Varför öppna data?

Hub Helsinki och British Council ordnade i dag ett intressant seminarium om öppen myndighetsdata i Storbritannien och Finland. Först presenterade Antti Halonen en utredning han gjort om läget i Storbritannien, Being Open about Data. Landet anses allmänt vara en föregångare på området, dels beroende på att det funnits ett stort tryck för öppenhet från regeringshåll, dels är det lätt för det internationella samfundet att följa med utvecklingen där på grund av språket.

Trots att man där stiftat en offentlighetslag så sent som 2005 har man hunnit rätt långt. Halonen presenterade många intressanta exempel. Argumentationen är ofta ekonomisk, men Halonen försökte också bredda perspektivet med andra aspekter och effekter. I Storbritannien har man argumenterat för öppnande av data också med andra skäl. Den traditionella misstron mot myndigheterna och deras agerande har varit en viktig orsak. Genom att göra information som producerats med skattemedel öppen strävar man till att öka transparens, delaktighet och förtroende för administration och beslutsfattande. Dessutom tvingas myndigheterna att arbeta effektivt och informationsgången förenklas också inom administrationen.

Egentligen bör man ju fråga varför man inte skulle delge medborgarna den information som producerats med skattemedel? Under diskussionen använde någon uttrycket att någon information ansågs vara statens egendom, vilket lät direkt roande. I en välfungerande demokrati bör ändå medborgarna i utgångsläget ha tillgång till myndigheternas information? Endast personlig integritet och verkliga säkerhetsrisker kan klart anses vara tillräckliga skäl för att hemlighålla data. Men i vårt land har man också sett andra skäl, så som att motverka social segregation, som jag själv tycker kan vara fullt acceptabla orsaker. Men att till och med forskare har svårt att få tag i anonymiserade datamassor uppgifter om hälsa eller inkomster, är förkastligt och gör det just precis svårare att utveckla samhället i en mer jämlik riktning.