 |
| Järnvägsstationen väntar på sin klocka c. 1919. (Sundström, Stadsmuseet) |
Den moderna staden fylldes av nya ljud. Ångmaskiner, bilmotorer, spårvagnars pinglande, musik i kaféer, biografer och restauranger. Klockorna över staden tystnade och förvandlades till stumma urtavlor och utbyttes mot fickur eller försynt dongande väggur i hemmen. Bara skolbarn och industriarbetare behövde kallas med starka ringklockor till arbetet. Rytmen i vardagen var ändå lokal fram till 1926 då Rundradions tidssignal tillät hela landet att ställa sina klockor i samma tid. (Om urmakare och tid)
 |
| Vinkelgatan 1907. Detalj. (Brander, Stadsmuseet) |
Augusta Krook berättar hur hon kring 1860 sprang ut och lekte på Esplanaden på egen hand. I alla tider har barnen lekt på gårdar och gator, som varit öppna, gemensamma rum. (Om Augusta Krook) Detta har ändrats först under de senaste decennierna, då man frenetiskt börjat låsa trapphus och grindar och i värsta fall begränsa barnens rörlighet och fria lek. Visst var man ibland orolig för barnen också tidigare, och från 1921 gällde också läroplikt. (Om barn på gator och tidiga dagis) En nu aktuell person som engagerade sig i social frågor var presidenthustrun. (Om Ester Ståhlberg)
Staden blev också farligare med mer biltrafik. Mellan 1900 och 1920 växte Helsingfors invånarantal från c. 90 000 till över 150 000. Nya urbana stadsdelar uppstod, där man inte längre slaviskt följde rutmönstret som dominerat föregående sekel. I stället följer stadsplanen i Tölö, Vallgård, Haga och så vidare landskapets former, inspirerat av europeiska äldre städer. * Medelklassen växte och kontors- och försäljningsarbete öppnade nya möjligheter, inte minst för kvinnor. (Om kontorsarbete; Om telefoncentraler) 1919 var tjänstemän, biträden och näringsidkare en lika stor grupp som arbetarna. Vägen uppåt gick via utbildningen. Förutom skolorna var biblioteken viktiga. (Om stadens bibliotek)
 |
| När Simmis firade 20 år 1907 ordnade man stort evenemang på Ursins. (Finskt Idrottsblad, Nationalbiblioteket) |
Organiserade fritidssysslor, inte minst idrott, var också en del av fostran. Flickor fick ta del av bland annat simundervisning och sportighet blev en del av den moderna, självständiga kvinnans habitus. (Om simmis). Man fick många intryck från filmens värld (Om Anders Wikman) och stadens modescen var tätt knuten till kontinenten och filmvärlden i början av 1920-talet. (Om Rita Wikman) Den växande konfektionsindustrin omfattade både import och småskalig industri i staden. (Om sömmerskor) Det fanns täta kopplingar mellan scenkonst och mode. (Om Edith Rahkonen) Ideologierna, idéerna och strömningarna var många i den växande staden, och ibland kunde dessa förenas på överraskande sätt. (Om Josefiina Huttunen)
 |
| Restaurant City fanns där Stockis står idag. (E. Sundström, Stadsmuseet) |
 |
| J.A. Kortman dekorerade Helsingfors finaste biosalonger och restauranglokaler. (repro Ferin, Museiverket) |
Helsingfors erbjöd också ett livligt kulturliv som lämpade sig för den bildade medelklassen. Det var många konstskapare som sökte sig till staden och formade föremål. (Om Ilmari Wirkkala; Om Eva Gyldén; Om J.A. Kortman) Kring konsten fanns också annan verksamhet (Om Konttinens ramaffär). Det fanns också en växande krets ivriga amatörfotografer som behövde utrustning. (Om Anton Podworsky) Den nationella baletten etablerades i början av 1920-talet (Om Svansjön) Det instabila läget i Ryssland märktes också i staden (Om Maksim Gorkij). Det var också många internationella föreläsare som erbjöd stadsborna intressanta perspektiv på tillvaron. (Om Agnes Jacobsson; Om Katherine Tingley)
 |
| Gårdförsäljning på Villa Anneberg. (Stadsmuseet) |
I synnerhet förmögnare Helsingforsbor har också påverkat livet utanför staden. Herrgårdar, jordbruk och vissa industrier har försett staden med allt från livsmedel och tegel till sommarvisten. Då järnvägen mot Åbo blev klar kom också Esbo att bli allt viktigare. (Om Köklax; Om Träskända; Om frukt)
