Artificiell intelligens som löfte och hot

Intelligens betyder, enligt Wikipedia, mental förmåga; förmågan att utifrån givna grunder avsiktligt utveckla sitt tänkande. Till intelligensen räknas vidare, enligt samma källa, vanligen förmågorna att resonera, planera, lösa problem, associera, tänka abstrakt, förstå idéer och språk, komplicerade orsakssammanhang samt förmågan till inlärning. Allt detta kräver anpassning, revidering och flexibilitet. Med artificiell intelligens menar man ofta maskininlärning, där en dator antingen testar sig fram i att lösa en komplex uppgift eller lär sig att lösa uppgifter utgående från stora dataset som innehåller exempeldata. Ett exempel på det senare kunde vara bildigenkänning, där man t ex ger en dator tusentals bilder på en katt och sedan låter datorn hitta katter på andra bilder. Ett exempel på det första, en sorts problemlösande algoritm,  kan man se på den ganska skojiga videon nedan.

I går hade Hesari en rätt bra översikt av digitaliseringen, om hur de nya medierna påverkat oss (och temat fortsatte i dag med en artikel om barn och meddelandetjänster). Det är lätt att se att den enorma datamängderna som uppstår i kombination med maskininlärning tillför ännu ytterligare nya dimensioner till digitalseringsprocessen i samhället. Man ser både möjligheter  och hot. Så har man också nu försökt enas om gemensamma principer. Temat har också blivit ett politisk buzzword. Att maskininlärning är nödvändigt för att kunna utnyttja de stora och röriga datamängderna vi har är självklart. Man arbetar också på EU-nivå målmedvetet för att skapa klara ramverk för arbetet med stora datamängder.  En annan samhällelig effekt som diskuteras är hur arbete, och då i första hand "intellektuellt" medelklassarbete kommer att förändras. En del människor oroar sig för att vissa jobb ska försvinna nästan helt t ex inom nyhetsförmedling. Själv tror jag att vi snarare kommer att få mera förädlande och anpassade nyheter (t ex lokalt) men inte att det journalistiska arbetet försvinner. Tvärtom kan arbetsuppgifterna bli mer intressanta och mindre belastade av rutiner. På den här punkten är jag optimist; visst blir det omorganisation, men den kan leda till mycket bättre effektivitet och kvalitet för gemene medelklassdonare och också för kunderna.

Det som är viktigt att förstå tycker jag däremot är att "artificiell intelligens" lär sig av existerande data och då vi talar om data som härstammar från människor är den påverkad av ifrågavarande kultur och hur data samlas in. Den innehåller alltid tolkningar och luckor som datorn riskerar upprepa och i värsta fall blåsa upp. Vårt samhälle som det ser ut nu och dess representationer i datamassorna är kanske inte alls det vi vill mångfaldiga och förstärka. Snedvridningar kring genus eller olika samhällsgrupper är problematiska; människor som är marginaliserade och inte syns lika mycket i data riskerar bli än mer marginaliserade om vi glömmer materialets och metodens begränsningar. Därför är de tänkande, kritiska människorna fortfarande viktiga i loopen. Vi kan uppnå fantastiska nya insikter och få otroliga hjälpmedel, men att datorer skulle ersätta människan ser jag inte.

Nora Hämäläinen skriver i dagens Husis om hur diskussionen i kommentarsfälten slumpmässigt verkar flippa ut i hatdiskurs. Det är ett fenomen som jag själv också funderat över. Vissa troll är bottar, men andra är klart människor som sprider sin ångest och ilska på webben. Det skulle vara värdefullt att kunna se mönster och förstå vad som exakt händer och försöka rucka på kontexten och söka metoder att bromsa fenomenet. Just för att göra det erbjuder maskininlärning utmärkta hjälpmedel och forskning pågår. Det skulle för övrigt också vara en viktig uppgift för journalister att (som man gjort i Sverige) gräva fram de personer som är aktivast (de är inte så många som de verkar) och ställa dem till svars i offentligheten och visa på deras eventuella ekonomiska och politiska bindningar. Detta faller helt klart inom journalistikens uppdrag, eftersom dessa mycket aktiva personer måste anses vara offentliga och deras aktiviteter och motiv av allmänt intresse.

Gällande framtiden vill jag nog vara positiv. Vi kan vinna otroligt mycket inom till exempel medicinsk forskning när dessa metoder ännu utvecklas och data blir tillgängligare. Vi kan förhoppningsvis också hitta effektiva sätt att föra samhället i en bättre riktning och till exempel förhindra utslagning. Eller kanske kan vi, som Timo Honkela visionerar, förbättra kommunikationen och hela samhället som helhet och också radikalt så att vi kan undvika konflikter och ge alla delaktighet.