Förnyad säkerhetsstrategi
På torsdagen publicerande Vita huset ett säkerhetspolitiskt
papper där man nu första gången försöker förklara den virriga helheten. Förutom att nämna vikten av forskning och soft power, som bägge målmedvetet krossats av regimen på mindre än ett år, är papperet fullt av klyschor vi hört till lust och leda. Också den bekanta diskrepansen mellan retorik och praktik finns med. Doktrinen för ett stabilt läge på det "västra halvklotet" parat med att i verkligheten rusta upp i området och börja med random attacker utan krigsförklaring orsakar åtminstone hos undertecknad viss kognitiv dissonans. Om Kina står det väldigt litet i proportion, om Ryssland endast i relation till vad Europa borde göra. Det är tydligt hur Rubios och Vance tankar löper.
Ett citat för att demonstrera stilen: "[Strategin] är inte grundad i traditionell, politisk ideologi. Den motiveras framför allt av vad som fungerar för Amerika – eller, med två ord, "Amerika först". President Trump har befäst sitt arv som Fredens President."
Nationalismen och nationalstaten samt religiösa toner anger stilen, säkerligen till förtret för tech bro-falangen. Texten är kryddad med re-industrialisering och slut på migration och frihandel. En del rationella politiska trådar finns inskrivna och den som skrivit papperet har försökt föra fram vissa poänger som skymtat tidigare i det utrikespolitiska kaoset. Avsnittet om Europa är intressant, typiskt Vance, skulle jag säga. Säkert är i alla fall att dokumentet är alldeles för långt för att Trump ska läsa det.
Petes prövningar
Krigsministers Pete Hegseths vecka var däremot inte så bra. Dels publicerades en utredning över vårens fenomenala Signal-klåp som fann att han läckt hemlig information, dels har det framkommit att den första attacken mot s.k. narkoterrorister i början av september inte bara var mord, utan också ett krigsbrott då man återvände till vraket för att döda två överlevande som inte på något sätt kan ha ansetts vara i strid. Om man skulle anta att militären utan tillstånd av kongressen skulle ha kunnat inleda ett krig.
Det lär inte oväntat bubbla av ilska i armén. Hegseths oprofessionella beteende, man kan knappast kalla det ledarskap, där han pratar smörja, beter sig arrogant och skyller på sina underordnade väcker tyst raseri. Det har delvis kanaliserats genom senator Mark Kelly, som med hög profil protesterat mot bland annat olagliga order. Kelly, respekterad astronaut med militärbakgrund, har drivit Trump till att hota honom med avrättning, vilket inte sett bra ut då Kelly lyckat hålla den amerikanska konstitutionen i fokus.
Rasismen blomstrar
Gällande kriget mot narkotika är en inte helt ovidkommande detalj är att 80% av dem som dömts för narkotikasmuggling är medborgare i USA. Detta är något som demokrater påpekar oftare än republikaner. Trumps prat, då när han inte slumrar till, har blivit allt mer öppet rasistiskt. Denna vecka fick han ett skrämmande och ohämmat anfall där han skällde ut samtliga somalier i USA med ord jag inte förmår återge. Hur som helst väckte detta bestörtning, särskilt som somalier i USA ofta uppfattas som mycket företagsamma och duktiga, och en stor del också är medborgare. Det är inte första gången Trump gör en rasistisk attack mot somalier, men den här var nog av ett särskilt äckligt slag.
Rättsoväsen
Då USA för krig mot narkotikasmugglare genom att döda enstaka, utsatta fotsoldater som kanske har mindre laster narkotika i sina båtar, är det förstås logiskt att samtidigt benåda en av de största knarkskurkarna man nyligen lyckats sätta i fängelse i USA, Honduras ex-president Hernandez. Så sent som i fjol blev han dömd för att tillsammans med bland andra sin bror ha varit involverad i att smuggla hundratusentals ton kokain till USA.
I veckan har Trump också benådat flera korruptionsåtalade republikaner. Det har inte varit endast gamla domar, utan Trump ha undergrävt sin egen administration genom blanda sig i färska fall. Detta måste vara mycket demoraliserande för rättsväsendet och polisen. Det ryktas att man för 5 miljoner kan köpa sig presidentens öra. Att Trumps argument för benådning är sällan andra än att folk han litar på har sagt att domen har varit orättvis, stöder dessa misstankar. Det finns tydligen personer som kan köpas att sätta ett benådningspapper framför presidenten, som mer än gärna ritar sin stora, spretiga underskrift på vad som helst.
De av Trump beställda vendetta-rättsprocesserna fortsätter att krascha, då åter ett försök att väcka åtal misslyckades för n:te gången i Virginia. Sakkunniga är förundrade inför hela teatern, där administrationen försöker åtala samma personer igen och igen, vilket varje gång försvagar deras chanser eftersom åtalen ter sig hämndåtgärder, vilket är olagligt. Det finns förstås teoretiska möjligheter att man lyckas shoppa domare och juryn tills man lyckas, men varje misslyckande är ett tecken på ökande svaghet. Frågan är hur länge MAGA-hejdukarna blint lyder sina dumma order. Antagligen länge eftersom de inte verkar kunna trumpkonsten att bara vända uppmärksamheten mot något annat. De kan tydligen inte spelet.
En långtida nagel i ögat för Trump har varit juristen Jack Smith. Han utsågs i tiden till specialutredare i två stora fall mot Trump 2022: upprorsförsöket den 6 januari 2020 och fallet med de hemligstämplade materialen som seglade omkring i Trumps klubbhus i Florida långt efter att han förlorat valet. De åtal som följde blev aldrig godkända och man har försökt undanhålla material Smith producerat, men processen pågår fortfarande. Smith, som bland annat arbetat i Haag, har inte varit lätt knäckt. Han har envist sökt vägar att komma åt Trump, trots den immunitet högsta domstolen gett presidenten. Nu har representanthuset kallat Smith till förhör medan Trump instruerar sin domare i Florida att hemligstämpla materialen för evigt. Smith är förresten född i Nashville, Tennessee.
Tennessee
Utfyllnadsvalet i Tennessee slutade med en seger för den republikanska kandidaten, som fick ett ansenligt ekonomiskt stöd av partiet. Det har också spekulerats i att den demokratiska kandidaten kanske var för vänster och direkt, då hon bland annat i en podcast babblade på om hur hon inte gillar countrymusik, något som i Nashville måste anses vara högsta klassens hädelse. Trots allt detta sjönk republikanernas understöd med nästan 15%, vilket nog åstadkommer kallsvett hos varenda republikan som inte haft röstmarginaler på över 20%.
Enligt Gallup har Trumps understödssiffror inlett ett nytt fall, och har nu sjunkit till 36%. Felmarginalerna är ofta stora på dessa undersökningar, men ogillar-sidan har under hela hösten varit rejält över hälften av de tillfrågade, ibland upp till över 60%. Även om de allra flesta republikaner fortfarande gillar Trumps sätt att sköta landet, finns det missnöje speciellt kring sjukvården och Ukrainapolitiken också bland dem.
Så läget blir nog allt nervösare för allt fler republikaner.
