Gamla kartor och nya

I dag samlades Digital Humanities Finland-nätverket till sitt tredje seminarium. Temat för denna gång var kartor. Först presenterade Susanna Ånäs Wikimaps-projektet, som är ett verkligen fint initiativ. Idén går ut på att samla gamla kartor på en och samma plattform och erbjuda enkla verktyg för att korrigera dem och  georeferera dem, så att de kan placeras ut på moderna kartbotten, i detta fall Open Street Map. För projektet ansvarar finska Wikimedia tillsammans med sina nordiska systerföreningar och arbetet görs också i samarbete med Open Historical Maps. För den som jagat gamla kartor är de uppenbart att sökning med hjälp av en karta är det enda vettiga ... Om man dessutom har samlat kartor på detta sätt blir det enkelt att jämföra kartor från olika epoker.

Teemu Roos från Helsingfors universitet presenterade för sin del arbete han gjort tillsammans med Tuomas Heikkilä om senmedeltida kalendrar. Genom att analysera dem som texter och lägga ut informationen på en karta har man fått fram olika trender och avvikelser som inbjuder till närmare analys. Teemu är själv forskare inom databehandling och hans presentation gjorde just denna sida av digitalhumaniora väldigt tydlig: man kan genom att börja med data ta fram saker som man behöver en humanist för att förklara. Plus att det var roligt att diskutera möjligheter för visualisering av själva resultaten.

Karta av Pieter Goos från år 1500. A. E Nordenskiölds samling, Nationalbiblioteket.

Därefter presenterade geografen Jyrki Lehtinen gamla kartor över Finland och diskuterade dem som källor. Han har själv forskat i hur landskap förändrats över tid. Eller framför allt (åter) varför de har förändrats. Sedan berättade matematikern Tuomas Nikkonen om forskning kring satellitbilder. Det var otroligt intressant. Faktum är att det redan börjar finnas öppen data från några decennier, vilket betyder att det redan är historiska data som samlats. Sist berättade Mila Oiva om sin historiska forskning, som fått nya dimensioner sedan hon upptäckt geografins betydelse och börjat jobba med kartor.

Överlag var det superintressant att mötas över disciplinära gränser på detta sätt. Vi fick en härlig fnissande kommentar om hur humanister "alltid börjar med excel". Jag kan bara kommentera: om det bara vore ens så väl. Senast i går träffade jag på en historiker som sammanställt en massa information i word-dokument. Faktum är att vi verkligen behöver se över disciplinära gränser metodiskt just nu: det finns inga "egna" digitala metoder för historiker, vi behöver låna in dem från andra håll. På samma sätt som Teemu Roos jämförde spridningen av texter med epidemiologi.

Clay Shirky har sagt att i det digitala är varje medium precis intill varje annat medium, och Lev Manovich har sagt något liknande om (visuella) språk i den digitala eran. Det samma börjar kanske gälla för forskningen? I vart fall var dagens seminarium ett fin exempel på hur man kan dela intressen och lära av varandra oberoende av disciplin.

Wikimaps

I dag hade vi ett fint internationellt möte om gamla kartor och att förse dem med sådan metadata att de kan läggas på moderna kartor, vilket skulle öppna för mycket fina sökmöjligheter och andra intressanta tjänster. I dagens läge är till exempel Riksarkivets digitaliserade kartor rätt hopplösa att söka bland. Lyckligtvis är Riksarkivet med i detta projekt, som sparkats igång av Susanna Ånäs och nu har sitt hem hos Wikimedia. Det fanns alltså deltagare från Finland, Sverige, Norge, Danmark, Estland, Storbritannien och Nederländerna. Helsingfors stad var med och berättade vad de jobbar med, och vi fick också bekanta oss med ett open source-verktyg, som man kan använda för att anpassa gamla kartor till moderna kartbotten.

Det vore förstås spännande att till exempel kunna söka gamla kartor från olika källor bara genom att välja ett geografiskt område på en modern karta. Sådant torde vara rätt enkelt att göra, men det behövs talkoarbete för att skapa den metadata som behövs för de gamla kartorna, som förstås har olika och i bland helt felaktiga proportioner. Men det finns också annan information som är kopplad till platser. Själv skulle jag vilja säga att det finns tre slags information:

• Koordinater. Dessa kan antingen vara punkter eller områden (polygoner)
• Ortnamn och adresser. Begrepp som hör ihop med platser, kan ha många varianter
• Tidsperspektiv. Viktigr alltid, men inte minst i detta fall: tidpunkter, före, efter, mellan ...

Alla dessa är sökkriterier som borde fungera bra, för att en tjänst med gamla kartor ska vara användarvänlig. Dessutom vill man ju gärna ha en möjlighet att lägga till information eller länkar till relaterade material, så som gamla fina fotografier som äntligen allt mera börjar dyka upp på webben.

Signe Brander (1907), Helsingfors stadsmuseum via Finna.fi

Gloms

De senaste dagarna har det funnits en del insändare om den framskridande planeringsprocessen av det nya stormarknadsområdet Lommila i Esbo (ursäkta, jag orkade inte försöka leta rätt på eventuellt existerande svenska material i ärendet, p g a webbplatsens snårighet). En snabb titt i Presstanda visar att ärendet har en lång historia. Som återflyttare till denna trakt, där jag också har rötter sedan 1700-talet och vuxit upp under vilda västern-eran under 1970-talet, blir jag påmind om hur blinda nyinflyttade ofta är för kulturella och historiska miljöer. Därmed inte sagt att inte områden borde få växa och utvecklas och gällande det gamla Esbo har nog de största missarna gjorts på 1960- och 1970-talen, tror jag. Det gamla kulturlandskapet är redan till största delen redan totalförstört.

Jag ville gärna hitta lite illustration av hur området sett ut under tidigare sekler och decennier, men till min besvikelse hittade jag väldigt lite på webben. På Wikipedia finns en trevlig och välskriven artikel om Bemböle, men inga gamla bilder. Hur ska nyinflyttade esbobor ens i teorin ha en möjlighet att se kulturlandskapet och historien omkring dem, om det förväntas att man tar sig till arkiv eller museum under öppethållningstider? Jag vill be allmänheten om hjälp här: har ni gamla fotografier av gamla miljöer och landskap ladda gärna upp dem på Flickr eller Wikimedia Commons (det senare förutsätter att upphovsrätt inte gäller, dvs bilderna måste vara gamla, gärna äldre än 1966 om ni inte själva äger upphovsrätten, se närmare på finska här). Tagga bilderna med ortnamn!

Det gamla Bemböles fall har varit samma sak som dess styrka i historien: vägarna. Det ser man tydligt om man betraktar det bildmaterial jag enkelt lyckades vaska fram, kartorna. På den äldsta ser man förresten att det faktiskt på 1750-talet funnits två kyrkor i Esbo, en kvalificerad gissning är att det rör sig men en svensk och en finsk kyrka. Bemböle, som ligger intill Gloms, låg precis i en vägkorsning, där man från den sk Kungsvägen till Viborg kunde vika av mot vägen som genom nuvarande Alberga ledde ner till Helsingfors.

Detalj av karta från 1750 av Fredrik Johan Fonseen

Området var sannolikt en ganska livlig trakt med många resande redan på 1600-talet och Bemböle kaffestuga är ett historiskt spår av denna tradition, som kanske även annars oinsatta esbobor känner till. På en karta som torde vara gjord för storskiftet från 1765 (nedan) ser man tydligt att bebyggelsen är mycket tätare än i omgivningen. Notera att norr på denna karta är uppe till höger. Man ser också att området som nu ska byggas är gamla åkrar, de är ungefär det blåaktiga fälten mitt på bilden. Man ser ån ringla ner genom landskapet mot Kyrkträsk, så man inser att Bemböle även hade en vattenled.

En detalj från karta över ägorna i Bemböle med omnejd från 1765. Riksarkivet.

Och så har det fortsatt. I Finska recognoceringsverkets karta från 1790 finns Bemböle tydligt markerat, liksom i kartan som kan vara från 1930-talet. Det var glest mellan servicestationerna på den tiden, men i Bemböle fanns en.

Kustkarta Helsingfors-Porkala, s.a., Tilgmann.

I dag ser området ganska annorlunda ut, och korsas av stora tungt trafikerade vägar. Men söker man sig en liten aning utanför trafiklederna hittar man också det gamla, till exempel i Morby eller Träskända. Man förstår frestelsen att i korsningen av två av landets största motorvägar, Åboleden och Ring III:an bygga ett megalomant shoppingparadis. Men det kommer ohjälpligt att ha stora effekter på trafikmängderna och hela miljön. Man kan bara hoppas att projektet ännu stoppas. Dessa jätteprojekt hör till en förgången tid. Eller borde åtminstone göra det.

View Larger Map

Webbverkligheter

Läser som bäst Mikko Huhtamies Maan mitta, lantmäteriets historia. Han beskriver på ett bra sätt vilken stor betydelse utvecklingen av kartografin har haft kulturellt, och inte minst politiskt. Man inser att kulturen och världsbilden är stadda i ständig omvälvning. De gamla kartorna är också otroligt vackra och intressanta. Huhtis har som vanligt gjort ett grundligt jobb.

***

Funderar över den namedropping som ofta förekommer i bloggar. Det är ett nödvändigt ont, förstås, om man vill kommentera en diskussion som pågår ute i det stora informationsflödet. Det är också en följd av snuttfieringen. Det snabba tempot och den splittrade textmassan gör att man klart och tydligt måste positionera sig med olika nyckelord och länkar till andra texter. Den är också webbens stryka, hypertexten, men gör den att analysen nödvändigtvis blir lidande?

Självklart inte. Det är lite som med de bästa tv-serierna i dag, som ibland har helt superba manus och egentligen innehåller lika mycket som en långfilm. Det att en stor del av persongalleriet och en del av intrigen är bekant från förut, gör att man kan komprimera berättelsen till en knapp timme från det normala filmformatet. Det är effektiv kommunikation. Men den förutsätter en gemensam referensram. Jag minns min gamle farfar som trots sin otroliga fantasi, eller kanske just därför, hade så svårt att hänga med i amerikanska tv- och filmproduktioner. Han var för ovan, tempot var för snabbt och han kunde inte tolka de schablonmässiga antydningar som vanliga tv-tittare avläser utan att egentligen notera dem. De som följer med tv-serier har oftast lärt sig den rätt enhetliga kunskap som behövs för att snabbt tolka intrigernas vändningar. Och berättelserna är ju inte sämre för det, a priori.

(Jag fascineras förresten av att många av 1700-talets stora romaner är så fullständigt oläsbara i dag. Man undrar om detsamma kommer att hända med våra tv-serier?)

Problemet med snuttifieringen och den stora textmassan i dag är att man utan att inse det blir avskärmad från stora delar av tolkningarna - och av verkligheten. Vem är insatt i de stora asiatiska sociala nätverken? Att sökmaskinerna hjälper en att hitta sådant man vill, att reklamen blir allt mer anpassad, att man väljer vilka flöden och medier man följer, gör att man lätt får en skenbar uppfattning av att man har koll på "allt" eftersom man processar så mycket information. Men den känslan kan vara falsk. Det blev väldigt tydligt för mig när jag i undervisningssyfte ville söka fram för mig helt otypiska webbsidor. Det var verkligen svårt att få fram några, de hjälpsamma sökverktygen försökte hela tiden vrida till sökresultaten så att de motsvarade det jag normalt är ute efter. Jag drabbades av en nästa klaustrofobisk känsla. Att webben är så engelskspråkig har dessutom den tråkiga effekten att den blir det i allt högre grad. Jag tror man borde byta språk på sin Google-sida regelbundet och göra lite ovanliga sökningar om för en konstiga ämnen.