Nationalstatens slut - inrikespolitiken
En del av megaföretagen ser nationalstaten som ett föråldrat koncept samtidigt som man förespråkar mycket reaktionära värden. Dessa starka ideologiska värderingar bärs upp av ett starkt läger i Trumps närhet, inte minst i form av Elon Musk. Musk är nämligen inte bara Musk, utan i bakgrunden finns ett stort nätverk mäktiga affärsmän. Deras ideologi bygger på struntlitteratur, som är närmast outhärdlig smörja för personer med normal förmåga till kritiskt tänkande eller akademiska metoder och analys.
Följaktligen är det desto bättre ju sämre förvaltningen och det politiska systemet överlag fungerar. Trumps agenda sammanfaller med det här såtillvida, att kaos på kort sikt ger honom utrymme att agera. Eftersom han inte kan handla annat än på kort sikt är det ok ur hans synpunkt. Om systemet kraschar, kan han fortsätta vid makten fram till sin död. Hur som helst tror han antagligen att Musk på riktigt stöder honom och att han själv också kan behålla kontrollen och till exempel göra sig av med muskiterna vid behov. Hur börsen skulle reagera har han knappast funderat över. Eller möjligheten att Musk på riktigt är den som har övertaget.
Stormaktspolitiken - utrikespolitiken
Eftersom Trump i verkligheten inte är en särdeles bra förhandlare, vilket blivit pinsamt uppenbart för vem som helst senast under de senaste veckorna, förhandlar han helst med sådana som är i svårt underläge. Därför ställer han sig utan att blinka på den starkares sida, vare sig det gäller Mellanöstern eller Ukraina.
Samma mönster ser man också vad gäller stormaktspolitiken. Trump ignorerar Kina, men försöker bygga en allians med det svagare Ryssland. Om han en sekund skulle stanna upp och jämföra storleken på den kinesiska och ryska ekonomin, eller befolkningsmängder eller vad som helst, skulle han ju inse att det är helt idiotiskt. Att dessutom göra detta genom att fjärma sig från EU, flera gånger större än Ryssland till ekonomi och befolkning, är så dumt att det inte kan finnas någon vettig strategi eller ens taktik i bakgrunden. Annat än personlig vinning förstås, som kan göras genom investeringar i Ryssland.
Genom att dra sig ur internationella samarbeten ger Trumps regim dessutom fritt utrymme för den kinesiska "nykolonialismen" i åtminstone Syd-Amerika, Sydost-Asien och Afrika. Den dag Taiwan eventuellt blir i blåsten (2027?) kommer börsen inte att tacka Trump.
Europa då?
Det finns enligt mig inga principiella hinder för att EU och Storbritannien, med stöd från t ex Kanada, Japan och Mexiko, kunde ta sig samman på samma sätt som Ukraina gjort, som Finland gjorde 1939, liksom många andra länder gjort under attack, och kunna motstå ett svagt Ryssland. För jämfört med Europa är Ryssland svagt. Även om det finns tusen praktiska problem och utmaningar kan dessa övervinnas om det finns en verklig insikt om situationens allvar. Inser vi, att vi faktiskt har ett krig på gång i Europa och att vi måste göra något om vi vill ha slut på det?
