 |
| Hbl 1.12.1924. Nationalbiblioteket |
På 1920-talet verkade Werner Söderhjelm som Finlands minister i Stockholm. Han var involverad i de intrikata förhandlingarna om Ålands ställning och representerade den unga finska staten under många år. Men han var inte i grunden politiker, utan litteraturvetare med bred bildning. Med sin viborgska bakgrund hörde han till de finska medborgare som byggde broar till kontinenten. Han arbetade för att införa den finska litteraturen som en likvärdig part i den europeiska kultursfären. Han var en brobyggare, som efter studier på olika håll i Europa, kunnig i så väl tysk som fransk litteratur, etablerade sig som akademisk storhet genom en biografi över nationalpoeten, men därefter översatte Juhani Aho till svenska och marknadsförde Johannes Linnankoski internationellt. Han var alltså följaktligen vitt respekterad över språkgränsen och känd för en bildad allmänhet både som flitig litteraturrecensent och inspirerande föreläsare (det gjorde inte saken sämre att han liknade Georg Brandes).
 |
| Werner Söderhjelm, (1859–1931). Goodwin, 1928. Museiverket. |
Söderhjelm drev på utbildningen av moderna språk vid universitetet under 1880- och 1890-talen och lyckades också så småningom skapa nya tjänster. Språk, litteratur och kultur går hand i hand inom den akademiska filologin, och man kan läsa en rätt förtjusande liten minnesberättelse av sedermera rektorn Hanna Asp i Hopeapeili från 1937 om hur Söderhjelm på traditionellt sätt höll seminarier i sitt hem i Brunnsparken. Han var också mån om att introducera den yngre generationen i kontinental kultur och dess nätverk. Han fick en extraordinarie professur i romansk filologi 1894 och blev senare professor i litteratur. Söderhjelm ansåg det viktigt att det fanns tillräckligt mycket språklärare i landet. Det var avgörande för att finländare skulle kunna ta del av det europeiska arvet och kulturen och vara aktiva medlemmar av denna gemenskap.
 |
| Söderhjelm blev student 1877 i Viborg, varefter han kom till Helsingfors. Efter magisters examen 1885 jobbade han en tid som lärare i franska, Franska och tyska hade han lärt sig redan i hemmet. Fritz Hjertzell, Museiverket. |
Söderhjelm älskade uppenbarligen att föreläsa. Albert Edelfelt berättar i sina brev om en julafton i Paris i mitten av 1880-talet som inte slutade väl efter att Söderhjelm börjat föreläsa vid julbordet och åhörarna inte visade tillbörlig respekt och uppmärksamhet. Annars också tyckte Edelfelt att Söderhjelm inte behandlade sin hustru, den bildade Sigrid f. Lönnblad, särskilt bra. Söderhjelm kom också med åren på kant med sin syster, professorn i historia Alma Söderhjelm. Privat var han kanske inte en lika avgudad brobyggare, som i offentligheten. Någonstans var han som person även dyster och ibland osäker. Efter självständigheten blev Söderhjelm först blev skickad till Köpenhamn och sedan till Stockholm.
 |
| Söderhjelm kring mitten av 1920-talet. Detalj. Museiverket. |
Under sin tid i Stockholm verkade Söderhjelm för ett mångsidigt och intensivt kulturutbyte, eller snarast kulturexport, till Sverige. Men som litteraturvetare och driven akademisk lärare ställde sig ambassadören fortfarande gärna framför publik och föreläste om Finlands litteratur.
Detta väcker rätt många tankar hos mig när jag läser tidningen hundra år senare.
