Bakslag i kontrollen av nyhetsflödet
Det viktigaste med den stora militärparaden verkar vara prislappen, 45 miljoner (av vilka 16 miljoner var för att reparera gatorna efteråt). Paraden verkar inte ha varit någon publikframgång och medierna var upptagna av intressantare händelser. Morden och mordförsöken på politiker i Minnesota och det sannolikt olagliga gripandet av senator Padilla i Los Angeles har bidragit till en svängning i diskursen mot våld. Till och med Trump fördömde morden och kaliforniske guvernör Newsom har haft ett visst genomslag på Fox.
Gripandet av senator Padilla på inrikesminister Noems presskonferens ledde till vild debatt i kongressen. Trumps understöd har nu fallit ytterligare till och med gällande immigrationsfrågorna. Det man bland annat lyckats hålla från rubrikerna är de svåra budgetförhandlingarna, t ex föreslagna nedskärningar i statsanställdas förmåner (inbesparingar som täcker hälften av kostnaderna för paraden) och försvårandet av fackets verksamhet.
Demonstrationerna
I Washington ordnades inga No King demonstrationer, men över 2000 demonstrationer var planerade runt om i landet. Man hade bemödat sig om att de skulle vara fredliga och det verkar ha lyckats rätt väl, trots floridasheriffen som inför demonstrationerna på en presskonferens sade "Om du kastar en tegelsten, en brandbomb eller riktar ett vapen mot en av våra poliser kommer vi att meddela din familj var dina kvarlevor kan hämtas, för vi kommer att döda dig, kyrkogårdsdöd". Oppositionsvänliga medier talar om miljontals deltagare.
Ockupationen av Los Angeles
Det räckte inte för Trump att ta över nationalgardet i Kalifornien, utan han kommenderade också ut 700 marinsoldater. De trupper som anlänt har inte haft mycket att göra, eftersom Los Angeles i verkligheten är relativt lugnt. Det enda marinen hittills gjort är att ha anhållit en veteran på väg till ett kontor för veteranärenden som i misstag gick in på förbjudet område. Trumps order har naturligtvis lett till åtal, där Trump verkar rätt chanslös.
Iran
En del menar fortfarande att Trumpadministrationen är mästerförhandlare och att förhandlingarna med Iran bara varit listig en plan man genomfört. I själva verket verkar USA vara steget efter, samtidigt som man försöker förespegla att man har någon kontroll. Att Iran inte attackerat amerikanska baser som man hotade, har förstås varit en framgång. När nu Iran verkar svagt kan man igen försöka låtsas man haft nån påverkan på Netanyahus företaganden. Efter att israelerna tagit livet av största delen av Irans ledning rör sig rykten om att den högste ledaren Khamenei skulle ha flytt Teheran och oppositionen inklusive kronprins Reza Pahlavi (delvis baserad i USA nu) vädrar morgonluft.
Vad man åtminstone kan utgå från är att utvecklingen både är ett tecken på att på att Putin är svag och samtidigt har Rysslands inflytande försvagats ytterligare genom dessa händelser. Frågan är om Witkoff, som nu fokuserar på Ukraina, kan och vill utnyttja detta i förhandlingarna. Irans enda vän är nu Kina, men landet har inte för vana att aktivt eskalera konflikter på ett sätt som kan slå tillbaka på deras egna intressen. I praktiken är Khamenei ensam, både inom och utanför Iran. Kanske han tar sig till Ryssland och slår sig samman med sin syriske kollega.
Åklagare driver politik Trumps agenda
Ett av de mest kända offren för migrationspolitiken, studentaktivisten Khalil, har fortfarande inte släppts trots domstolsbeslut. Man har tagit till den redan välbekanta taktiken att hitta på nya åtal, då domstolar försvarat immigranters rättigheter. Ett åtal mot kongressrepresentant LaMonica McIver anses vara politiskt betingat. Genom att skifta åtalet gällande en incident med ICE från borgmästaren i Newark till McIver hämtas påtryckningarna närmare kongressen, presidentens maktutövning och de besvärliga budgetförhandlingarna.