Hur man administrerar fram ett kaos

Trump öppnar arkiven kring Kennedymorden, något Robert J. Kennedy länge krävt. Så nu fick han något han eftersträvade, för han kommer antagligen att nu bli överkörd ordentligt. Som vaccinmotståndare och påhejare av ekologisk odling  sitter han i en prekär situation. En hotande fågelinfluensa,  drickandet av opastöriserad mjölk, huvudet-i-sanden-politik i delstater med bristande testande och det senaste av Trump "kapade" AI-jätteprojektet Stargate, där sannolika framgångar ligger precis inom vaccin skapar förutsättningar för kriser som en del kallat chock-metod, andra disruption. Vi kan alltså se en framtid där vi om några år har en pandemi som kunnat bromsas, men fått löpa amok (gärna om cirka 4 år), varefter vi har en fantastisk marknad för vaccin. Lägg därtill att varken kemisk industri eller jordbruksindustrin är lockade av Kennedys politik, så kan man väl se att han kommer att hamna under bussen förr eller senare. 

Att använda snäv AI, vilket är fallet inom vaccinutveckling, är förutom sannolikt framtidens business också påkallat av den brist på skolningsdata för stora språkmodeller som påtalats i media sedan förra sommaren. Det öppna nätet är så att säga använt och copyright har nu blivit en förhandlingsbar tillgång för dem med stora datamassor, men också förhoppningsvis för enskilda artister.

Musks roll utom administrationen är ett sätt att skapa oordning. Oklara ansvar och roller är ett utmärkt sätt att skapa spelrum. Musk är en spelare av samma kaliber som Trump. Snabbt gjorde han sig av med sin kollega satt att leda samma hitte-på-myndighet som han. Kollegan var troligen dit satt av samma orsak, för att skapa oklara ansvar och spänningar. Musk kan, liksom Putins hejduker, agera som fria aktörer vars företagande makthavaren synbart kan ignorera eller till och med ta avstånd från. Så länge det stöder eller inte direkt skadar makthavaren får de hålla på. Till exempel är Musks attacker på den brittiska regeringen eller stöd för den tyska ytterhögern sannolikt åtminstone delvis drivna av en strävan att försvaga Europa och den Europeiska Unionen, som strävar efter att reglera it-jättarnas monopol och marknadsstörande metoder. Det står alltså helt klart att Musk och Putin har samma mål. 

Hela den nya administrationen är full av dylika spänningar. Då folk drivs av starkt egenintresse men intressena är i konflikt med varandra, som t ex i frågan om invandring, är risken för öppna och svåra konflikter stor. Frågan är om Trump i längden kommer att lyckas i sitt spel eller om kaoset blir för stort för snabbt.

Stämningar i tiden

De senaste veckorna har jag sett två fina norska filmer som behandlar slutskedena av andra världskriget och uppgörelsen med nazismen och nazisterna: Quislings sista dagar (på bio) och Nr 24 (på Netflix). Båda filmerna är välgjorda, stora satsningar, med nyanserade och mycket intressanta perspektiv på och diskussioner kring frågor om ansvar och skuld. Jag rekommenderar alltså båda filmerna. Jag uppfattar att båda handlade om extrema situationer där individer är tvungna att välja till vilken grad de står upp för sina värderingar, med mycket stora konsekvenser. Manuskripten är baserade på historiska material och "verkliga händelser", som det brukar heta, vilket bidrar till att de känns viktiga.

Jag ser också fram mot att gå och se den nya filmen om Abraham Stiller, en finsk motsvarighet. Samtidigt pågår diskussionen om brädspelet Afrikas stjärna fortfarande i sociala medier. Människor som blivit kränkta och irriterade på att något de upplevt som trevligt som barn, nu av en del lyfts fram som gammalmodigt och föråldrat, diskuterar mest sinsemellan med stort patos. "Men visst är det jätteviktigt att kunna tala om historien och lyfta fram hur saker har varit!" och "Det är ju bara trevliga bilder, inte har jag någonsin tolkat dem som att afrikaner på något sätt är mindre värda" (påhittade citat). Säkert sant. Men det är ju inte någon (väl?) som sagt att det skulle vara så. Poängen är en annan.

Jag har en liten misstanke om att ungar numera hellre spelar andra spel och frågan snarast är hur mycket en äldre generation ska gräva fram spelet för att visa hurdana spel som fanns när vi var små. I mitt stilla sinne undrar jag hur många barn och unga idag som genuint tycker att Afrikas stjärna som spel är jättespännande eller intressant. Utbudet och kulturen var rätt annorlunda för t ex 50 år sedan, då tidigare generationer skulle spela sällskapsspel.  Nu blir ju kontexten rätt av sig själv, när fammo eller mofa tar fram spelet idag. Framför allt tycker jag att det är en fråga som var och en måste reflektera över själv och i olika situationer. Man behöver inte skriva om historien genom att putsa bort och städa historiska material. Men det är inte heller fel att efterfrågan och nya upplagor av böcker förändras och anpassas till nya kontexter. Många saker behöver uppdateras när tiden gått om dem eller så överges de helt enkelt. I dag är vi kanske uppmärksammare på att inte kränka våra medmänniskor, som idag också ofta har annorlunda bakgrund än för 50 år sedan.

Som bokhistoriker har jag väldigt svårt att se varför en utgåva av Pippi borde se exakt likadan ut 1948 som 2025. Kulturen är, liksom språket, inte alls ett statiskt fenomen, utan det hör till dess essens att den hela tiden lever och förändras. Böcker revideras, översätts och editeras ständigt och man kan och ska kunna vandra fritt mellan olika varianter. Idén om att en bok är en produkt av en ensam författare vid en tidpunkt i en cementerad version är en konstruktion: Det handlar om större och otydligare system än så. Med detta vill jag förstås inte förringa författarens betydelse och upphovsrätt, men lyfta fram att en utgåva inte uppstår i ett vakuum. Det samma gäller brädspel. Vi kan, utan att fördöma Afrikas stjärna på 1950-talet eller 1990-talet, konstatera att vårt samhälle idag ser annorlunda ut och spelet också därför ser annorlunda ut i våra ögon. (Den som tycker att spelet ser likadant ut nu som när man var liten, borde eventuellt ta sig en liten funderare, dristar jag mig kanske ändå säga.) Därmed inte sagt att Afrikas stjärna måste brännas på bokbål och är förkastligt eller att man är en dålig människa om man tycker om att spela det. Det är nyanserna jag saknar i den affekterade debatten, och förmågan till inkännande. 

Kort sagt: Internet-trollen har lyckats slå split och hetsa upp människor för något så trivialt som ett brädspel. Och jag har alltså själv nu gått i fällan då jag ödat en massa tecken på att skriva om detta. Ordet "woke" brukar vara den första röda flaggan. En saklig debatt innehåller inte dylika begrepp, de är tecken på diskussion som är infekterad och förgiftad av avsiktlig påverkan, möjligen bara anammad av oförsiktighet. Var uppmärksamma.

De senaste decennierna har ju utvecklingen i huvudsak varit positiv. Vi har gått mot en större respekt för medmänniskor och natur. Men nu har jag en obehaglig känsla av att vi nu hamnat i en situation som är genuint farlig, där vi måsta vara beredda på att på riktigt stå upp för våra värderingar på ett mer svartvitt sätt. Sätta ner foten helt enkelt.

Vi har inte bara en galen diktator i öst, utan nu en annan från och med i morgon på andra sidan Atlanten. Plötsligt känns all den enorma mängd data och personuppgifter som senast nu snart besitts av den regeringen ännu mer oroväckande. Det otroligt kallt kalkylerande maktspelet, där en klick oligarker styr och ställer, är otroligt för oss, osannolikt, obegripligt. Lika otroligt som mycket av nazisternas planer tycktes vara för hundra år sedan. Hur kan och vill myndigheter i USA övervaka gravida kvinnor eller invandrare? Och inte bara övervaka, utan också brutalt ingripa i deras liv och kränka deras integritet och frihet? Rensa nu bort snacket och iaktta vad som händer. Jag vill inte bli stämplad som alarmist (f.ö. ett annat begrepp som odlas av diverse propaganda-apparater och som genast bör väcka extra kritisk hållning hos läsaren), men jag är nog orolig för den tröghet att tro på annalkande katastrofala problem som vi har, gång på gång. På riktigt orolig.

Tillbaka till brädspelsdebatten. Glöm den. Vilka värderingar står var och en av oss för idag, just nu och vad sker i vår värld? Jag tror de aktuella filmerna om 1940-talet handlar om detta, därför kommer de nu och därför behövs de nu. Låt oss diskutera dem istället. Vad annat det kan komma att innebära att göra motstånd idag återstår att se.

Kortfilm.

På AI-vågen: Hur bättre datahantering kan gynna oss alla

Rubriken här ovan är påhittad av OpenAI:s gratisversion av ChatGPT baserad på GPT-4-teknologi (2025) efter en stunds chattande hit och dit om vad jag tänkt blogga om. Man kan chatta en stund gratis med GPT-4, innan man blir förvisad tillbaka till en äldre version, som nog är hackigare. 

Det intressanta jag upptäckte nu var att appen meddelade mig vilken information om mig den sparade i sitt minne, t ex att jag tycker att "hajp" inte funkar för mig på finlandssvenska och att jag tycker att artificiell intelligens (AI) bara är en teknologi bland andra. (Det senare bad jag nog om ursäkt för, eftersom jag hört och också konstaterat att man får bättre resultat om man är artig ...) Självklart kändes det lite otäckt att se hur systemet profilerade mig, samtidigt som jag vet att det är just tack vare det den kan tjäna mig bättre. Och därför är det också bra att berätta för systemet vad man vill, varför och annan kontext, pladdra på och diskutera, gå i dialog, för att uppnå bästa resultat. 

Poängen är, att OpenAI i detta fall är transparent. Profilering görs ju av alla (bra) tjänster idag. Att visa när och hur det sker är däremot inte självklart, i synnerhet inte så här tydligt.

Som sagt, anser jag, att AI är ett verktyg bland andra. Jag tror inte på hotet från någon singularitet, däremot kan säkerligen enskilda AI-system löpa amok om man inte utvecklar och använder dem ansvarsfullt. Jag tror inte heller på någon noggrann teknisk reglering. Det är samma etiska principer som gäller som med vad som helst annat. EU:s reglering är därför rätt tänkt. Ansvarsfull användning av AI kräver att man beaktar många dimensioner och gör etiska avvägningar gällande värderingar, risker och också nytta. Redan nu har AI hjälpt oss att lösa otaliga problem (se t ex Alphafold , cancerscreening, extrema väderförhållanden, klimatförändring, logistik). Det skulle snarast vara oetiskt att inte försöka lösa allvarliga problem med AI. De etiska problem som oftast verkar diskuteras i samband med risker handlar dels om integritet, dels om upphovsrätter. Åtminstone i EU är de lätt dessa aspekter som väcker oro och krav på reglering.

En sak som ofta också väcker oro är att de avancerade modellerna anses vara svarta lådor, vars funktion eller logik man inte nödvändigtvis kan förstå eller reproducera. Den här oron är på sätt och vis lite lustig tycker jag: hur många av oss förstår hur telefonen eller datorn eller webben fungerar, även frånsett AI? Vi litar på att sakkunniga och leverantörer handlar ansvarsfullt. Men vad är tillräckligt ansvarsfullt? Mycket handlar om förtroende, som kan byggas med transparens och pålitlighet gällande verksamheten. Då det handlar om AI-baserade eller -nyttjande tjänster, handlar det om hur man skapat och underhåller systemen och modellerna. Här är datahanteringen en inte obetydlig del av processen.

I dag förbättrar och anpassar man AI-modeller och -system för specifika syften. Ett företag eller en organisation har alltid (förhoppningsvis) ett problem de vill lösa med AI, en viss kontext och vissa material och processer som är aktuella. Inlärningen kan göras endast med data, och häri ligger en praktisk utmaning för många: man måste ha dokumenterad och bra data som man vet vad det är. Börja alltid med data, är ett återkommande råd. Data måste vara representativ och fungerande. Många gånger är det i detta skede man inom företag och organisationer på allvar inser betydelsen av informationsförvaltning. Ska du ha ett AI-system, måste du dessutom kunna hantera inte bara dataströmmar utan även följa och anpassa uppdatering av modellerna med hjälp av konstant kvalitetsuppföljning. AI-system är inte något man en gång sätter upp och sedan lämnar åt sitt öde. Världen förändras, därmed förändras också data och AI-system tickar på enligt en logik som med tiden kan bli snedvriden den också. Om man inte är på sin vakt har ens AI-system plötsligt drivit iväg och delar glatt misinformation eller pratar strunt.

Vad är då bra data för AI? Datas kvalitet definieras helt utgående från vad de ska användas till. Det samma gäller här: vad AI-modellen eller -systemet ska användas till är helt avgörande för val av data. Oftast är mera data bättre än mindre data, data från flera källor bättre än data från en enda källa. Att kombinera dataset är också en konst och kan göras på olika sätt, med olika noggrannhet. Och förutom de enklare juridiska frågorna om personuppgifter och upphovsrätter finns också frågor om till exempel representativitet. Man måste genuint förstå sina data, de måste vara dokumenterade. 

Dessutom är det viktigt att skilja på träningsdata och testdata, annars har man ingen verklig uppfattning av hur väl systemet funkar. Det blir snabbt uppenbart att man måste hålla reda på sina data för att klara av att få nån verklig nytta av AI för mer omfattade processer. Dessutom krävs det aktiv styrning av själva användbarheten och skapandet av etiska lösningar i systemen, eftersom de inte uppstår av sig själva om man bara närmar sig uppdragen som ett tekniskt problem.

Nu har man alltså på många håll vaknat till att datahantering och informationsförvaltning är nyckelområden i en effektiv och ändamålsenlig och "AI-färdig" organisation. För att bli "AI-färdig", dvs "kunna använda AI", som en majoritet av företag idag vill, måste man satsa på interoperabilitet, planering, dokumentation och utbildning samt kvalitet gällande data och processer. Allt detta är saker som gynnar organisationer och i slutändan oss alla som medborgare och kunder. Mindre yrande, effektivare system, beslut fattade på basis av korrekt evidens, rätt info på rätt plats vid rätt tid. Det är inte osannolikt att denna bieffekt av AI-boomen blir stor den också. En positiv effekt, vare sig man sedan i slutändan specifikt använder AI, eller inte.