Mobbaren viker bara för kraftigt motstånd

I februari 2020 gjorde Trumps regering en deal i Qatar med talibanerna i Afganistan om att dra tillbaka de amerikanska och i praktiken NATO:s trupper. Den afganska regeringen var inte med i förhandlingarna. Vi vet alla vilka katastrofala följder detta avtal hade för det afganska folket. Nu förbereder sig USA och Ryssland för att diskutera Ukraina i Saudi-Arabien inom kort.

Det senaste fredsavtalet mellan Ukraina och Ryssland 2015 förmedlades av Tyskland och Frankrike. I dag står det rätt klart att Putin aldrig tog det på allvar. Den amerikanska envoyén Kellogg sade igår att "det var för mycket folk runt bordet" då och att man inte nu tar med andra europeiska aktörer än lite kanske Ukraina i förhandlingarna. De europeiska länderna har däremot av USA fått en förfrågan om hur mycket trupper m.m. de kan bidra med för att trygga freden. 

Macron störtade iväg till Storbritannien för att säkra brittiskt stöd, och en annan ledare som snabbt uttalade sig skarpt var den polska utrikesministern Sikorski. När Tyskland är svagt finns det utrymme för andra röster. Inför måndagens möte i Paris har ytterligare en röst som hörts rätt tydligt varit den finska presidenten Stubb, som uttalade sig snabbt och klart inför kameror redan i München och fick ett visst genomslag. 

Stubb har sagt, tydligare än många andra, att det inte är några förhandlingar om inte Europa är med vid bordet. När många av ledarna i de stora europeiska länderna sitter mer eller mindre löst, ger ett starkt nordiskt-baltiskt samarbete en genuin möjlighet till inflytande. Den estniska kommissionären Kallas första uppdrag inkluderar Ukrainafrågan. Numera är inte heller Sverige en neutral aktör, utan är förbunden och lika berörd av till exempel säkerheten på Östersjön som Finland. Att Finland representeras av presidenten i dessa säkerhetspolitiska sammanhang bidrar troligen till att Stubbs uttalanden har en viss tyngd åtminstone i offentligheten. Vi borde nu tillsammans leverera det stöd vi utlovat Ukraina på EU-scenen.

Kan USA och Ryssland tvinga Ukraina till vapenstillestånd och fred? Experter har sagt att Trumps "förhandlingstaktik" har varit usel, han lade alla kort på bordet från början. Ukraina är en sak han vill ha undanstökad så fort som möjligt, så han verkar inte ha någon särskild målsättning eller intresse, utom att bli dyrkad som den store fredsmäklaren. Enklast då att ge Putin vad han vill ha, försäkra sig om att inte några amerikanska soldater hamnar illa ut och sedan ge lämpligt antal tv-intervjuer och tal för att ställa sig i kö för Nobels fredspris. Zelenskyj har i och för sig försökt få den amerikanska presidenten att se att det också kan finnas ekonomiska intressen i Ukraina, vilket skulle ge USA skäl till att hålla området stabilt. Zelenskyj spelar här ett högt, men skickligt, spel. Förutom storrysk ideologisk imperialism är det nämligen bland annat efterfrågan på lithium som driver Putin. Fyrk är ett språk som också Trump förstår.

Effekterna av Trumps kaotiska och halvt planlösa hotfulla utspel i USA:s inrikes- och utrikespolitik är mycket annorlunda, som det mycket riktigt påpekades i Hesaris ledare idag. Inom utrikespolitiken är trovärdighet, diplomati och pålitlighet reellt kapital som man kan förstöra, eftersom vi i slutändan har att göra med ett mer skört regelverk, som är mycket enklare att förbigå och skada. Makten består till stora delar av ord och avtal. Trump vill ogärna använda militär makt, så det han i slutändan troligen tar till är ekonomisk makt. Hans förhandlingar handlar alltid egentligen om pengar, som Zelenskyj förstått. Det enda som får Trump att backa är impopularitet eller att han kan framstå som svag. Om något ser ut att misslyckas överger han det åtminstone tillfälligt för att fylla allas flöden med följande sanslösa drag. Därför är hårt motstånd det enda som biter.

Så kan USA och Ryssland tvinga Ukraina till vapenstillestånd och fred? Politik är ord. Stubb drog snabbt upp rätt klara principer som Norden och Baltikum säkert kan enas kring och föra fram i Parismötet i morgon och senare i förhållande till USA. Om man till exempel låter bli att svara på USA:s förfrågan om stöd, förnekar man de bilaterala förhandlingarnas legitimitet. Om Europa och Ukraina bara vägrar gå med på en rysk-amerikansk deal, blir det nog intressant att se hur Trump reagerar. Hot om ekonomiska sanktioner kommer säkerligen att följa, men om EU mycket tydligt från början signalerar att man inte kommer att vika sig, finns en stor risk att börsen börjar darra och sedan Trumps manschett. Nu gäller det sannolikt att våga ta detta chickenrace och stå med Ukraina in i det sista. Detta är något som jag misstänker är klarare för oss i nordost, förhoppningsvis inklusive Polen. 

Trots att USA:s utrikespolitik verkar helt kaotisk och vrickad, är den i själva verket skrämmande enkelspårig. Den utmärks framförallt av kortsiktighet och inkompetens. Rysslands utrikespolitik är också enkel. Är det inte Ukraina igen senast om några år, är det troligen Georgien eller något annat land med stora naturresurser, som får smaka på lite "specialoperationer". Det är inte heller helt uteslutet att de finska mineralerna i kombination med en större kontroll över Östersjön någon gång kunde framstå som ett lockande alternativ för en dement despot i Kreml. Undrar förresten om det finns någon Musk i Kreml?

De två, tre följande veckorna kommer att bli mycket spännande. Personligen hoppas jag att Stubb och Kallas lyckas piska EU till motstånd, för tar vi inte striden nu, återkommer den att sannolikt etter värre inom ett decennium. Det är möjligt att det kommer att kosta oss en hel del, men det blir nog ändå billigare och tryggare i längden att sätta ner foten genast.