I går kändes det för en stund litet lättare att andas. Demonstrationerna verkar vara tillbaka, politikerna reagerar. Till och med ministrar.
Men som Antti Rautiainen påpekar i sin utmärkta analys är regeringens reaktion hittills inte riktigt den, som man var ute efter.
Peli poikki-demonstrationens budskap var nämligen att detta inte är något som man fixar genom att stifta några lagar. Det handlar om något annat, något mera. Om att säga ifrån mot rasism och våld, om att ändra på hela samhället och dess kultur. Det handlar om att alla måste säga ifrån. Inte bara i bussen eller i skolan, utan också på jobbet som tjänsteman på Migri eller som politiker som stiftar lagar om invandring och asylpolitik som går mot mänskliga rättigheter och allt sunt förnuft.
Även om våldet där är mera dolt, är det ett faktum. Att människor hotas till liv och hälsa på grund av sitt ursprung. Att människor lider och dör för att folk sluter sina ögon för strukturell rasism och dess konsekvenser.
Nu räcker det.
