lördag 30 december 2017

Tankens teori och praktik






Läser som bäst med behållning Timo Honkelas bok Rauhankone (Fredsmaskinen). Den är en fin exposé i relationen mellan modeller och "verklighet", mellan teori och erfarenhet. Som Daniel Kahnemann påpekar i sin bok, handlar misslyckade teorier ofta inte om att de inte skulle vara internt koherenta och perfekta, utan om att man inte beaktat saker som finns utanför ens modell, men som påverkar helheten.

I en dator opererar man förstås alltid med modeller. Honkela skriver om det utmanande i att försöka modellera tänkandet, om hur svårt det är eftersom det är så präglat av känslor och erfarenheter och har komplexa språkliga och begreppsliga nivåer. Ändå upplever jag texten som allt annat än svår. Den känns helt oteknisk och väldigt konkret och personlig. Författaren blandar sorglöst sina mycket personliga och ibland smärtsamma och svåra upplevelser med filosofiska reflektioner om rättvisa eller artificiell intelligens. Och i grunden finns en djupt positiv, förtröstansfull övertygelse om att vi kan åstadkomma något världsomvälvande och gott med hjälp av artificiell intelligens.

Jag har själv den gångna veckan igen ägnat mig åt frågor om beständighet i det digitala. Problemet är att det är något av en grundläggande omöjlighet. Eftersom det digitala är ett språk som beskriver världen i en viss tolkning i ett visst ögonblick, är det bara en fråga om hur länge det tar, innan världen sprungit ifrån den modell vi gjort och representationen går sönder. Trasiga länkar på webben är bara ett exempel på detta, och ändå går en mycket stor del av alla länkar sönder på några år. Då har vi inte beaktat att innehållet också kan ha förändrats, så att en del av alla länkar pekar på något helt annat innehåll än vad som varit den ursprungliga avsikten. Förhållandet mellan tecken och innehåll är sällan en så ren och skär överenskommelse, som i digitala sammanhang.

Problemet blir allt mera akut då dessa betydelser blir till handlingar där en människa inte är inblandad, det vill säga t ex i vad man kallar länkar som är funktionella eller "machine actionable". Det betyder maskinella överenskommelser och regler som sprider sig som distribuerade system över hela internet. Något av maskinernas "talhandlingar", som möjliggörs av APIer, gränssnitt mellan system.

Vi kan inte klara oss utan dessa längre, men de behöver mycket mer aktivt förvaltande, omvårdnad och kuratering än vad man kanske inser. Det handlar om att det behövs planering och resurser för informationsförvaltning, att följa upp och sköta om semantik och datas kvalitet. Kanske kan artificiell intelligens hjälpa oss en bit på vägen, men datorernas modeller av vår värld är alltid begränsade, så de behöver ständigt utvärderas och förbättras av oss människor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar