Lön och löje

Borgbacken har fått publicitet. Det började med ett inslag i A-studio där man behandlade missnöjet bland de ungdomar som arbetar i nöjesparken. Själva katastrofen var ändå hur företagets vd och stiftelsens representant hanterade kommunikationen. Den unga journalisten blev upprepade gånger tillrättavisad, då hon inte betedde sig enligt deras förväntningar. Det avspeglade tydligt organisationens ledarstil.

Det handlar nämligen nog om ledarskap och kommunikation. Det är helt klart att man av säkerhetsskäl måste ha strikta regler i en nöjespark. Unga som inte varit i arbetslivet har ibland svårt att förstå vilka regler som gäller överlag. Det är helt begripligt att man måste handleda och övervaka dem i ett så krävande arbete som det som görs på Borgbacken. Samtidigt förespeglar man att det är roligt att jobba på ett nöjesfält. Personligen har jag alltid tyckt att de unga som jobbar där utstrålat missnöje och dålig stämning. Vad som skulle behövas är en grundlig utbildning för alla chefer: hur man kommunicerar och motiverar, hur man skapar vi-anda och arbetsglädje, hur man ger god service. Det är inte genom att dela ut skriftliga varningar. Det är en mycket stor utmaning, en svår kombination med många oerfarna anställda och stränga säkerhetsföreskrifter. Man måste ha tid och resurser att handleda och förklara. Genom kadaverdisciplin får man inte till stånd en rolig arbetsplats och inte bra service.

Detta kombinerat med en totalt misslyckad kommunikationsstrategi utåt leder nog förr eller senare ofelbart till det man nu har för händer: en imagekatastrof. Man kan se att det på webben finns mycket trafik kring Borgbacken, tydligt mer än på ett år. En liten analys av flöden visar att det rör sig om ett samspel mellan medier och sociala medier. I bloggarna har diskussionen har också gått in på journalistik (se t ex Esa Töykkäläs inlägg). De traditionella medierna verkar ändå vara något långsamma med att ta in uppgifter om ärendet under rapporteringens gång. Det känns kanske något orättvist med tanke på att hela juttun inleddes med att missnöje uttryckts på webben.


En sökning på Twitter visar katastrofens omfattning. Ännu värre är troligen ändå den skada som skett på Facebook, som har större publik och tröghet. Den negativa publiciteten kommer sannolikt att synas länge där. Tydligen har man från Borgbackens sida inte försökt manipulera offentligheten på webben. Det är bra att man inte gått i den fällan. Möjligen beror det ändå mer på att man inte alls har ett hum om vad som egentligen är på gång. Och vilken värld de ungdomar man anställer lever i.

Jag tror att man borde tänka om helt, hela organisationens logik. Byt kontrollsträvan mot mycket aktiv och öppen kommunikation. Både internt och externt. Det måste dessutom göras med en tydlig markering, som exempelvis att byta ut vd.