Ny kunskap och kontrollen över den

Martin Weller skriver på sätt och vis om samma sak som Rasmus Fleischer då han skriver om bibliotek. Om man inte håller initiativet och har en klar vision om vad syftet med verksamheten är, blir man snabbt omkörd av kommersiella aktörer, vilket kan stå det allmännyttiga dyrt i längden. Jag har själv svårt att se det goda i att privatägda jättekoncerner pumpar pengar ur offentlig, oberoende grundforskning, utbildning och bildningsverksamhet. Också forsknings- och utbildningssektorerna måste konkurrera om att vara relevanta, kreativa och våga satsa på att utveckla och underhålla tekniska miljöer för sitt eget bruk. Det förutsätter att man ser deras betydelse och möjligheter.

Jag har nu läst ut The Digital Scholar och vidhåller att det är en bok som alla inom högskolevärlden borde läsa, inte minst de som beslutar och har ansvar för finansiering och strategiska linjedragningar. Vi har faktiskt inte råd med missar om vi ska fortsätta som kunskapssamhälle. Den nya finansieringsmodellen för universiteten bådar tyvärr inte gott. Man vandrar på i ullstrumporna.

Några poänger vill jag gärna lyfta fram från Wellers bok. Den första är betydelsen av integration och kommunikation mellan disciplinerna för födelsen av ny kunskap. De specialiserade tidskrifterna och det nuvarande systemet för vetenskapligt publicerande motverkar detta effektivt. Weller ser därför bloggar (och kanske andra grå öppet tillgängliga publikationer) som en viktig katalysator för kreativitet och nya insikter. Han har också förslag på hur bloggar kunde och borde behandlas i det akademiska meriteringssystemet.

En annan lite rolig poäng är när han analyserar forskares och universitetspersonalens prioriteringar. Exempelvis bloggande avfärdas ofta såsom något man inte hinner med. Felet är förstås också ett systemfel: bristen på akademisk belöning, men minst lika mycket tidsanvändningen och prioriteringarna inom hela systemet. Hur många onödiga och improduktiva möten sitter folk på i stället för att dela sin kunskap med en större publik?

Öppenhet är effektivt. Webben är effektiv. Sociala medier kan också vara oerhört effektiva redskap för både forskaren och forskningen. Weller diskuterar såväl Clay Shirkys som Nicholas Carrs och Jaron Laniers tänkande. Det känns lite roligt att han gör det, eftersom jag själv varit lite osäker på om denna litteratur kan anses lämplig som tentlitteratur, trots att jag också själv upplevt den som oerhört viktig.

Men som sagt: en bok väl värd att läsa.