Pris: 0,00 euro?

I sommar tog jag mig äntligen tid att läsa Chris Andersons bok Free: How today's smartest businesses profit by giving something for nothing (2009). Andersons teser kan sammanfattas som följer: Marknaden hittar allt sätt att producera det som efterfrågas på ett billigare och effektivare sätt. Detta gäller också teknik och fysiska saker (”atomer”), men också information. I dag lever vi i en värld där en stor del av ekonomin handlar om tjänster, information och andra immateriella saker. Många av dessa tar digitala uttryck (”bits”). Då det gäller digitala tjänster och information är (marginal)kostnaden snabbt så liten att den i praktiken är lika med noll. Det går inte att konkurrera med att sälja bittar, inte alla åtminstone, enligt Anderson.

Informationens ”naturliga tillstånd” är enligt Anderson att vara fri och gratis. Därför gör fiffiga företag så, att de skänker en råversion eller en del av sina tjänster gratis (”Freemium”), såsom Google, Facebook eller Flickr. Massan ger möjlighet att göra pengar på t ex annonser eller ”pro”-versioner. Detta är ju egentligen inte så radikalt som det låter: så har kommersiell radio och tv fungerat länge. Men nu handlar det om att alla de strukturer och instanser som baserat sig på det tryckta ordet (böcker, tidningar, bibliotek mm) måste omdefiniera sina verksamheter och roller.

Kulturellt är förändringen verkligen drastisk. Så länge har vi litat på sanningen i det tryckta ordet, så inrotad är de professionella experternas auktoritet och kommunikationens enkelriktning från dem som har kontrollen till dem som saknar kanaler att sprida sina åsikter och verk. På en bokhistorisk konferens i veckan hörde jag första gången ordet ”cyberincunabula”. Det är vår tid, kulturer och samhällen i omstöpning. De ekonomiska konsekvenserna är mycket osäkra och svåra att bedöma, som Anderson påpekar. Men effekterna finns onekligen också där.

Läsningen gjordes särskilt intressant av att jag varvade den med Thomas L. Friedmans Hot, flat, & crowded. Why the world needs a green revolution – and how we can renew our global future(2008). Den mångfalt belönade Friedman för också ett grundligt resonemang om en genomgripande förändring. Skillnaderna är att han vet hur den borde göras och framför allt, att den uttryckligen måste göras. Den händer inte av sig själv, den kräver moralisk och politisk ryggrad. Friedman skulle säkert ha ett och annat att säga om Andersons naiva uppfattning om ständigt sjunkande priser (ta nu oljan, till att börja med ...). Dessutom pekar han på att de externa kostnader som miljöförstöring etc orsakar. Det där med noll euro duger inte. Men det trevliga är att Friedman faktiskt har en relativt plausibel lösning, som faktiskt alla vinner på. Ja, utom möjligen en del krafter med diktatoriska tendenser. Friedmans starka synpunkter har givetvis väckt en del kritk och hans patriotism är något tröttande, fast man förstår att den är nödvändig.

Den följande populärvetenskapliga exkursionen är den underhållande (och ibland ganska oroande) Malcolm Gladwell. Kanske jag återkommer till det, nån dag.