Ett och annat från Helsingfors i augusti - september 1920

 

Bild: Stadsmuseet.

Kapten Karl Oskar Sjölunds silverbröllop ledde mig in på en av de största och mer osannolika sjöfartskatastroferna i finsk historia.

Vidare ville jag utreda var Nimrodgatan egentligen låg.

Karantän och stängda gränser var också aktuella vid denna tid, så jag tog en snabbtitt på den saken.

Under hela året var förstås Ålandsfrågan på tapeten, men det är kanske inte så allmänt känt, att läget var oklart också på Runö

Eftersom jag sörjer nedläggningen av Aleksi 13, följde jag lite upp husets historia, som förstås visade sig vara intressant på många sätt. 

Den tionde augusti var vädret klart, och i rapporterna vågade man sig också redan på försynta prognoser. En översikt av meteorologiska observationer i Helsingfors från början till idag.

Inför skolstarten i början av september gjorde jag en snabb genomgång av de privata skolorna i staden utgående från en av annonserna.

Spårvägstorget hette Tre smeder före Tre smeder. Spårvägarnas historia visade sig vara både omfattande och spännande.

Kalle Kingelins gitarrer väckte mitt intresse omedelbart.

Det fanns också en kort tid ett företag som hette Gefra. 

Alexander Uexkull-Gyllenband var en av dem som introducerade Stansislavskij-metoden in Finland 

En tråd om tidningsförsäljare i stadsbilden och en glimt av dem som hade det sämre ställt, saker som inte ofta behandlades i Hufvudstadsbladet 1920, som jag valt som min utgångspunkt. 

En dödsannons fick mig att ta en titt på stadens guldsmeder.

Mot slutet av augusti drabbades Helsingfors av ett ovanligt och dramatiskt fenomen som förmörkade solen för flera dagar.

Omvärlden verkar ha missat att en tysk operastjärna vistades en säsong i Finland och uppträdde flitigt. Han var mycket omtyckt och gjorde succé på finska operan, men gav också lektioner på Stora Roban.

Sigrid Schauman ger massage!? 

Stensviks tegelbruk annonserade. Eftersom det är en och annan Helsingforsbyggnad som är murad med deras tegel tog jag mig en titt på Stensviks historia. Det fanns en hel del fina bilder.

En av stadens mest synliga personer under 1900-talet (åtminstone till namnet) var Herman Lindell. Men varifrån kom han och hur såg hans affärer ut? Jag hittade riktigt roliga bilder. 

Dagmar Ekman annonserade om pianolektioner, men hon förblev nästan ett mysterium.  

Djurgården i Helsingfors, uppkallad efter Djurgården i Stockholm, har en mångsidig och intressant historia ... med en rolig koppling till Grankulla (var faktiskt i tiden och tittade på Paul Olssons hus här)

Sen följde jag en baronessa (eller motsvarande) i fotspåren genom staden pch kollade in en uppsättning på Kansallisteatteri.

Gerda Schybergsons bakgrund visade sig vara intressant och hennes familj hade en oväntad koppling  till Svenska gården, ett ställe jag besökt många gånger, men nog aldrig har hört historien om.

Det blir tyvärr ofta en del slarv och slagfel i trådarna på twitter, eftersom det är ett lite opraktiskt verktyg. Å andra sidan signalerar jag inte för stort allvar i mina "efterforskningar" genom valet av format. Det handlar trots allt om lite historisk trivia om Helsingfors och om att lyfta fram vardagshistoria.

Detalj från ett foto av Signe Brander. Stadsmuseet.

Forskarna i digitala arkiv

 I går höll vi ett litet seminarium inom vårt nätverk för folk som arbetar med beständiga identifierare (persistent identifier, PID). Som tema hade vi valt digitala arkiv och det egentliga seminariet inleddes av Finska Litteratursällskapets arkivchef Outi Hupaniittu, som berättade om hur de digitala arkivens metadata och och struktur ter sig för en forskare som försöker hänvisa. Strukturen av materialen är komplicerad, eftersom metadata delvis följer de fysiska originalen och delvis hoppar rakt till enskilda digitaliserade filer utan beskrivande metadata. Vidare presenterade Juha Hakala från Nationalbiblioteket hur DOI och URN kan och bör användas inom olika kontexter. Sist hade vi en diskussion där vi kom in på frågor om långsiktigt bevarande, skillnader och likheter mellan digitala samlingar inom bibliotek och arkiv och när man borde använda beständiga identifierare på objektnivå (enskilda filer) och när det räcker med datasetnivå. Vi tangerade förstås också olika dynamiska modeller.

Jag tycker själv att det finns saker att lära av varandra då vi ser på forskningsdata vs kulturarvsdata. Saker att notera då det gäller forskningsdata är datas ofta dynamiska karaktär, versionering och behov av exakta hänvisningar. Då det gäller kulturarv finns det viktiga saker såsom processer för arkivbildning och gallring och den enormt fina förståelsen av produktion och hantering av metadata. Dessutom finns det system för hur man hanterar olika manifestationer och nivåer av data och metadata (särskilt tänker jag förstås på FRBR). Särskilt skillnaden mellan manifestation (BAM) och version (forskning) är intressant. De ter sig ontologiskt sätt väldigt olika, men varför ...?

Fördelen med seminarier på zoom är att man lätt kan föra parallella diskussioner i chatten. Nu gled diskussionen ofta in på definitioner: 

• Vad avses med att man med hjälp av en PID ska nå ända fram till själva data?
• Betyder det att en PID är funktionell i olika kontexter?
• Behöver man PID på filnivå (enskilda objekt inom dataset) för Deep FAIR?
• Ett dataobjekt (en fil) utan metadata blir väl inte FAIR fast den har en PID?
• Vad är en manifestation i en digital kontext där t ex webbläsaren kan påverka hur data framstår?
• Vad är en tillräcklig hänvisning?
• Hur ska vi nu egentligen använda DOI? (Vad är DOI?)

Användarens behov (forskaren) är väldigt tydliga inom kulturarv och de är konkreta och möjliga att generalisera. Samtidigt är det så tydligt, att man kan visst ge PID åt både informationsinnehåll, metadata, enskilda manifestationer, delar (statiska eller ad hoc skapade) och versioner - med det löser inte ett enda problem om allt blir så råddigt att det är omöjligt för gemene nyttjare att använda och skapa vettiga och koherenta hänvisningar på ett enkelt sätt. Då är det hela lika långt som brett och vi har bara försatt oss ien situation med enorma mängder beständiga identifierare att sköta - för evigt.

Men det viktiga nu är, tycker jag, att vi diskuterar dessa frågor och försöker vidta åtgärder som går i rätt riktning. Vi behöver hitta lösningar tillsammans, vilket kräver att vi kommunicerar flitigt om dessa saker. Både informellt, som igår, och mera formellt, genom att dokumentera vad vi gör väldigt tydligt och transparent.