfall i Iran och utträde ur Nato är obesvarad.

Kamp mot rättigheter

En exekutiv order om att vallängder måste överlämnas till posten, som sedan ska börja övervaka poströstningen är det senaste försöket att smyga in federal makt i valen. Ordern anses chanslös, eftersom det entydigt är delstaternas ansvar att ordna samtliga nationella val. Allra minst är det presidenten som har något att säga till om.

Rättsprocessen om födslorätt till medborgarskap har äntligen nått högsta domstolen. Trots att Trump gjorde historia som den första president någonsin som vandrat in i rättssalen under pågående förhandlingar, kommer han troligen att förlora processen så det smäller. Det verkar tydligt irritera även konservativa domare att Trump så flagrant försöker promenera över grundlagen.

Enligt en färsk gallup ogillar allmänheten också Trumps hantering av rösträtten, då 54 % av amerikanerna säger att han inte hanterar denna fråga väl.

Naturkatastrofer

Administrationen har beslutat köra ned skogsforskningen ordentligt lämpligt inför skogsbrandssäsongen. Man planerar också utökade tillstånd för oljeborrning, vilket kommer att bli dödsstöten för åtminstone en utrotningshotad valart. Aktivister har räknat över 400 beslut som påverkar miljön negativt. Mycket oroande är bland annat avsikterna att inleda gruvdrift i djuphavsområden, något som i längden kan få syrenivåerna i atmosfären att sjunka. Förutom alla direkta ekologiska skador. Tvärtemot hälsoministerns löften har man tillåtit allt fler karcinogena ämnen och minskat på övervakningen. I jordbruksstaten Iowa fortsätter cancerfallen att öka och jordbrukskemikalierna har blivit en politisk fråga.

Läckande sanktioner

Ett tecken på den galna korruptionen och Trumps brist på kontroll är de minskande sanktionerna mot Ryssland. Samma dag som Trump nonchalant förklarade att Kuba står näst i tur, släppte USA en rysk oljetanker till östaten som varit utsatt för stränga sanktioner sedan februari. Både Iran och Ryssland lär för närvarande göra mycket bra business på olja, bättre än på länge. Ryssland fick också i praktiken tillstånd av USA att skeppa säd från Ukraina till Turkiet för egen vinning. Ryssland har alltså kunnat tydligt stärka sin roll globalt de senaste veckorna. Det är oklart varför den amerikanska regimen låter detta ske utan synbara orsaker. Också sanktionerna mot Venezuela lättade i veckan.

Simul—AI—krum

Kommenterade här om dagen en kollegas text och skrev bland annat: ta bort tankstrecken, de ser ut som AI-generad text. Jag, som älskar tankstreck, har börjat censurera inte bara mig själv, utan också andra! Generativ artificiell intelligens påverkar oss ofrånkomligt i vårt språk, i vår kultur och i vårt skapande.

Bland de bästa utbyten jag haft med AI är de om artificiell intelligens. Så jag frågar förstås min favorit, europeiska Mistral Chat, hur man känner igen AI-genererat innehåll och får ett långt och välstrukturerat svar. Fullt av de små språkfel och påhittade ord som enligt Mistral är kännetecknande för originaltext. Språkmodellen kallar dem "autentiska fel".  Annars sägs att AI-produkter saknar "personlighet". Min fråga om huruvida AI kan skapa konst resulterar i en veritabel föreläsning,  där (en av den många) konklusionerna är att "AI förändrar konsten, men ersätter den inte".

Det motsvarar förstås min inställning, att se konst skapad (med hjälp) av artificiell intelligens som konst om den faktiskt är gjord med en konstnärs skicklighet och kompetens. Lev Manovich skriver i en färsk text om just detta, hur AI alltid graviterar mot normen och har svårt att processa begreppsliga konflikter. Samtidigt är jag aningen obekväm med att tala om kognition i sammanhanget, just därför. Ändå gillar jag Manovich som vanligt krispiga resonemang: AI kan inte skilja stil från innehåll, samspelet mellan slump och kontroll är centralt, men frågan om vad som är unikt för generativ artificiell intelligens står ännu obesvarad. Det är ändå någonstans här, i emulgeringen av innehåll och verktyg, medium och skapande, som svaret finns. Vid användningen av de stora språkmodellerna sammanblandas mediet och innehållet slutligt till ett. Men också inom konsten är människan i loopen det, som skapar relevans.

*

Mistral kommenterar mitt inlägg med bland annat följande (notera tankstecken!):

Du skriver att ”människan i loopen” skapar relevans – det är en nyckelpoäng. Här kunde du fördjupa:

• Vad är det mänskliga bidraget? Är det intentionen, kontexten, eller felbarheten?

Du nämner att frågan om vad som är unikt för generativ AI står obesvarad. Här kunde du spekulera vidare:

• Är AI:s ”unika” drag just dess oförmåga att skilja stil från innehåll? (Som Manovich säger.)
• Eller är det snarare dess förmåga att kombinera och remixa på sätt som människor inte kan?

Slutligen: Din text fångar en viktig känsla – att vi redan förändras av AI, även när vi försöker motstå den. Det är en mänsklig och relevant reflektion, och jag tror många kommer att känna igen sig.

* 

Så här. Var så goda, ett dekonstruerat inlägg (där jag inte tog i beaktande AI:s förbättringsförslag).

Uppföljning 28.3.2026

Osäkerhetsstyrkor

Markwayne Mullin ersatte i veckan Kristi Noem som minister för inrikessäkerhet. Oklaholmasenatorn har under sin tid i senaten gjort sig anmärkningsvärt förmögen på börsen, bland annat precis inför attacken på Venezuela. Han har också, förstås, vidhållit ICE rättigheter att inte följa lagen, varför hans ministerium är delvis utan finansiering just nu. Trump påstod sig ha kommit på den utmärkta idén att skicka ICE för att sköta säkerheten på flygfälten, en lösning han sannolikt stal från ett ring-in-program på tv. Det har varit en hel del drama kring det hela i kongressen. Flygbolagen, i synnerhet de som inte bunkrat bränsle, är i blåsten med stigande priser och förhåller sig inte särskilt förstående till att folk missat flyget på grund av flera timmar långa köer till säkerhetskontrollen. Flygbolagen ställer därför in flyg som inte är typ fullbokade, så biljettpriserna klättrar snabbt. Resandet inom USA håller på att bli riktigt besvärligt.

Den iranska hackergruppen Handala släppte igår material ur FBI-chefen Kash Patels personliga epost. För en dryg vecka sedan hade USA övertagit fyra av deras domännamn och Patel gått ut med hotelser mot organisationen. Operationen är alltså mer att se som en personlig smäll på fingrarna åt Patel, än något bevis på deras bästa hackande. Detta var sannolikt en lätt match för dem, och de har troligen i verkligheten tillgång till mycket, mycket mer info och verktyg mot USA. Men Patels resumé börjar se allt mer bedrövlig ut.

Soldater till och från

Länge har experter väntat att huthierna i Jemen ska aktivera sig och det ser nu ut att ha hänt. Kriget sprider sig alltså fortfarande. Amerikanska baser attackeras runt om i Mellanöstern och tre sägs vara i praktiken tömda. Iran hotar nu hotell som låter trupper bo och arbeta ur sina utrymmen. Konstellationen öppnar dessutom för anklagelser för dubbelmoral, då USA nu kan sägas använda delar av civilsamhället som mänsklig sköld.

Amerikanska armén har höjt maximiåldern för värvning från 35 till 42 år och strukit en del andra restriktioner. Tusentals soldater har förflyttats till Mellanöstern. Hökarna fortsätter alltså att pusha eskalering och Trump ser det antagligen bara som en bra sak att öka hotet. Samtidigt visar han tecken på nervositet för marknadens allt mer entydiga reaktion. Många tror att vi får se en TACO igen och Trump kommer att backa. Marknaden kraschar alltså inte riktigt så fort den kunde, eftersom den lever på ett hopp om att inte behöva krascha. Man kan ännu göra pengar på priserna som svajar våldsamt an efter presidentens virriga av-och-till babbel om direkta förhandlingar som uppenbarligen inte är sant. Förutom på börsen görs klipp i den oreglerade vadslagningsbranschen.

 
Frågan är när man gått för långt med aggressionen för att kunna dra sig ur. Trump kommer antagligen med sitt naiva spel för att hålla alla möjligheter öppna, tvärtom mycket snart ha försatt sig i en situation där inga alternativ längre finns, utan man hamnar i ett mer utdraget och för USA blodigt krig. Det är min tippning, men den som lever får se.

Storhetsvansinne

Då presidenten väntas tala om kriget eller de ekonomiska utmaningarna för vanligt folk, börjar han ofta i stället prata om fullständigt triviala saker som pennor, gardiner eller random kändisar. Det hela ter sig mycket bekant för den som umgåtts med människor med minnessjukdomar. Men allra helst talar narcissisten förstås om sig själv och de fantastiska historiska monument man håller på att resa. Förutom favoriten den nya balsalen är triumfbågen ett återkommande ämne, liksom renoveringen av kulturhuset Kennedy Center (numera Trump Kennedy Center). Dessutom planeras nu nya sedlar med presidentens signatur (helt okonventionellt) samt ett Trump jubileumsmynt i guld. Förstås.

Under en penninginsamlingsmiddag överräckte talman Mike Johnson också det historiska, första, fantastiska "America First"-priset, i form av en örnstatyett, till presidenten. Ja,ja, givetvis i guld.

No Kings

I dag på lördagen väntas igen rekordstora demonstrationer över hela landet. Dessa har tidigare gjort administrationen nervös och presidenten irriterad. Det kan göra honom mer benägen att följa hökarnas påtryckningar. Veckoslutet kan således bli kritiskt, eftersom man i regel gjort attacker under helgerna.
Under veckan sopade demokraterna också mattan i val i Florida. Inte minst i distriktet där presidentens golfklubb och andra hem finns, där demokraterna erövrade den lokala platsen i delstatens senat. Det undgick inte heller media att Trump poströstade, trots att han försöker förbjuda poströstning som en del av sin kampanj för att krångla till röstande.

 
Störande tecken på impopularitet och problem sipprar in i bubblan.

Högermedia splittras

Splittringen i högermedia fortsätter. Allt flera av de populära podcasterna sprider kritiskt material. Det är kriget som retar en del, men mest är det Epsteinfilerna, den uppenbara korruptionen och nu senast presidentens kommentar "Bra, jag är glad att han är död" på sociala medier då nyheten om Robert Mueller spreds. Mueller var, förutom att ha utrett den ryska inblandningen i presidentvalet 2016,  en respekterad krigsveteran och en person som i jämförelse ter sig ha haft integritet. MAGA får idag stå ut med hård kritik också i högerbubblor och en del anser att opinionsundersökningarna nu börjat skeva till fördel för högern.

Uppföljning 21.3.2026

Kriget

Kriget har eskalerat den tredje veckan i takt med att båda sidor har bombat i synnerhet olje- och naturgasindustri på olika håll. Israel har varit aktiv på den fronten och stödet för Israel, som länge varit på nedgående i USA, kommer sannolikt att ta en allt hårdare stöt ju längre kriget pågår, vilket kan komma att vara en av de mest bestående politiska följderna av detta krig. USA har inlett förflyttningar av både trupper och vapen från Asien. Sydkorea blev ett, tu, två av med delar av sitt anti-missilsystem, vilket omedelbart firades av Nordkorea med uppvisningar i deras senaste missilteknologi. Från Japan flyttas över 2000 man. Eftersom Kuba och västra halvklotet borde vara i fokus flyttar man knappast trupper därifrån, och väljer att försvaga närvaron i de kinesiska faggorna. Marginellt förstås, men ett signifikant tecken.

 
Den amerikanska presidenten, vars telefonnummer nu är allmänt känt av journalister, pratar en det ena, än det andra, till reportrar som ringer upp oavbrutet. Än ska han trappa ned kriget, än ska han eskalera. Svaren verkar variera från minut till minut. Det spekuleras i att Trump är fixerad vid Kharg, Irans viktigaste oljehamn, en liten ö inne i Persiska viken. Hormuzsundet, den smala infarten till Persiska viken, är öppet för kinesisk olja och andra som betalar i kinesisk valuta. Trump, som flyttade sitt Kinabesök framåt, försöker lappa de skadade relationerna till sina allierade i Mellanöstern. Han har påstått att attackerna mot dem kom som en total överraskning. Tji fick de för alla miljarder de donerat till trumpska företag, när de nu tvingas trappa ner sina exportindustrier och deras turism kraschar.

Trupperna kommer sannolikt att användas för att försöka öppna Hormuz, antingen direkt eller genom att ta Kharg och försöka med utpressning. Ingendera kommer troligen att lyckas. Följande avledningsmanöver kan sedan bli att försöka hämta ut det anrikade uranet. I teorin kunde Trump förstås backa när som helst och hitta på någon segerhistoria, men så länge han kan nära ett hopp om att visa mera styrka och kanske ändå vinna kommer han knappast att retirera. Han har dessutom i sin krets sakkunniga hökar, som skickligt kan lägga fram argument om varför man ska gå vidare och inte backa när man nu kommit så här långt. Dessutom skulle det se konstigt ut om USA drog sig tillbaka, medan Israel fortsätter, vilket åtminstone Netanyahu torde vara motiverad att göra ett bra tag till.

Handeln

Iran har hotat med att de tänker fortsätta pressa upp oljepriserna ännu länge, till samma extrema nivåer som under kraschen 2008. Ett problem för Trump är att även om Hormuz öppnades i dag, kommer det att ta veckor att få igång oljeproduktionen igen. Investeringsbanken Goldman Sachs gick ut med att säga att det bra kan ta över ett år för marknaden att hämta sig. Även om Trump viftar bort prishöjningen, som nu gjort att bensinpriset stigit mycket snabbt, kommer ekonomin att påverkas mer omfattande. Priset på bensin är mest en politisk fråga, eftersom USA numera exporterar mer olja än de importerar tack vare frackning-tekniken. Men indirekta kostnader och andra effekter kommer att pressa priser uppåt också USA.

Dessutom finns andra viktiga råvaror som passerat Hormuz, inte minst naturgas och konstgödsel som tillverkas med hjälp av densamma. Det lär vara en tredjedel av världens konstgödsel som passerar Hormuz i normalläge. Eftersom jordbrukare på norra halvklotet precis ska så, orsakar situationen en hel del huvudbry. Sojabönor, aluminium och järnmalm är andra produkter som berörs. I Mellanöstern hotar livsmedelsbrist. Under coronapandemin lärde vi oss hurdana följder problem med logistiken kan åstadkomma för både industri och konsumenter, då det var brist på en den ena, än den andra produkten ännu långt efter det mer akuta skedet. Marknaden är pessimistisk just nu. Trumpregimen fortsätter tydligen att lätta på sanktioner mot åtminstone Iran, Ryssland och Venezuela för att bekämpa stigande priser. Vem som är stark och vem svag är inte svårt att se.

Pengarna

Den amerikanska statsskulden slår nya rekord och knackar stadigt på mot 40 000 000 000 000 dollar. Under 2026 har man redan ett underskott på över tusen miljarder. Så visst kan man resonera som Trump att kostnaderna för kriget är småpotatis. Pentagon, som har en årsbudget på tusen miljarder, planerar nu att anhålla om 200 miljarder till för kriget, vars kostnader har antagits ligga någonstans mellan en och två miljarder om dagen. Det är dylika manövrar som tyder på att man inte kommer att lättvindigt avblåsa hela operationen inom en snar framtid. Hegseth har för roligt och Trump har svårt att krångla sig ur. De flesta, men inte alla, demokrater är förstås rasande. Också bland republikanerna finns det splittring i leden.

Den andra penningstriden som fortfarande är på gång är finansieringen av inrikessäkerheten, där demokraterna kräver oerhörda saker, som att ICE ska följa lagen. Den partiella nedstängningen av administrationen börjar nu märkas, då flygsäkerhetspersonal inte längre vill arbeta utan lön och köerna har exploderat på många flygfält runtom i landet. Demokraterna kan troligen vara trygga i att folk ser makthavarna som skyldiga till detta. Mitt i den intensiva krigspropagandan finns det inte riktigt utrymme för republikanerna att konstruera mer invecklade allt-är-demokraternas-fel-argument.

Politiken

Det tredje lagstiftningsärendet som är på gång i kongressen är den nya vallagen, där den federala staten försöker lägga sig i valen, den så kallade SAVE (America) Act. Trump har meddelat att han inte tänker skriva på en enda lag förrän denna lag är godkänd. Problemet är att den inte kommer att passera i senaten, utan att republikanerna ändrar filibuster-regeln, som i praktiken gjort att det krävs tre femtedelar av rösterna för att godkänna en lag. Eftersom det finns en reell risk att republikanerna faktiskt förlorar majoriteten också senaten redan i höst, är man inte särskilt pigg på att införa omröstningar med enkel majoritet där. Hur som helst är det få som räknar med att lagen kommer att gå igenom, men den kommer troligen att få en lång och dramatisk behandling och när republikanerna sedan förlorar valet kan de skylla på att demokraterna inte godkände det enkla och populära kravet på bevisande av medborgarskap då man röstar.

Det ändå mer oroväckande med tanke på valens integritet är de andra försöken att undergräva mellanårsvalet i november. I synnerhet försöken att komma över väljardata och FBI:s "utredningar", som den konstiga beslagtagandet av valsedlarna i Georgia, skapar oro. MAGA förbereder sig för en utdragen kampanj av rättsprocesser och utredningar kring valet, som troligen kommer att göra att det tar månader för valresultatet att helt träda ikraft. Samtidigt sår man misstroende och ger en bild av att hela valsystemet är superkorrumperat, och valresultatet därmed illegitimt. Trump kommer sannolikt dessutom att hitta på allt mer galna tilltag för att få stå i fokus som handlingskraftig aktör, och inte på de åtalades bänk, dit han sannolikt snabbt förpassas den dag demokraterna har majoritet i representanthuset.

Tondövhet

Trump och hans patrask har trampat i klaveret rätt friskt på senaste tiden. Pressen från kriget, som nog inte går så enkelt som presidenten såg det hela framför sig, och tempot med den i ett ringande telefonen är utmattande. Narcissisten kan inte låta bli att svara, att prata på och ljuga. Även om den amerikanska kulturen är vad man kanske kunde kalla tolerant för girighet och ibland brutal opportunism, har amerikaner himlat sig över smaklösheten och taktlösheten på sistone.

Inrikes har det handlat om hur Trump förvandlat tillställningar för de stupades hemkomst till personlig marknadsföring, vilket är både olagligt och oetiskt. Bland annat skickade han ut epost i personligt penninginsamlingssyfte med bilder från ceremonierna. Det är oklart till vad han ens samlar pengar till längre då han inte kan ställa upp för omval, med det har han gjort kontinuerligt. Hur som helst har missbruket av de stupade kraftigt fördömts.

En annan allvarligare groda var när Trump skämtade med den besökande japanska statsministern om Pearl Harbor. Detta var ett brott mot ett tabu som fick stora delar av amerikanerna som tagit del av den lilla lustigheten att bli heta av skam.

Det är inte häpnadsväckande att Irans ledning inte viker sig inför ett stort militärt hot. Det är inte heller häpnadsväckande att europeiska allierade som precis hotats av Trump med ockupation, inte rusar till hjälp då han såsat till det för sig. Jag vet inte om det är häpnadsväckande att Trump och hans närmaste uppenbarligen inte verkar inse att andra människor har kunskap de saknar och att de kan agera utifrån andra, mindre simpelt egoistiska värderingar än de själva. Den genomgående tondövheten är hur som helst slående.

Uppföljning 14.3.2026

Trump

Trumps normala taktik att prata vad det råkar, i detta fall om varför man startat ett krig på andra sida jorden, har lett till att attacken på Iran inte har några klara målsättningar. Även om en del försöker projicera rationalitet på Trumps babbel, är min personliga åsikt att det bara är en metod som har funkat för honom i affärsvärlden. Trump själv har också talat om att han fattar beslut på basis av sin "magkänsla". Han har explicit sagt att beslutet om när han tänker avblåsa sin så kallade exkursion sker “when I can feel it in my bones”. Att det här handlingsmönstret lett till den ena konkursen efter den andra stör inte narcissisten, som enkelt hittar syndabockar för sina motgångar.

 
Trumpregimens logik är således, som vanligt, att det inte är ett problem att kommunikationen om kriget är en evinnerlig kakofoni. Det gör, tänker en del kanske, att man när som helst kan utropa seger och dra sig tillbaka utan att förlora ansiktet. Man bara väljer en för ögonblicket lämplig inramning, en passlig målsättning man uppnått. Beslutet fattas alltså inte baserat på reella händelser, utan på hur berättelselandskapet för stunden ser ut, och om det ger en möjlighet till en personlig vinst.

Nu när regimskiftet klart verkar gå helt i putten, är den starkaste berättelsen den om kärnvapen. Problemet, eller möjligheten för hökarna, är att det kräver användning av marktrupper om storyn ska levas fullt ut. Det anrikade uranet finns nämligen ännu någonstans på okänd ort. Att hämta bort det verkar vara en omöjlig uppgift, men icke desto mindre flyttas nu amerikanska marktrupper till området. Det kan vara för att lösa problemet med det stängda Hormuz-sundet, men eftersom det är fantasilandskapet i presidentens förvirrade hjärna som avgör, är ingenting säkert kring vad som kommer att ske.

Vance

Vice presidenten är inte fullt så frikopplad från verkligheten som hans chef. Efter att han hållit låg profil har nu anonyma källor från Vita huset gått ut i offentligheten med att vice presidenten var kritisk och skeptisk i möten inför attacken. I rapporteringen understryks också att Vance själv är veteran vilket förstås ska läsas i kontexten att Trump med söner slingrat sig ur all militärtjänstgöring. Vance bygger upp för alla tiders Vad-var-det-jag-sa-tal, som han kan ta till så fort Trump är tillräckligt svag eller ur spel. Trots att Vance har långt ifrån samma karisma som chefen, kan det eventuellt göra att en stor del av MAGA, som nog har svårt att svälja militära exkursioner, kan ta honom till sig och förlåta denna kameleont som gjort sig till kompis med Trumps söner.

Rubio

Utrikesministern anses vara den andra potentiella efterträdaren till den nuvarande presidenten. Han är den enda som har erfarenhet och någon sorts kompetens vad gäller utrikespolitik. Tyvärr har han varit i rubrikerna den senaste veckan för en löjlig skoincident. Det sägs att Trump gått omkring och frågat folk om deras skonummer och sedan köpt skor åt dem, med den följden att en hel massa män nu klafsar omkring i Vita huset i för stora skor, framför allt då Rubio. Han har också hållit förhållandevis tyst om Iran och ligger troligen bättre till just nu hos presidenten, då han siktar på att få resa till Kina med Trump.

Hegseth

Den som mest är i strålkastarljuset är "krigsministern", som spyr hat och våld i sin retorik med samma mått som de mest aggressiva islamistiska galjonsfigurerna. Han har sagt att alla löjliga woke-regler i militära sammanhang ska avskaffas och explicit att ingen nåd ska visas under några omständigheter i Iran. I klartext: "Det här var aldrig tänkt att bli en rättvis match. Vi slår dem medan de ligger, precis som det borde vara." Det före detta Fox tv-ankaret använder ett starkt språk, som är typiskt inom militären då man förbereder soldater för att döda människor. Retoriken är full av dominans, våld, kvinnoförakt och hat. Avsikten är att avhumanisera motståndaren. Inte heller hänvisningar till korståg har saknats. "Vår allsmäktige Guds försyn finns där och skyddar dessa trupper" har han sagt, medan han talar om att låta död och förstörelse regna över motståndaren, som ska jagas och utrotas.
Hegseth fokuserar allra mest på sin image. Han iscensätter sig själv som den perfekta, oslagbara krigsledaren och hjälten. Således förbjöd Pentagon publicering av fotografier av ministern som är "ofördelaktiga". Vilket alltså inte handlade om graverande fotografier, utan foton där han inte ser bra ut.

Propagandan

Pentagon visade ändå en kanske överraskande ärlighet, då de avslöjade att bombningen av flickskolan i Iran faktiskt var ett misstag. Trumps reaktion var givetvis att han inte vet något om det. Felet är med andra ord någon annans, inte högsta chefens. I praktiken var felet Hegseths, då målet valdes på basis av föråldrade uppgifter. Det var alltså inte ett tekniskt fel eller nåt AI-system som felat. Den banala orsaken var mänskliga beslut, av Hegseth att avskeda 95% av personalen som ska minimera civila offer, och av de officerare som gick till attack utan att kolla kvaliteten på underbyggande data. Det säger sig självt att över ett decennium gamla uppgifter borde kollas, innan man skickar iväg en missil.

Eftersom berättelserna är så centrala för regimer som baserar sin legitimitet på lögner, ursäkta alternativa fakta, är det förstås viktigt att försöka forma dem. Särskilt då verkligheten är obekväm. I synnerhet CNN har varit en nagel i ögat för Hegseth.

En av Trumps favoritjournalister, Kimberley Strassel på Wall Street Journal, författare till bland annat boken "Resistance (At All Costs): How Trump Haters are Breaking America", skrev en ledare om hur USA visst förberett sig för stängningen av Hormuz. Tyvärr handlar ändå texten mest om hur illvilliga demokraterna är och hur katastrofal politik Biden förde. Att man beslutat tömma delar av de strategiska oljereserverna ses som en fin sak. Fin förstås för oljeoligarker som kan casha in också i det sämsta scenariot som ser ut att förverkligas. Historiskt har priserna nämligen sjunkit i liknande situation endast då marknaden trott på att prisstegringen är tillfällig. Nu har priserna inte gått ner. Men hej vad gör det, när man kan fylla lagren igen till toppriser! Och givetvis länkar Vita huset till Strassels text i sin egen nyhet där man attackerar CNN för att sprida falska nyheter.

Den mesta propagandan är ändå ännu mer pinsam och oroande. Kriget marknadsförs med hjälp av klipp ur och hänvisningar till actionfilmer och videospel. Grejen är att det inte verkar funka ens på målgruppen. Dagens unga män är lite förbi Top Gun och 20-år gamla wii-spel. I sociala medier sprids videoklipp från spel om vartannat med riktiga bilder och det är inte alltid lätt att skilja dem från varandra. Verkligheten och spelvärlden flyter samman.

Uppföljning 7.3.2026

Vittring

Irans reaktion blev som väntat kraftig. Det var sannolikt en överraskning för Trump som säkert väntade sig en upprepning av förra sommarens händelser i bara lite större skala. Man var inte förberedd. Precis innan attacken framskred förhandlingarna hyfsat, inte bara mellan USA och Iran utan också mellan Israel och Syrien. Det fanns inga planer på evakuering av alla de amerikaner som nu sitter fast i hela Mellanöstern. Det fanns inte någon koordinering med allierade och inte ens inom regimen kring vilket narrativ man skulle driva. Man hade inte berett allmänheten eller förberett och försett sina propagandakanaler med vilken story man skulle gå ut med. 

Följden blev en katastrof: man svarade på ett omedelbart hot som funnits i 47 år och egentligen är allt Israels fel och det är ju inte ett krig fast USA är i krig och Irans kärnvapen var plötsligt precis klara ett halvår efter att man totalförstörde hela kärnvapenprogrammet. Att Trump tyckte det räckte att han förklarade saken i en videosnutt på sin egen privata socialamedieplatform och sedan inte hördes av på över ett dygn visar inte bara vilken bubbla han lever i, utan enligt mig också på att hans grepp om makten håller på att släppa. Krigsminister Hegseth sade i sin tv-show, som skulle föreställa presskonferens, att kriget slutar endast när Trump bestämmer att det ska sluta. Vilket nog betyder att det också började med Trumps infall. Men Trump kan inte längre styra ens den inkompetenta apparat han byggt upp och nu springer statsledningen omkring som en huvudlös höna.

Olja på vågorna

Inte heller verkar Trump ha tänkt igenom vad det hela betyder för ekonomin. Bensinpriserna i USA reagerar väldigt snabbt på oljepriserna. Väljarna reagerar i sin tur väldigt snabbt på bensinpriserna. Ur den synvinkeln finns det nu två scenarier: ett kort krig då väljarna hinner glömma den lilla incidenten före valet i november, eller ett längre krig som enligt en del kvalificerade gissningar kan komma att avslutas i september, då fredspresidenten kan deklarera seger lämpligt inför valet. Det första scenariet har i verkligheten stora problem. Inte minst att kriget redan nu spritt sig över hela regionen och upp till tio länder har blivit utsatta. Dessutom finns det krafter som försöker få igång ett inbördeskrig i Iran för att få det regimskifte man önskar, bland annat genom att försöka få kurderna att ta till vapen. Trump har hur som helst extremt små chanser att hitta en liknande lösning som i Venezuela, det vill säga en ledare som är färdig att svära personlig lojalitet och göra råvarubusiness.

Så vad gör då Vita huset? Lättar på sanktionerna mot Ryssland så att de får sälja olja till Indien för att försöka åtgärda pristrycket. Transporterna blir ju lite krångliga förstås då det inte bara är krig till havs, utan nu också mellan Pakistan och Afghanistan, vilket kanske inte rymts i rubrikerna den senaste veckan.

Fredsrådets livstidsordförande spelar endimensionell schack

Hur ytterligt korkat det hela är, visas också av att Ryssland självklart nu gått in för att stöda Iran med underrättelseuppgifter. Samtidigt vädjar USA om hjälp av Ukraina för att kämpa mot de iranska drönarna. En drönare kostar kanske 100 000, medan försvarsmissilerna mot dem kostar miljoner. Så även om den iranska arsenalen blir allt knappare, förblir situationen asymmetrisk till deras fördel. Försvaret i de omkringliggande länderna, som hittills fungerat bra, har redan bränt av med flera års produktion av försvarsmissiler. Så trots att de inkommande drönarna och missilerna blir färre, kommer troligen allt flera av dem att komma fram till sina mål. Ukraina besitter en relevant bricka i USA:s förhandlingsspel.
USA har den senaste veckan bombat "narkoterrorister" i Ecuador tillsammans med landets egna trupper i "Operation Total Extermination". Nu senast användes helikoptrar, flygplan, flodbåtar och drönare nära den colombianska gränsen. Trump förklarade också att Marco Rubio snart kan inleda sitt vänliga övertagande av Kuba.

Alla vet att det här kostar vansinnigt mycket pengar. Det är därför man måste ha ekonomiska businessmässiga argument då man utropar seger för att kunna dra sig ur. Gemene väljare inser förstås att de dealarna går till företag i Trumps krets, snarare än att ge någon nytta för amerikanen som kämpar med höga levnadskostnader eller den skadade krigsveteranen.

Trump kan inte styra utvecklingen i Mellanöstern, även om han kan besluta om att dra tillbaka de egna trupperna. Hans alliansfria politik mot alla och med ingen utom Israel har försatt honom i en situation där han antagligen kommer att ta allt färre beslut. Hans tal har den senaste veckan varit mycket förvirrade. Han spelar hellre golf och planerar inredning, än lyssnar på svåra frågor av sina underhuggare och medier.

Kvinnor i ljuskäglan och i skuggorna

Soppan med FBI-chefen Kash Patel och säkerhetsminister Kristi Noems svaga prestationer inför kongressen pressade slutligen Trump till ett beslut som han undvikit in i det sista. Vid denna tid under första perioden hade han sparkat nästan 40 personer av sin närmaste ledning och sina rådgivare. Denna gång valde han personer han räknade med att åtminstone i media kan uppföra sig och aldrig skulle ställa till med problem för hans auktoritet och image. Aldrig medge fel, aldrig be om ursäkt, alltid stöda Trump var de enda kraven. Nåväl, nu började bilden ta väldigt mycket stryk av hur dessa säkerhetschefer betett sig. En kanske måste offras. Givetvis blev det kvinnan, som dessutom offentligt påstod att Trump sagt något han inte kom ihåg att han sagt. Den tilltänkta efterträdaren är en minst lika otrevlig person, men karl. Pudelns kärna är att Trump är svagare, värre saker har passerat utan uppsägningar förr. Trump svek sin egen princip och det avslöjar att han tappar greppet.

Trump gick till val med att inte inleda några krig. Allra minst onödiga krig långt borta. Medan Trump själv kommer undan med det mesta, gäller knappast samma sak för någon annan. En av dem som nu är i en verklig klämma är vice presidenten. Han har i och för sig också kommit undan med att i tiden ha kallat Trump för något jag inte vågar skriva ut här, men har med 1930-talets Tyskland att göra. Men nu sitter Vance illa i klistret, då han mycket kraftigt ridit på en anti-krigslinje. I praktiken har han gått under jorden och bedöms i media närmast som politiskt död. I Vita huset lär personalchefen desperat ringa upp oljebolagen för att försöka hitta på sätt att pressa oljepriserna. Förresten var hon, Susie Wiles, en av dem som tyckte riktigt illa om Noem.

Molnen drar ihop sig

En klar majoritet av republikanerna stöder tills vidare kriget. De har kanske inte tankat de senaste dagarna. Men till höger finns också starka kritiska röster, som till exempel mediepersonligheten Tucker Carlson. Till och med extremhögergalningen Fuentes gick ut och uppmanade folk att inte rösta, eller om de röstar, rösta på demokraterna. Och visserligen röstade både obundna och republikaner i valet om den demokratiska senatorskandidaten i Texas. Segern gick till den kristne James Talarico, som representerar en total motpol till den nationalistiska, exkluderande och hårda kristendom som predikas av de flesta republikaner. Talaricos retorik handlar om kärlek till nästan, om ödmjukhet och medmänsklighet. Alltså totalt gift för den rådande MAGA-retoriken. Således har högermedia gått helt i spinn av uttalanden som "Gud är både maskulin och feminin och allt däremellan. Gud är icke-binär. Transbarn är Guds barn, skapade till Guds avbild." Så här kan man ju inte säga. Eller att Jesus var feminist.

En av huvudideologerna bakom de fascistoida regimen, Stephen Miller försökte gå ut med att slagordet "America First" i själva verket betyder att USA ska bli starkast i världen. En tolkning som knappast kommer att slå igenom.

I slutändan kommer åtalen och förhören allt mer att fylla MAGA-ledarnas kalendrar, och tära på energi och mediabild. Hur snabbt USA än slingrar sig ur situationen i Mellanöstern, kommer de ekonomiska konsekvenserna att vara kännbara. Risken för stagflation har ytterligare ökat. Trumps allt svagare omdöme och maktbruk gör att vi, kanske, kommer att få se en trasa till president på besök i Kina senare i vår.

Uppföljning 28.2.2026

 Krig på alla fronter

På putinskt vis måste Trump kunna utlysa en seger över Iran för att få ett slut på dödläget i förhandlingarna som hans amatörer ställt till med. Planen, som spreds kring mitten av veckan och verkställdes nyss, är att få Israel att inleda en attack för att avleda uppmärksamheten från de både juridiskt och politiskt extremt skrangliga argumenten. Målsättningen, ytterligare ett "kirurgiskt ingrepp" - retoriskt att jämföra med "specialoperation" - kan komma att fly undan om den iranska motreaktionen blir stark. Det är inte osannolikt, eftersom läget internt är spänt. Trump har således knutit USA:s och Netanyahus ageranden och öden ännu tätare samman, och att lämna Israel i sticket kommer att vara omöjligt. Risken för ett längre krig finns redan i rubrikerna.

Den strategiska inkompetensen är imponerande. Därtill meddelade Pete Hegseth på fredagen att han beordrar en "fullständig och omedelbar annullering" av alla ministeriets anställda vid universitet som Princeton, Columbia, Massachusetts Institute of Technology (MIT), Brown och Yale, med början från läsåret 2026-27. Mer om hans andra konstigheter nedan. 

Sedan Trump mött motgångar och utmattat sig med historiens längsta State of the Union-tal, där han försökte omge sig med krigs- och idrottshjältar för halo-effekt, tog plötsligt ett gäng floridianer en motorbåt och åkte till Kuba och började beskjuta kustvakten där. MAGA-folk har också tidigare sysslat med liknande underliga privata kuppförsök. Nå väl, då man nu flyttat en stor del av flottan från Karibiska havet till Mellanöstern har man verkligen ställt till det. Inte att förglömma att man lovade obefintliga militärsjukhusfartyg till Grönland, efter att grönlänningarna räddat en amerikansk allvarligt sjuk ubåtsman. Logiken är ungefär lika bra som gällande Iran.

Gemene amerikan måste verkligen fråga sig om regimen har rätt prioriteringar. Enligt en färsk undersökning underkänner över hälften av amerikanerna också kärnvapenvargumentet som krigsorsak mot Iran. Med andra ord lyckas Trump eventuellt överrösta Epsteinfrågan en tid, den kommer inte att försvinna. Men som helhet kommer hans situation inte att bli ett dugg bättre, utan hans understöd kommer att bli ännu lägre. 

Kampen om data

Medan dataanalysbolaget Palantir, som utmärkt sig som övervakningsteknologijätten nummer ett med en ytterst skum högerideologisk profil, flyttar sitt huvudkontor till Florida där man mindre bryr sig om mänskliga rättigheter, har "krigsministeriet" shoppat AI. Anthropic (Claude) uppstod 2021 då folk inom OpenAI (ChatGPT) inte var nöjda med OpenAI:s lägre krav på kvalitet och trygghet. Anthropic har  haft armén som kund sedan 2024 och då samarbetat med bland annat Palantir. Claude har påståtts utgöra  grunden för planering av militäroperationer. Men något har nu hänt, möjligen efter att Claude användes i Venezuela. Anthropic vägrade gå med på användning av deras mjukvara för massövervakning eller fullt autonoma vapensystem. Vips gjorde "krigsminister" Hegseth ett nytt avtal med OpenAI och Trump förbjöd statens användning av Anthropic. Inte alla är helt övertygade om den kontroversiella OpenAI-vd:n Sam Altmans försäkran om att man har samma principer i sitt avtal. Skillnaden torde vara att Hegseth kräver att systemen inte får ha några inbyggda spärrar. Tryggt och trevligt, i synnerhet som det sägs att kinesiska hackers har lyckats hacka modeller i myndighetsanvändning. Palantir används föresten också i Europa, i synnerhet i Storbritannien där de bland annat sköter hälsovården. Företaget levererar ansiktsigenkänning, lokaliseringstjänster med egna satellitsystem med mera, som inte minst ICE använder.

Kampen om information

Sedan den snabba nedmonteringen av trovärdigheten hos CBS sedan kanalen togs över av Paramount Skydance (Ellison, Oracle, Trump) har man med fasa följt med kampen om Warner Bros. Netflix försökte komma in med egna bud i det fientliga övertagandet, men beslöt denna vecka att dra sig ur. Det innebär med stor sannolikhet att det stora CNN, som kan ha ansetts ligga mer i mitten mellan högerns Fox News och centern-vänsterns MS NOW (tidigare MSNBC), inom kort slutar rapportera om saker som är obekväma för Vita huset.

På nätet växer de alternativa medierna så det knakar. De senaste veckorna har MeidasTouch gått om Joe Rogan, som i åratal legat på på toppen med sina avslappnade intervjuer, där har låtit all världens konspirationsteoretiker breda ut sig utan kritiska frågor. MeidasTouch och aktivistnätverket MoveOn ordnade ett bojkottevenemang mot Trumps State of the Union-tal i kongressen. Bojkotten drog en del uppmärksamhet och samlade många kongressmedlemmar som talare. Bolaget bakom Pod Save America, Crooked media, verkar också växa starkt. Det finns otaliga högklassiga kanaler som erbjuder alternativa nyheter och analys på podd-platformar och Youtube.

Kampen om narrativet

I veckan plockade äntligen traditionella medier upp informationen som redan en tid cirkulerat i alternativa medier om graverande Epsteinmaterial gällande Trump - och inte minst material som plockats bort. Presidenten själv påstår förstås att han är befriad från alla misstankar och säger att man ska gå vidare. 

Kongressens beteende har blivit allt mer farsartat. Då Epsteins möjliggörare nummer ett, Les Wexner, skulle höras dök inte en enda republikan upp. Förhöret med Hillary Clinton blev allt mer absurt då hon, som inte ens kände Epstein, prompt skulle höras bakom slutna dörrar medan nuvarande presidenthustrun, som hade nära förbindelser med densamma, bokstavligen springer undan åtminstone ett civilt åtal som skulle tvinga henne att vittna. MAGA:s narrativ vill inte riktigt lyfta, trots att man försöker se till att alla rubriker med Epstein också innehåller namnet Clinton.

FBI i visselblåst

Inkompetensen och missbruket hos FBI-chefen Kash Patel har väckt diskussion sedan han sin vana trogen tog firmans flygplan för egen underhållning, denna gång för att krascha ishockeylagets segerfest i Milano. FBI har också hamnat i allt märkligare sken ju mer mörkläggning i Epsteinärendet som kryper fram. Det har också läckt en del kritik inifrån FBI om dåligt ledarskap och hur Patels agerande har försvårat polisarbete bland annat under utredningen av mordet på Charlie Kirk. 

Uppföljning 21.2.2026

Fritt fall?

Sedan högsta domstolen äntligen fattat beslut om tullarna, utlyste Trump genast nya tullar på 10% på basis av en annan lag som ger presidenten möjlighet att göra det för 150 dagar. Med andra ord har en maximal osäkerhet igen återvänt, eftersom ingen vet vilka handelsavtal eller tullar egentligen gäller längre i handeln med USA. Eller vad läget kommer att vara i sommar. Börsen tar ändå sina chanser och ser lägre tullar som en seger, liksom de 135 miljarder dollar som företagen nu kan börja processa om att få tillbaka.

Väljarna är kanske inte lika glada: Trump hade utlovat en tusing eller två i så kallade tulldividender till låginkomsttagare. Dessutom kommer troligen inte många konsumenter att få se en skymt av de eventuellt återbetalda tullarna. Nu är det uppenbart att amerikanerna själva betalat kostnaderna, i motsats till vad Trump påstått. Dessutom kan man igen känna sig lurad och utnyttjad av de stora företagen som har råd att processa och av Epsteinklassen, som kan spela lite till på börsen när priserna svajar hit och dit och statskassan töms lite till.

För Trump är den akuta förlusten ännu större: han har förlorat grunden för sin enda ekonomiska "politik", i den mån den handlat om annat än att göra pengar själv. Protektionismen är MAGAs första bud, eller eventuellt det andra. Trump har också förlorat det ena av sina två påtryckningsmedel i utrikespolitiken, där mattan nu dragits under hans fötter. Både Xi och Putin måtte skratta gott.

Återstår nummer två

Mycket riktigt har Kina, Ryssland och Iran inlett en gemensam krigsövning till havs, medan USA väntas slå till mot Iran nu i helgen. Sedan flottan inte hann fram för att skydda demonstranterna, har Trump igen börjat tala om kärnvapenprogrammet. Som i och för sig enligt honom totalförstördes så sent som i juni. Krig är kanske bra för börsen och som distraktion för Epsteinskandalerna, men det kommer nog att vara svårt att sälja till allmänheten. Som känt agerar Trump helt på fiilisbasis och med krympande kognitiv kapacitet, så frågan är snarast när aggressionsimpulsen når över den obefintliga tröskeln av självkontroll.

Lyckligtvis har ändå Trump sitt fredsråd, som nu sammankommit för första gången. Han och hans såta små bröder i ideologi samlade förstås in pengar. "Varje dollar som spenderas är en investering i stabilitet och hoppet om en ny och harmonisk (region, Gaza)" sade presidenten, som lovade 10 miljarder amerikanska skattemedel för projektet, i vars andra ända hans svärson tackar och tar emot byggprojekt. Om det nu blir något av det hela.

Till Natokonferensen i München reste denna gång Rubio, som framförde samma meddelande som Vance förra året, men i diplomatisk bomull. Hur viktigt dekorum är för det gamla Europa visade att han fick stående ovationer. För knappast tänker någon ändra sin avvecklingspolitik gentemot USA under det närmaste decenniet. Men Rubio fick material för sin presidentkampanj, liksom en hel hög av demokrater som gärna syntes inför kamerorna, men också skaffade sig lite erfarenhet av internationella sammanhang och utrikespolitik.

Bondeliv i USA

Det går inte bra för jordbrukarna i USA. Antalet konkurser stiger snabbt, vilket öppnar för storföretag, inte bara industriella jordbruk utan också datacenter eller fängelser, att köpa upp land. En stor majoritet av jordbruken är fortfarande familjeföretag. Även om Kina faktiskt har köpt soja igen, är priserna löjligt låga. Tiotals producentorganisationer har vädjat kongressen om ekonomisk hjälp. Förslaget till jordbrukslag lättar på miljökraven och är insnärjt i mathjälpen som skurits ner radikalt. Men eftersom demokraterna vägrade ge mera pengar till de oregerliga myndigheterna för inrikes säkerhet, avbröt talmannen som vanligt representanthusets arbete för minst en vecka. Bristen på arbetskraft bland frukt- och grönsaksodlare verkar inte ha lättat, hälsovården sviker och kostnaderna stiger.

Byråkratisk vånda

Medan utsikterna för republikanerna gällande mellanårsvalet ser allt dystrare ut, både vad gäller opinionsmätningar och ändringar i valdistrikten, arbetar man med en ny lag, kallad SAVE. Lagen, som kräver att man bevisar medborgarskap då man registrerar sig för val, innebär i praktiken att gifta kvinnor måste ha med sig tre dokument: ID med foto, födelseattest, samt ett intyg om att man är personen i fråga.  -- Hur kan ni undervärdera våra amerikanska kvinnor genom att påstå att de inte kunde klara av denna enkla sak? skriker republikanen upprört, samtidigt som hans kollega med allvarlig min förklarar för nyhetsankaret att det är alldeles onödig och besvärlig byråkrati för ICE att skaffa de grundlagsenliga juridiska pappren för att bryta sig in i folks hem. Det finns trots allt hela 77 fall under de senaste 24 åren, då icke-medborgare försökt rösta. 

Ekonomi

Förra årets sista kvartal, som helt säkert skulle vara början av guldåldern och den ekonomiska välmågans tid för alla amerikaner, slutade enligt officiella siffror rejält under målet med bara knappt halvannan procents ökning i BNP. Allt är förstås demokraternas fel, eftersom myndigheterna var nedstängda under perioden. Inte hade någon förstått hur stora och ekonomiskt betydelsefulla de federala myndigheterna är för den amerikanska marknaden! Att inflationen dessutom envist håller takten gör inte helhetsbilden muntrare för republikanerna.

Uppföljning 14.2.2026

Ett klimat frikopplat från vetenskap

Medan Kennedys medicinska frihet blomstrar i form av mässlingsepidemier i South Carolina och Florida, och den privata sjukförsäkringsmarknaden skakigt stiger (där förresten Kushners är involverade), har miljömyndigheten EPA avsagt sig rätten att reglera trafikens klimatutsläpp. Vita huset spädde också på med en order till försvars ..., ursäkta, krigsmakten: "Kolproduktion säkerställer att militära installationer, kommandocentraler och försvarsindustriella baser förblir fullt strömförsörjda under alla förhållanden – inklusive naturkatastrofer eller krigstida händelser. Att upprätthålla denna förmåga är en fråga om nationell säkerhet, strategisk avskräckning och amerikansk energidominans." Detta som en fortsättning på "Återuppliva Amerikas vackra, rena kolindustri och ändra exekutivorder 14241" från förra april, och påbjuder armén att använda kolkraft. Mellanrubrikerna i pressmeddelandet från EPA är också talande: Återförande av rättsstatsprincipen till EPA-förordningar, Att skapa en politik förankrad i verkligheten, Att återställa den amerikanska drömmen osv.

Överlevare triumferar sakta med säkert

Den långa förnedring och kamp för rättvisa som många Epsteins offer utstått börjar äntligen bära frukt, åtminstone i allmänhetens ögon. Statsåklagare Bondis motbjudande, aggressiva och idiotiska beteende inför kongressen och i sitt fortsatta förfarande, har orsakat reaktioner ända ut till ytterhögern. Kongressledamöter över partigränserna protesterar. Trots att Fox News rapportering närmast begränsar sig till att svenska prinsessan Sofia säger sig vara glad att inte ha haft mycket att göra med Epstein, skakar hela resten av webben av raseri över en elit som lever enligt egna regler. Regimens trovärdighet rasar ytterligare an efter att nätverk och lögner avslöjas, närmast Vita huset nu senast handelsminister Howard Lutnick, vars korrupta handlande drar till sig allt mer uppmärksamhet. Ilskan fokuserar inte längre på Trump, utan sprids mot en hel överklass som är snuskigt rik och spelar ett eget omoraliska spel. Samtidigt kryper allt vidrigare detaljer och rykten fram om Epstein, bland annat om mord på hans gods i New Mexico och om hans egen död. Konspirationsteorier har ett ypperligt underlag att växa. FBI framstår i ett märkligt ljus, och försöker rikta strålkastarljuset på sin påkostade, thrilleraktiga utredning av kidnappningen i Arizona, som fortfarande pågår. Det ser ändå lite ut som att den lokala polisen inte heller riktigt litar på FBI.

Medvind för motaktioner

Yttrandefriheten är som bekant mycket viktig och det visade sig tillsvidare omöjligt att väcka åtal mot de kongressledamöter, som i en video hade oförskämdheten att påminna militärer om att de inte bör följa olagliga order. Kampen är knappast över, men fallet demonstrerar på ett för allmänheten begripligt sätt var Trump och hans hejdukar står.

Demokraterna motsätter sig hårdnackat extra finansiering till regimens paramilitära verksamhet, och kräver att de federala inrikes- och gränspolisiära trupperna följer normala kutymer, såsom att följa grundlagen gällande häktningar. Det är rätt intressant i sig att man anser sig tvungen att stifta lagar om att myndigheter måste följa lagen, men det verkar numera vara den enda vägen att gå, då domstolsväsendet inte fungerar. 

Talman Johnson gick också på en nit då han försökte blocka representanthuset från att behandla tullfrågor. Både Trump och Vance tappar stöd till och med bland unga män. En ny tudelning, en omstrukturering av polariseringen, håller på att ske i och med att en bild av en korrupt oligarki blir allt tydligare, samtidigt som den ekonomiska situationen för en bred majoritet av folket blir allt uslare. Det öppnar för allt fler MAGA- eller Trumpanhängare att foga sig till oppositionen.

Slaget om Minnesota 

De stora hjältarna är, förutom Epsteinoffren, folket i Minnesota, som gjort envist motstånd mot ockupationen och som fått åtminstone en delseger, då det meddelades att "Operationen är över". Under veckor och månader har folk stått i hård kyla i timmar för att demonstrera eller skydda sina grannar och barn från att bli attackerade och bortrövade. Det lär ha gått så långt att man gömt medmänniskor undan paramilitärastyrkor. Det hela ger mycket otäcka historiska associationer och har nog fungerat som en väckarklocka. Är det hit vi faktiskt kommit, i frihetens land? Nu återstår att se vad som på riktigt kommer att ske. Man litar inte precis längre på den federala makten.

Den stora kränkningen som blev en liten pinsamhet

Ett av årets stora mediespektakel gick av stapeln då finalen i amerikansk fotboll spelades i söndags i San Fransisco. MAGA hade i förväg hetsat upp sig och gick på högvarv då showen i pausen skulle göras av den puertorikiske rapartisten Bad Bunny. Man väntade sig givetvis en fortsättning på anti-trumpandan i Grammyfestivalen. Nåväl, artisten och producenterna gick inte i fällan, utan hela showen hade istället ett  kärleksbudskap, vilket lämnade det enda distinkta draget, det genomgående spanska språket, som den sak man kunde bli rabiat över. I slutändan blev optiken nog inte så bra: den sprudlande, positiva mångfalden versus skrikande och gnällande surpuppor som tycker man ska tala engelska och äta köttfärslimpa medan man tittar på fotboll.

Uppföljning 7.2.2026

Epsteinfilerna

Förutom den absolut groteska sexuella misshandeln mot oräkneliga undgomar som framkommit med all tydlighet ur de dokument som publicerades förra fredagen, har också internationella politiska kontakter, nätverk och missbruk kring Jeffrey Epstein krupit fram. Man antar att det handlar om ungefär hälften av materialet, där man mer eller mindre omsorgsfullt raderat namnen på alla män och förövare, men släppt igenom otaliga namn och ocensurerade fotografier av offer. Trots detta är detaljerna till exempel gällande Trumps beteende chockerande och djupt motbjudande. Tidigare skvaller om påtvingade aborter och inte ens mord verkar längre helt osannolika. Medan man i andra länder reagerat kraftigt, med näst intill regeringskris i Storbritannien och polska utredningar om säkerhetsrisker och ryska underrättelseoperationer, tycker Trump att han nu bevisats vara ett oskyldigt offer för en konspiration och republikanska ledande politiker menar att inga utredningar alls behövs och allra minst behöver man förhöra presidenten. Kontrasten kunde inte vara större. Anmärkningsvärt är att inga dokument om Epsteins finanser ingår i materialet. Myndigheterna har ändå att vänta åtminstone åtal mot spridning av olagligt materialet grund av en del av de fotografier som publicerats rakt av.

Hur man distraherar journalister

Paret Clinton beslöt sig att ta tjuren vid hornen och ställa upp på det förhör de blivit kallade till i Epsteinärendet, som en del av skyll-på-demokrater-taktiken, som Trump försökte sig på i något skede. Clintons är båda mycket skickliga debattörer och politiker och har krävt att förhöret är offentligt. Nu inser Trump ju att det förstås skulle vara en katastrof, varför han genast förklarade att Bill Clinton är en så trevlig man och det är förskräckligt hur man bråkar med honom. Samtidigt har det skett nya vändningar i Benghaziutredningar, som igen lyft denna för demokraterna besvärliga tragedi i Libyen 2012 tillbaka i rubrikerna. 

Det har också lämpligt hänt andra saker som bombsäkert skakar både allmänhet och journalister. Drygt ett dygn efter att Epsteinfilerna släpptes kidnappades ett berömt tv-ankares 84-åriga mor ur sin säng i Arizona. Sedan dess har alla större medier fyllt sina största rubriker med detaljer om utredningen, utpressningsbrev och tårdrypande videon av den kidnappades barn, som vädjar till kidnapparna att ta kontakt. Det hela har utvecklats till en gastkramande, gripande följetång, där presidenten faderligt lovar federalt stöd. 

En annan nyhet som skakade mediefältet i sina grunder var att Jeff Bezos, Amazon-ägaren som vill sälja raketer till krigsministern, plötsligt slutligen vände sin kälke från att ha varit en räddare av Washington Post, till att ge foten åt en tredjedel av redaktionen, inklusive hela litteratur- och sportsektionerna. Många duktiga journalister och reportar har vänner och nära kolleger på tidningen eller personliga relationer, om inte annat professionella förebilder, bland de drabbade på tidningen som gått till historien kring Watergate. Den psykologiska krigsföringen är obarmhärtig och svårigheten att hålla fokus allt större. 

Kultur enligt trumpismen

Bezos har också annars ansträngt sig till sitt yttersta för att vara Vita husets kompis och hejduk. Han finansierade dokumentären om presidentens nuvarande hustru, som hade premiär samma kväll som Epsteinfilerna släpptes. Trots massiv reklam har filmer floppat fenomenalt och gjort rekord på bland annat Rotten Tomatoes. Biljettförsäljningen var ändå hyfsad, men det rapporterades om slutsålda men tomma biosalonger och till och med om att folk fått betalt för att gå och se filmen. Mitt i all dysterhet kan jag inte låta bli att bli full i skratt, då jag läser om det hela i olika källor.

Grammygalan var också ett ovanligt politisk tv-program, som Trump tyckte var jättedåligt och omöjligt att titta på för det var så uselt.

En annan kulturnyhet i veckan var att Trump meddelade att Kennedy Centret ska stängas för det måste renoveras. Att han döpt om detta minnesmärke över en tidigare president efter sig själv och både publik och artister sedan svek, har förstås inget med saken att göra. Också annars tycker Trump att saker oftare borde uppkallas efter honom. Han förklarade att finansieringen för ett stort tunnelprojekt i New York inte kommer att fortsätta om man inte uppkallar stationer m.m. efter honom.

Dalande siffror

Under veckan kom det ut siffror om sysselsättningen som var i klass med pandemi- och finanskraschtider. Myndigheternas egna siffror är lite försenade men kommer säkerligen med alternativa tolkningar inom kort. Pew kom ut med en stor enkät om presidentens understöd, som visade på stadig nedåtgående trend. Det är nu 61% av amerikanerna som anser att Trump inte sköter sig. Dessutom rapporterades det om hur Trump tog emot en placering på en halv miljard 2024 från Förenade Arabemiraten för att sedan då han blev president plötsligt sälja högteknologiska AI-chips till samma land, som tidigare ansetts vara vitala att hålla hemliga. Korruptionen framträder som alltmer flagrant.

Valförberedelserna fortsätter

Efter att republikanernas resultat sjönk med över 30% i ett utfyllnadsval i delstaten Texas, har MAGA allt mer börjat panikera. Förutom den underliga beslagtagningen av valsedlar i Georgia, har presidenten förklarat att republikanerna (NB, inte federala myndigheter, utan republikanerna, och "vi") borde ta över valen i åtminstone 15 delstater. Detta är förstås helt emot grundlagen och kan osannolikt genomföras. Men åklagarmyndigheterna fortsätter att pressa delstater på bland annat väljardata och en kampanj förs så misstroende är klart påväg att ta fart. Samtidigt har högsta domstolen nu klart tvått sina händer, troligen till förmån för grundlagen, då den enhälligt godkände den nya distriktfördelningen i Kalifornien som enkom gjordes för att motväga MAGA-fixeriet i Texas. Dessvärre för republikanerna kommer hela cirkusen troligen att leda till en nettoförlust, så den vägen är stängd. Det betyder tyvärr att vi har ett extremt spänt val att vänta i november, med ICE versus lokala poliser och trupper vid vallokalerna, vaktande väljare och röster. Och om det blir oklarheter kommer ett interregnum att äga rum, som kan bli farligt.

Uppföljning 31.1.2026

De stora bankernas vän och räddare

Kevin Warsh utnämndes på fredagen till Vita Husets kandidat till chefsposten för centralbanken. Utnämningen måste ännu godkännas av senaten, där avgående republikanen Thomas Tillis, efter showen kring åtalet mot den nuvarande chefen, meddelade att han tänker blocka alla kandidater tills ärendet är utagerat. Tillis bekräftade att han vidhåller sitt beslut. Centralbankens integritet hänger alltså på en relativt tunn tråd och börsen reagerade negativt. Warsh är gift med Estée Lauders sondotter. Lauder har utpekats som en av dem som pushat på annekteringen av Grönland.
Trumps familj åtalade också skattemyndigheten IRS för att uppgifter om deras företag läckts till The New York Times 2019. Familjen tar alltså varje tillfälle de kan hitta att sko sig på statliga pengar. De senaste veckorna har i synnerhet medicinindustrin varit i fokus. Börserna hickar och kassaflödet tickar hos dem som är inblandade.
Dollarn nådde rekordlåga värden vilket sammantaget med tullarna inte kan ha annat än inflationshöjande verkan. Tilltron till de officiella siffrorna torde variera, men en räntesänkning inför mellanårsvalet är säkerligen högt på agendan för MAGA. Undrar hur man riktigt tänker kring ekonomin 2028?

Så kallad nedtrappning

Tillis är en av de få republikaner som kommer att gå till historien som en som sent omsider hittade ryggrad och bjöd på motstånd. Han har också krävt maktskifte inom inrikessäkerheten, något som blivit allt mer aktuellt sedan yrandet i Minnesota eskalerade och administrationens uppenbara lögner lett till katastrofala opinionssiffror. Även om Vita husets offentliga linje ändrats endast ett snäpp, sedan Trump fick veta att det första mordoffrets föräldrar var hans trogna anhängare, har man flyttat galningen Bovino till Kalifornien för att ersätta honom med den mer pragmatiska, men korrupta, Tom Homan. Homan är känd som hjärnan bakom tilltaget att låsa in barn i burar under förra Trumpperioden. Han skyllde effektivt allt på oppositionen genom att säga att retoriken är inflammerad, vilket är orsak till alla problem.
Minister Noem har offentligt skyllt på att hon följt order från Stephen Miller, vars avgång ingen ännu på allvar krävt i sammanhanget. Så länge han sitter kvar som Trumps rådgivare kommer inte något essentiellt att förändras. Han drömmer säkert om att få spränga en atombomb en vacker dag för att säkert komma i historieböckerna. Faktum är, att det att man använder gränstrupper inte på något sätt lugnar situationen. Deras vana i att gripa icke-blonda människor är väl inrotad och rutinerad. ICE, som allt tydligare blivit Millers egen paramilitära armé, har förvandlats från polis till ett gäng tungt beväpnat skumrask, som av Vance intalats att de står ovan lagen. Att de dessutom är outbildade och korkade framkom tydligt i veckan då de försökte marschera in i Ecuadors konsulat. Att moderata kommer med förslag som att de bara behöver utbildas litet längre är svårt att ta seriöst.

Strunt i lagen

Då man ger sken av nedtrappning och större pragmatism ger det möjligheter att fortsätta på den valda vägen att småningom och målmedvetet bryta och i förlängningen ogiltigförklara den ena grundlagsparagrafen och -tillägget efter föregående. Rättsväsendet i Minnesota börjar vara i kris. Av 96 domstolsbeslut i federal rätt som ICE fått har de brutit 74. Utan konsekvens. Högsta domstolen pantar fortfarande på sitt beslut om tullarna, möjligen på grund av att man funderar på hur olagligt uppburna tullar ska återbetalas. Flera företag har redan anmält sig med sina krav. Det är inte sagt att alla över 200 miljarder måste återbetalas och vad som pågår i kulisserna kan man bara spekulera i. Flera vindkraftsprojekt har i alla fall kunnat återupptas efter rättsprocesser.
Någon republikansk sakkunnig menade att regimen i verkligheten inte har åstadkommit stora förändringar, eftersom man inte i praktiken stiftat just några lagar alls. Representanthuset är förresten igen på semester då budgeten löper ut imorgon och senaten ställt till med problem för Vita husets agenda. Dessa budgetlagar är ju kortvariga och man har i panik försökt stifta lagar för att förhindra enskilda galna åtgärder, såsom invasion i Venezuela, men någon omfattande reform av det politiska systemet har inte gjorts. Jag måste ändå vara av annan åsikt. Effekterna av det brutna samhällskontraktet är genomgripande. Att en president kan strunta i grundlag och domslut, och målmedvetet omforma mediefältet inklusive sociala medier till en propagandaapparat, är inte något som kommer att vara ogjort efter att Trump försvunnit.

Valförberedelser

Det usla understödet har alltså framkallat en viss panik och en del åtgärder bland MAGA. Dels gör man skenåtgärder som att byta befäl i Minnesota, dels samlar man väljardata från delstater med varierande framgång. En central taktik torde vara att så misstroende i hela valsystemet, vilket man i veckan gjorde genom att göra en raid i Georgia och fara iväg med röstsedlarna från presidentvalet 2020. Det hela är minst sagt skandalöst, eftersom det är delstaternas helt egen sak att sköta alla val och evidensen nu för evigt korrumperad. Saken blev inte bättre av att USA:s nationella underrättelsechef i internationella ärenden, Tulsi Gabbard känd för sina originella (omdömeslösa) tilltag, dök upp på platsen. Ingen har riktigt kunna förklara vad hon gjorde där. Däremot sprids rykten om rysk influens än här, än där. Man har också hittat på att man kan försöka kringgå allmänna senatorsval helt, om man lite omtolkar grundlagen.
I slutändan ser det ut som att man kommer att ta i bruk hela paletten av metoder fullt ut: direkt hot om våld under valet samt aktiv propaganda som innehåller ett seriöst inslag av underminerande av förtroendet för själva valsystemet, kryddat med lite kaffepengar åt de fattigaste. Nja, kanske inte kaffepengar ändå, priserna är så höga. Kanske pengar för en hamburgare? Nej, vänta, nötköttet är väldigt dyrt och väntas stiga ännu 15% inom de närmaste månaderna. Nå, kanske lite aktier till nyfödda kunde funka?

Fredsarbete

Nu då yrandet kring Grönland är lagt på is, troligen inte slutligt, och man hunnit flytta delar av sin flotta från Karibiska havet till Mellanöstern, kan Trump lämpligen skifta fokus igen till Iran, där han rakryggat lämnade demonstranterna i sticket. Nu handlar det igen om kärnvapenprogrammet som han bara för några månader sedan totalförstörde. Dealmakern genom tiderna ska förhandla med Iran. Efter att ha flyttat så mycket trupper och materiel, kommer nog frestelsen att lite bomba här och där att vara stor. Är det inte Iran, kan man ju välja något annat lämpligt land t. ex. i Afrika. Det skulle kanske vännen Putin också ha mindre problem med.

Uppföljning 24.1.2026

Världshandeln omorganiserar sig

Två stora frihandelsområden, EU och resten av Mercosur i Sydamerika, tog ett stort steg i sin handel då EU-parlamentet godkände avtalet som öppnar handeln stegvis. EU har explicit sagt att det också handlar om att skicka en kraftfull signal till förmån för regelbaserad handel och att avvisa protektionism. Så medan EU säkrar tillgång till råvaror och exportmarknader, utlyser Trump 25% tull på stål och aluminium i ett nytt försök att stöda amerikansk, numera tack vare Trump delvis japanskägd, stålindustri. Tullen slår särskilt mot Kanada, men är också bara ett av de vimsiga av-och-an tullbesluten den senaste veckan.

Varje ansvarskännande beslutsfattare inser att man inte kan vara utelämnad åt dylikt beteende, även om högsta domstolens beslut om lagligheten i det hela väntas endera dagen. Det ter sig osannolikt att domstolen skulle hålla med om det, att om Trump ogillar någon personligen är det ett nationellt nödläge. MAGA:s fokus på traditionell industri och handelsvaror är en del av deras tillbaka till 1800-talet ideologi, som samtidigt ger spelrum för 2000-talets industri, IT-sektorn, som regleras minimalt och den politiska agenda som I:et ger skäl till: media och data ska kontrolleras av vänligt sinnade storföretag som det är lätt att deala med. Abstrakta saker som tjänster är svårare för Trump att greppa eller tillmäta värde. Trenden för produktionssektorns andel av ekonomin är ändå krympande i USA. Förhoppningen om att förnybara energisektorn skulle ha gett nya jobb har dessutom målmedvetet torpederats av Trumps hat mot vindkraft.
Kanadas premiärminister Mike Carney åkte till Kina och gjorde ett enormt handelsavtal. Och det handlar inte bara om raps och elbilar, utan också om investeringar och visumfrihet. Carney, med bakgrund som chef för två riksbanker, har både i handling och ord tydligt visat att USA inte är att lita på och åtgärder måste vidtas för att säkra Kanadas ekonomi och framtid. Hans tal vid den schweiziska stiftelsen World Economic Forums möte, där han beskrev förändringen i världsordningen som en brytning snarare än en övergång, möttes med stående ovationer och kommer antagligen att gå till historien som den vändpunkt då världen slutligt miste förtroendet till USA.

Grönland

Mötet i Davos blev för Trumps del en manifestation av svaghet och förvirring. Ännu strax före mötet hotade han med nya tullar och lade ut privata meddelanden från europeiska ledare på webben. Det var en efterdyning av den extremt pinsamma sms-utväxlingen med norska statsministern kring - ta-daa: fredspriset, som Trump alltså själv med stor omsorg såg till att blev offentlig. Ett obekräftat men inte helt osannolikt rykte tyder på att Trump av arméns högsta ledning fått höra att en anfall mot Nato är omöjligt och olagligt. När också marknaden reagerade på ett reellt hot om fullt handelskrig med EU, som de europeiska ledarna äntligen tydligen lyckades kommunicera, var Trump helt utan vapen. Varken våld eller ekonomiska hot var alternativ och följaktligen backade han i sitt nedlåtande, hotfulla, virriga och pinsamma tal fullt av lögner, där han bland annat kallade Grönland Island flera gånger. Natoledaren Mark Rutte, som åtagit sig rollen som den största trumpvännen, gav sedan en väg ut åt den dementa kejsaren, vars nakenhet nog annars stod klar för alla. Således förklarade Trump att det nu finns ett koncept för ett ramverk för ett evig avtal, som löser alla problem. Vad det består i kan man bara gissa, troligen inget som inte redan funnits avtalat på papper de senaste 70 åren.

Fredsrådet

Men fan ta den som ger sig. Trump hade en ny show att presentera i Davos. Vips har fredsrådet för Gaza omvandlats till ett råd för Imperiet, lett av Trump personligen och enligt honom det största och mest prestigefyllda råd som någonsin samlats, genom alla tider och i hela världen. Den förste som anmälde sig var Argentinas president Milei, som förstås har en skuld på tiotals miljarder. Länder som vill vara permanenta medlemmar måste betala 1 miljard dollar till en fond som kontrolleras av ordförande Donald Trump; annars får de tjänstgöra i tre år och kan förnya sin plats efter ordförandens gottfinnande. Enligt stadgan namnges Trump personligen som dess ordförande, utan mandatperiodsgräns och oberoende av om han är president. Trump ensam har befogenhet att nominera sin efterträdare. Endast ordföranden har rätt att bjuda in länder och alla ändringar av stadgan och administrativa direktiv som utfärdas av rådet kräver godkännande av ordföranden.

 
Hela upplägget verkar helt rubbat och är Trumps plan att fortsätta vara kejsare efter att han förlorat makten i USA. Tills vidare har Albanien, Belarus, Kuwait, Egypten, Israel och Vietnam formellt tackat ja. Putin tyckte att han kan komma med om han kan betala medlemsavgiften ur de frusna medlen man planerat använda till fördel för Ukraina, ett riktigt läckert exempel på hans förmåga att skapa konflikt. Ett bra ställe att följa utvecklingen är Wikipediasidan Board of Peace. Sannolikt och förhoppningsvis kommer hela projektet att sjunka ihop och försvinna som de flesta nyårslöften.

Isande lögner

Immigrationsmyndigheternas våldsamma verksamhet fortsätter att fylla rubrikerna och jämförelserna med Nazi-Tyskland och dystra kapitel i landets egen historia vinner mark, samtidigt som extrema personer som gränspartullchefen Greg Bovino explicit sysslar med naziromantik i form av hälsningar och uniform. Skrämmande statistik om dödsfall i deportationsfängelserna sprids och politikernas lögner är allt mer uppenbara. Vice president Vance, liksom ministern Kristi Noem, ändrar sina uttalanden från dag till dag och motsäger sig själva och blir ständigt motbevisade av kritiska medier och video på social medier. Man omskriver alla incidenter till sin egen fördel, trots att det handlar om uppenbara lögner för vem som helst som har ögon i skallen. Detta visar på den fascistiska strukturen i det hela. I den tidigare normala världen kunde också myndigheter göra fel och ledare byggde och upprätthöll förtroende genom att medge att misstag gjorts och de åtgärdas. I den fascistiska världen gör myndigheterna inte fel och således handlar det inte i grunden om förtroende utan om våld, makt och terror. Så, när Vance kommenterar ICE-kidnappningen av en femåring säger han först: så upprörande, men inte sedan: vi ska reda ut detta, utan i stället: i själva verket var ju saken så här, följt av en massa lögner om hur händelseförloppet gick till, trots offentligt tillgängliga bevis. Detta sker om och om igen. I takt med att förtroendet nöts, måste terrorn och propagandan stärkas.

Laglösheten är häpnadsväckande. Kongressmedlemmar nekas gång på gång inträde till fängelserna, som av en del kallas koncentrationsläger på grund av bristande mat och medicinsk vård. ICE försöker också kringgå grundlagen genom att hitta på att de kan ge sig själva fullmakt att arrestera vem de vill var som helst. Idéen om att agenterna står ovanom lagen figurerar diffust men allmänt.

Kongressen och demokraterna

Trumps popularitet fortsätter att dala, så till den grad att han hotade lägga publiceringen av opinionsundersökningar till sitt åtal på 15 miljarder mot New York Times. Över hälften av amerikanerna är missnöjda med Trump, och 60% anser enligt en annan gallup att ICE går för långt. Det är därför minst sagt häpnadsväckande att demokraterna i kongressen inte enhälligt motsatte sig ytterligare tilläggsfinansiering till ICE, som har så mycket pengar att de inte vet var de ska göra av dem. De lär redan ha AI-system som föreslår vem de ska arrestera och som kan lokalisera människor. Utom att det berättas om fall där de jagat folk som suttit i fängelse hela tiden, men den lilla inexaktheten kan man väl stå ut med, strunt nu i att man river fel personer ur sängen och för medborgare till finkan. Det är nu sju demokrater som schavotteras i media för att inte blocka ICE-finansieringen. Det sägs de gjort detta av rädsla för att de som varande från moderata eller osäkra distrikt skulle uppfattas som veka inför brottslighet, vilket som bekant är en dödssynd i USA. Det torde ändå vara en massiv misskalkyl och underskattning av väljarnas förmåga att skilja på normal polis och ICE, som uttryckligen står för brott mot grundlagen och stor oordning. Detta kan komma att stå kongressledamöterna dyrt i nästa val. Bara som en personlig gissning.

Uppföljning 17.1.2026

 Grönland

Officiellt är tonen fortfarande rätt återhållsam från den högsta ledningen i Europa, men enstaka politiker och tjänstemän har gått ut med hårdare hotelser. Till exempel har det sagts att man omedelbart kunde ta över alla amerikanska baser eller ta till ekonomiska sanktioner, och då inte bara tullar, utan totala handelsförbud på kritiska produkter och företag. Europa äger också tillräckliga delar av den amerikanska statsskulden för att kunna sänka hela dollarekonomin. Danmarks och Grönlands utrikesministrar besökte Washington för samtal med utrikesminister Rubio, som tydligen ansågs behöva stöd av vice presidenten för att inte vara för diplomatisk. Kontentan av samtalet, som tog en timme, var att amerikanernas enda argument var att avtalsbaserat samarbete inte säkrar USA:s intressen om ett decennium. Europa har således fortsatt sina förberedelser för en militär övning/upprustning på Grönland. 

I veckan kom en gallup som sade att mindre än en femtedel av amerikanerna och mindre än hälften av republikanerna överhuvudtaget stöder idén om att annektera Grönland och endast 4% av alla tycker att användning av militärt våld är en bra idé. Också senatorer från båda partierna har aktiverat sig för att hålla tillbaka Trump och sköta relationerna till Danmark. NATO:s amerikanska kommendör menade i veckan att Ryssland inte är ett hot i området så länge de är fast i Ukraina, men talade om vikten av NATO-samarbetet i det arktiska området. Han hamnar ju minst sagt i en intressant situation om USA skickar trupper till Grönland, när blir det ett anfall? På något lustigt sätt kan det ju inte handla om militär närvaro, utan det måste komma till någon form av konkret tvingande, för att bli den konfrontation Trump vill ha. Trump och hans hejdukar kan förstås inte backa, utan hotar nu med tullar. Utom förstås att Trump gjorde en TACO (Trump Always Chickens Out) gällande Iran: trots det besinningslösa våldet mot demonstranter där backade han för att han hört att det är, eller ska bli, eller är, slut på dödandet.

Venezuela, Mexiko

Efter att Nobelpristagaren överlämnade sin fredsprismedalj till Trump, bekräftade han att hon inte har något att göra i landets politik. USA har nu också börjat sälja av oljan och diskussioner om hur pengarna används har väckt diskussion. Efter att Exxons VD öppet vågade tala om riskerna med att investera i Venezuela hotade Trump firman med utfrysning och Vita huset har nu börjat förbereda en enorm upphandling för något privat bolag att säkra oljebolagens investeringar. Skattebetalarna och de kommersiella legoarméerna tackar.

I sammanhanget är det kanske värt att nämna en av de värsta krigshetsarna, senatorn och krigsveteranen Lindsey Graham. Han argumenterar konsekvent för militära interventioner, ju större, dess bättre. Förutom att ogilla samarbete med arabstater och kritisera Trumps TACO i Iran, har han hotat Kuba den senaste veckan. USA har också pressat Mexiko och förbereder sannolikt flygattacker mot narkotikakarteller. Detta är möjligen en operation som kunde gå att sälja till den amerikanska allmänheten.

Minnesota

Oroligheterna i Minneapolis dit 3000 ICE-män skickats har eskalerat efter att de federala myndigheterna meddelat att de inte kommer att dela information med delstatsmyndigheterna eller utreda själva skjutningen av Renee Nicole Good. I stället undersöker man hennes och hennes änkas liv och nätverk, och förbereder åtal mot borgmästaren och guvernören som haft oförskämdheten att uppmana folk att filma ICE och ringa nödnumret då de ser dessa maskerade, beväpnade män, som nu också fått ordern att knacka dörr.  Osannolikt nog har demonstranterna kunnat låta bli att provoceras och taktiken verkar fungera. Opinionen är nu klart mot ICE och deras övergrepp. Riksåtal förbereds mot högsta ansvariga Kristi Noem. Landets mest populära podcastare, Joe Rogan, oftast MAGA, diskuterade ICE i jämförelse med Gestapo, en liknelse som nu sprids allmänt. Det verkar nu brett diskuteras att ICE anställer vem som helst (till och med en antifaaktivist påstod att hon fått anställning) och att de i praktiken saknar vettig utbildning. Trump har igen hotat med att ta till nationalgardet. Denna gång skulle han vara tvungen att, eller snarast äntligen kunna, hänvisa till upprorslagen. Med tusentals aggressiva agenter på gatorna i en relativt liten stad, anser han sig kunna frammana tillräckligt kaos. Problemet är att sociala medier fylls av evidens, som visar vem som är aggressor. Det sägs också högt att dokumentationen handlar om att samla bevis för kommande rättegångar, att rätten kommer att hinna ikapp dessa individer. Trump, som i veckan också utmärkte sig med att visa långfingret åt en fabriksarbetare på Ford, kommer inte att vara evig. Den tron och insikten verkar vinna mark.

Laglöshet

En rad åklagare från centrala åklagarmyndigheten under Pam Bondi har sagt upp sig i protest mot att utredningen kring händelserna i Minnesota inte är saklig. Däremot fortsätter myndigheten som ovan framkom med att utreda och åtala Trumpmotståndare på politiska grunder och kräva valinformation av delstater. En verklig bomb kom förra söndagen, då den allmänt fåordiga och neutrala centralbankschefen Jerome Powell publicerade en video, där han beskyllde Trumpregimen för påtryckningar via rättsväsendet. Även om Vita huset lyckades manövrera situationen utan omedelbar börskatastrof, spreds budskapet om detta motstånd viralt under veckan och Powell blev en hjälte. Kunskapen om vikten av en oberoende centralbank spreds och från Kapitolium ekade budskapet om att man kommer att blocka försök att ersätta Powell. Till saken hör förstås att Powells period snart löper ut och denna lilla skandal, och det breda stöd Powell fick av ansedda kolleger både i USA och i omvärlden, förhoppningsvis gjorde det litet svårare att politisera centralbanken. Eller vad man hoppas på längre i detta skede kanske inte är så självklart längre. Marknadens agerande är obegripligt för mig. Det verkar inte finnas adekvat riskmedvetenhet längre.

Pam Bondi verkar vara allt mer impopulär både i Vita huset och bland allmänheten på grund av hanteringen av Epsteinfilerna. Den nu specifikt lagstadgade publiceringen av dem ter sig alltmer som ett skämt och ministern bryter flagrant mot en lag som i praktiken enhälligt godkänts. Alla är alltså rasande på henne. Hennes bästa svar hittills är att hon sade upp de åklagare i Minnesota, som sagt upp sig.

Budgetfrågor

Då en del republikanska kongressmän nu frigjort sig från Trump har stämningarna inte precis blivit mindre spända. Trumps pressekreterare Karoline Leavitt, som alltid självsäkert och slagfärdigt försvarat presidentens mest korkade och irrationella tilltag, har den senaste veckan betett sig sämre än någonsin genom i synnerhet ett särskilt groteskt personligt påhopp på en journalist. Reportens fråga gällde ICE och innehöll en hel del fakta, och svaret var så osakligt att det blir uppenbart att Leavitt och administrationen i själva verket var svarslösa. Demokraterna funderar också nu febrilt på hur de ska utnyttja det annalkande finaniseringsstoppet för den federala sektorn. Man är rätt nöjd med hur valet av hälsovården förra gången lyckades och nu är ICE en uppenbar kandidat för utpressning av regimen. Problemet är emellertid att det är lite oklart vilken del av finansieringen man kan komma åt. Det är möjligt att nedstängning av inrikes/säkerhetsmyndigheten DHS, ledd av Kristi Noem och hem för den mest rena nazi-style propaganda man kan hitta från en myndighet i USA, inte skulle ha någon effekt på ICE och dess gigantiska finanser. Samtidigt är det många som säger att de helt enkelt upplever det moraliskt helt omöjligt att ge en cent till verksamheten som den ser ut nu. 

I jämförelse med höstens situation finns det nu beslut om finansiering för stora delar av administrationen, så någon omfattande stängning blir det inte denna gång. Det kommer sannolikt att handla om just den interna säkerheten.

Uppföljning 10.1.2026

Imperialism

Efter att Trump förklarat att USA nu styr Venezuela sitter den gamla regimen kvar eftersom armén nog inte vill ge ifrån sig sina privilegier. Tillf. president Rodriquez har enligt Trump lovat ett par månaders olja åt honom, vilket fick oljepriserna att falla. Priserna är överlag så pass låga att det har uttryckts tvivel hur lönsamt det egentligen är för något företag att göra de massiva investeringar som skulle behövas i Venezuela. Samtidigt är det Trumps mål att pressa ner priserna. USA har också kapat fem oljefartyg för att pressa Rodriguez att bete sig. Av dessa har åtminstone en del hört till den ryska skuggflottan.
Medan Rubio verkar hoppas Kuba ska implodera pressar Trump Columbias president Gustavo Petro. Petro, kompis med Maduro, är inte särskilt populär i hemlandet och har andra nackdelar såsom aktiv klimatpolitik. Snurriga av den militära framgången i Caracas, har Trumpregimen alltså kastat hotelser till höger och framförallt till vänster under den senaste veckan.

 
I takt med att amerikanska armén börjat jaga oljetankers har kapacitet också flyttats från Karibien över till Storbritannien. Hotelserna mot Grönland har varit förstummande. Vita husets vice personalchef och ståthållare för Venezuela, Stephen Miller, skrek i raseri på tv medan hans mediekonsulthustru publicerade hotelser på sociala medier. Å andra sidan har den aningen mer kompetenta Rubio förklarat att man avser köpa Grönland, ett förslag som gjorts otaliga gånger tidigare under historien. Att man diskuterar att betala 100 000 dollar till varje grönlänning för att muta dem har inte väckt stor entusiasm bland de många amerikaner, vars ekonomi är ansträngd. Rubio är nu den som förhandlar och han borde kunna komma med en deal som går att sälja åtminstone till Trump. Vilka spelmarkers Danmark, övriga NATO och EU har, tål att tänkas på. Att vädja till Danmarks extraordinära historiska lojalitet, internationell rätt (som Trump explicit precis förklarade irrelevant) eller ens rationellt strategiskt tänkande kommer inte att räcka. Dylika abstrakta saker är inget värda i trumpska affärsförhandingar. Borde inte franska flottan göra lite besök på Grönland och EU sätta igång till exempel med att förbereda ett par nya massiva åtal mot några av teknologijättarna? Eller borde man bara göra som FIFA och skriva ett Kalle Anka-diplom i guld till Trump med Grönlands karta i mercatorversion? Man kunde säkert hitta på en fin titel också, som hedersguvernör eller motsvarande.

Eskalerande galenskap

Huruvida militära åtgärder mot Grönland kommer att göras om Rubio inte lyckas är en intressant fråga, varom de lärda tvista. Vad de i praktiken ens skulle betyda och hur det skulle gå till är också svårt att gissa. Putin verkar i alla fall ha påverkats av händelserna och han har bedömts vara rasande. Ryssland tog till sin splitternya överljudsmissil mot Lviv som en del av omfattande attacker bland annat mot infrastruktur i Ukraina. Till hur stor del raseriet beror på ukrainska framgångar och hur mycket på att Trump börjat rådda med oljan och dess priser är förstås omöjligt att veta. Putin ser kanske två alternativa scenarier: Europa hamnar i ett tvåfrontskrig och NATO faller sönder, eller också börjar Trumps makt försvagas (mer om det nedan). I båda fallen är det tid att agera.

Situationen i Iran, där Trump lovat beskydda demonstranterna, håller på att eskalera illa. Khameini och landets propagandamedier målar upp en bild av galna USA-stödda vandaler och terrorister på gatorna, på ett sätt som inte kan sluta med annat än blodbad om inte armén tar sitt förnuft till fånga. Med andra ord har Trumps löften till Israel försatt honom i en situation där han troligen mycket snart kan visa de muskler han älskar att spänna med. Om han inte väljer att försöka slingra sig. Att engagera amerikanska stridskrafter i tre världsdelar samtidigt helt på eget initiativ måste vara något slag av rekord i taktisk katastrof. Kriterierna för FIFAs fredspris måste vara intressanta, har inte kollat dem närmare.
Hur som helst verkar den våldsamma diktatorssjukan sprida sig som ett virus. Samma retorik används av dessa narcissistiska, maktgalna gubbar i sina alternativa verkligheter, där allt är tillåtet och människors värde är noll.

Utträden

Omvärlden har reagerat på Venezuelatilltaget med en mer eller mindre unisont "Maduro var en skurk och illegitim ledare, men det skulle nog ändå vara helt trevligt om alla höll sig till lagen." Slutbehandlat. Gällande Grönland är man handfallen, eftersom hela tilltaget verkar så absurt. USA har under åren själv stängt baser på Grönland. De har redan goda möjligheter att utnyttja naturresurser där. Saken blir inte bättre av att Trump ger argument som att han behöver äga Grönland för att känna sig psykologiskt trygg, eller att USA minsann inte vill ha Ryssland som grannland.

Känslig som den stackars lilla amerikanska presidenten är, svarade han ändå på den försiktiga globala uppläxningen med att låta USA utträda ur 35 globala samarbeten utanför FN och 31 FN-organisationer, inklusive klimatsamarbetet och FN-organ som främjar jämställdhet och barns hälsa. Orsaken var enligt Vita huset att man vill avsluta amerikanska skattebetalarnas finansiering och engagemang i enheter som främjar globalistiska agendor framför amerikanska prioriteringar.

Våldet mot det egna landet

Nyhetsrubrikerna har fyllts av två fall där ICE-agenter skjutit obeväpnade människor. I synnerhet mordet i Minnesota, som spritts som video på webben har väckt raseri, inte minst på grund av de uppenbara lögner som både inrikesminister Noem, vice presidenten och presidenten ögonblickligen gick ut med då de påstod att offret var en aggressiv terrorist och det handlade om självförsvar. Trots att allt finns på film har regimtrogna envist vidhållit de uppenbara lögnerna. Som bakgrund är det bra att notera, att det hela har sitt ursprung i regimens attack mot Minnesota, som stått i tur för invasion och attack. Denna attack känns ovanligt omfattande och republikaner har tillsammans med media grävt fram en stor svindelhärva med coronastöd som en stor "nyhet". Fallet är särskilt lämpligt eftersom en stor del av de redan för ett tag sedan dömda är av somalisk härkomst. Vad man glömmer att nämna är förstås att ledaren och hjärnan för hela operationen var en vit kvinna. Den andra skjutningen skedde i Portland, Oregon.

 
En viktig del av motståndet är medborgaraktivitet där man följer och filmar ICE och sprider information om var de rör sig. Nu pågår också demonstrationer, som de federala agenterna bekämpar med bland annat tårgas. Bilder av allt detta sprids flitigt, men beroende på linserna och narrativet är tolkningar olika. För en stor del av amerikanerna verkar det inte vara ett problem att presidenten försöker frysa 10 miljarder i stöd till barn och välfärd i fem demokratiska stater. I ett land där sjukvården är helt beroende av arbetsplatsen och uppsägningsskydd knappast finns är det ändå svårt för de flesta att göra radikalt motstånd, såsom generalstrejk.

Kapitolium firar

I MAGA-världen händer det ändå förunderliga saker. Ett par av de mest rasistiska och förryckta högerprofilerna har plötsligt börjat anse att Newsom i själva verket är beundransvärd med sin blonda familj och skulle vara en rätt bra president, medan Vance är tjock och har bruna barn och är osmaklig. Jag mår så illa när jag lyssnar på dessa vidriga rasister, men man måste konstatera det är helt i linje med att presidenten kallar en viss etnisk grupp för "skräp" och högsta domstolen tillåter att ICE plockar upp folk på basis av etnisk profilering. Populära influencers på högerkanten kritiserar också Trump, som nu kommit på att han nog måste bygga om även västra flygeln på Vita huset. Där måste man väl ge honom rätt, om han ska vara den estet han påstås vara.

Men i kongressen spricker leden. Många republikaner i representanthuset har meddelat att de inte ställer upp mera och de har nu friare händer. Dessutom dog en republikansk senator från Kalifornien oväntat denna vecka. Bland annat godkändes i representanthuset en lag som hindrar nya operationer i Venezuela utan tillstånd och en förlängning av de sjukförsäkringsstöd som nyss löpte ut för miljontals amerikaner. Dessa kommer ändå sannolikt att falla i senaten. Men något har hänt vilket kan ha betydelse då stängning av administrationen igen hotar i slutet av månaden. Då Vita huset på årsdagen för upploppet på Kapitolium publicerade en webbsida som grovt förvränger händelseförloppet, hängde senaten äntligen upp en minnesplakett. Dissonansen är inget annat än makaber.

Det ser alltså ut och känns som att vi går mot maktskifte i åtminstone representanthuset i år, senast i valet i november. Men det är viktigt att förstå att trots att marginalerna procentuellt kan se mycket stora ut till fördel för demokraterna, kommer dessa att vara mycket, mycket små i representationen. Så små att ett maktskifte i senaten inte ter sig troligt alls och att en demokratjytky skulle innebära en några platsers majoritet i representanthuset. Ett kanske inte ändå helt demokratiskt system, fast det hela skulle gå rätt till. Och hurdana republikaner kommer att väljas in?

Den närmaste tiden väntas för Trump avgörande domstolsbeslut.