Camp mot slump

En hel vecka gick nästan till spillo, då jag drabbades av en ovanligt seg flunsa. Nästan. Jag tror jag lyssnat på hundra podcaster med i regel lågt fokus. Men det var något som väckte och förtrollade mig igår, då jag snubblade över en ungersk AI-konstnär, David Szauder, på Instagram. Den drygt en och en halv minut långa videon består av cirka 25 AI-promptade videosnuttar med ett sug och en rytm som fängslade mig. Hela kombinationen av surrealism och AI känns intressant. Men det handlar också om teknisk kompetens. Den som försökt skapa prompter för de enklaste illustrationer vet hur svårt det är. 

Ur David Szauber, 130 steps, 27.10.2025.

Szauder är ungrare och har hållit på med digital konst sedan han var barn på 1980-talet. Han har också studerat på Aaltos Media Lab som Erasmus-stipendiat i tiden. Szauder har gjort glitch-konst redan på den tiden, då man ännu måste koda manuellt för att kunna manipulera mediafiler. Men nu jobbar han med AI, som han också undervisar i, och forskar i vad konsten egentligen är och handlar om i dag. I en intervju säger han bland annat att den akademiska konsten tappar marknader, men han säger det inte på ett bittert sätt, utan intellektuellt nyfiket. Han talar om konstens värde (och förkastar estetiken) och rollen av NTF, den kryptobaserade metoden att sälja digital konst. Ändå står det klart att han inte menar ekonomiskt värde då han talar om konstens värde. För mig som är helt oinsatt i konstteori och -marknader är allt detta spännande. Szauders konst kunde lätt te sig som både trivial och banal, men det är inte bara hans akademiska (sic!) kompetens utan också den tekniska skickligheten som gör den till "konst" till skillnad från all slop. Frågan är ändå, precis som Szauder undrar, om det gör någon skillnad i världen, i samhället, på markanden och vad det spelar för roll? Som med mycket annat, då vi övergått i den digitala tiden, blir det också tydligt att framgång alltid också handlar om tur. Trots att algoritmerna är riggade, kan man  dessutom ha mer eller mindre god tur.

Jag tippar på att Szauder hör till dem som har tur. Han är inte bara målmedveten och skicklig, utan han kommer också att kunna surfa på algoritmerna, som lyfter honom. Han är en av många som jobbar med liknande musikvideokollageaktiga produkter, men han är bra. Det kunde vara roligt få honom att återvända till Finland en sväng, för hans tankar om utställningar och det fysiska rummet tyder på att han eventuellt kunde erbjuda något intressant. Antingen som kurator eller konstnär. Tills dess sitter jag och tittar på hans reels och funderar. Prompten för varje sekund måste vara flera sidor lång ...? Hur kan han uppnå så enhetlig still? Hur mycket putsar han manuellt, editerar, kastar? Slutresultaten är hur som helst sprudlande. Men vad är nästa steg i utvecklingen, vart kan man fortsätta, för det känns också som att detta blir helt värdelöst ganska snabbt, det behövs mer struktur, mer substans? En video från början av året spränger alla stilgränser (är det detta han menar med att avvisa estetiken?) så att, åtminstone för mig blir det hela en sorts estetisk nihilism som minsann speglar en hel del av världen just nu, Någon kanske tycker det är vackert och är kanske avsett som estetiskt relevant eftersom det handlar om mode, jag känner mig illamående.

 Szauder själv pekar ut i verkliga världen, men hur ser det ut ...?

God Jul!