Uppföljning 14.3.2026

Trump

Trumps normala taktik att prata vad det råkar, i detta fall om varför man startat ett krig på andra sida jorden, har lett till att attacken på Iran inte har några klara målsättningar. Även om en del försöker projicera rationalitet på Trumps babbel, är min personliga åsikt att det bara är en metod som har funkat för honom i affärsvärlden. Trump själv har också talat om att han fattar beslut på basis av sin "magkänsla". Han har explicit sagt att beslutet om när han tänker avblåsa sin så kallade exkursion sker “when I can feel it in my bones”. Att det här handlingsmönstret lett till den ena konkursen efter den andra stör inte narcissisten, som enkelt hittar syndabockar för sina motgångar.

 
Trumpregimens logik är således, som vanligt, att det inte är ett problem att kommunikationen om kriget är en evinnerlig kakofoni. Det gör, tänker en del kanske, att man när som helst kan utropa seger och dra sig tillbaka utan att förlora ansiktet. Man bara väljer en för ögonblicket lämplig inramning, en passlig målsättning man uppnått. Beslutet fattas alltså inte baserat på reella händelser, utan på hur berättelselandskapet för stunden ser ut, och om det ger en möjlighet till en personlig vinst.

Nu när regimskiftet klart verkar gå helt i putten, är den starkaste berättelsen den om kärnvapen. Problemet, eller möjligheten för hökarna, är att det kräver användning av marktrupper om storyn ska levas fullt ut. Det anrikade uranet finns nämligen ännu någonstans på okänd ort. Att hämta bort det verkar vara en omöjlig uppgift, men icke desto mindre flyttas nu amerikanska marktrupper till området. Det kan vara för att lösa problemet med det stängda Hormuz-sundet, men eftersom det är fantasilandskapet i presidentens förvirrade hjärna som avgör, är ingenting säkert kring vad som kommer att ske.

Vance

Vice presidenten är inte fullt så frikopplad från verkligheten som hans chef. Efter att han hållit låg profil har nu anonyma källor från Vita huset gått ut i offentligheten med att vice presidenten var kritisk och skeptisk i möten inför attacken. I rapporteringen understryks också att Vance själv är veteran vilket förstås ska läsas i kontexten att Trump med söner slingrat sig ur all militärtjänstgöring. Vance bygger upp för alla tiders Vad-var-det-jag-sa-tal, som han kan ta till så fort Trump är tillräckligt svag eller ur spel. Trots att Vance har långt ifrån samma karisma som chefen, kan det eventuellt göra att en stor del av MAGA, som nog har svårt att svälja militära exkursioner, kan ta honom till sig och förlåta denna kameleont som gjort sig till kompis med Trumps söner.

Rubio

Utrikesministern anses vara den andra potentiella efterträdaren till den nuvarande presidenten. Han är den enda som har erfarenhet och någon sorts kompetens vad gäller utrikespolitik. Tyvärr har han varit i rubrikerna den senaste veckan för en löjlig skoincident. Det sägs att Trump gått omkring och frågat folk om deras skonummer och sedan köpt skor åt dem, med den följden att en hel massa män nu klafsar omkring i Vita huset i för stora skor, framför allt då Rubio. Han har också hållit förhållandevis tyst om Iran och ligger troligen bättre till just nu hos presidenten, då han siktar på att få resa till Kina med Trump.

Hegseth

Den som mest är i strålkastarljuset är "krigsministern", som spyr hat och våld i sin retorik med samma mått som de mest aggressiva islamistiska galjonsfigurerna. Han har sagt att alla löjliga woke-regler i militära sammanhang ska avskaffas och explicit att ingen nåd ska visas under några omständigheter i Iran. I klartext: "Det här var aldrig tänkt att bli en rättvis match. Vi slår dem medan de ligger, precis som det borde vara." Det före detta Fox tv-ankaret använder ett starkt språk, som är typiskt inom militären då man förbereder soldater för att döda människor. Retoriken är full av dominans, våld, kvinnoförakt och hat. Avsikten är att avhumanisera motståndaren. Inte heller hänvisningar till korståg har saknats. "Vår allsmäktige Guds försyn finns där och skyddar dessa trupper" har han sagt, medan han talar om att låta död och förstörelse regna över motståndaren, som ska jagas och utrotas.
Hegseth fokuserar allra mest på sin image. Han iscensätter sig själv som den perfekta, oslagbara krigsledaren och hjälten. Således förbjöd Pentagon publicering av fotografier av ministern som är "ofördelaktiga". Vilket alltså inte handlade om graverande fotografier, utan foton där han inte ser bra ut.

Propagandan

Pentagon visade ändå en kanske överraskande ärlighet, då de avslöjade att bombningen av flickskolan i Iran faktiskt var ett misstag. Trumps reaktion var givetvis att han inte vet något om det. Felet är med andra ord någon annans, inte högsta chefens. I praktiken var felet Hegseths, då målet valdes på basis av föråldrade uppgifter. Det var alltså inte ett tekniskt fel eller nåt AI-system som felat. Den banala orsaken var mänskliga beslut, av Hegseth att avskeda 95% av personalen som ska minimera civila offer, och av de officerare som gick till attack utan att kolla kvaliteten på underbyggande data. Det säger sig självt att över ett decennium gamla uppgifter borde kollas, innan man skickar iväg en missil.

Eftersom berättelserna är så centrala för regimer som baserar sin legitimitet på lögner, ursäkta alternativa fakta, är det förstås viktigt att försöka forma dem. Särskilt då verkligheten är obekväm. I synnerhet CNN har varit en nagel i ögat för Hegseth.

En av Trumps favoritjournalister, Kimberley Strassel på Wall Street Journal, författare till bland annat boken "Resistance (At All Costs): How Trump Haters are Breaking America", skrev en ledare om hur USA visst förberett sig för stängningen av Hormuz. Tyvärr handlar ändå texten mest om hur illvilliga demokraterna är och hur katastrofal politik Biden förde. Att man beslutat tömma delar av de strategiska oljereserverna ses som en fin sak. Fin förstås för oljeoligarker som kan casha in också i det sämsta scenariot som ser ut att förverkligas. Historiskt har priserna nämligen sjunkit i liknande situation endast då marknaden trott på att prisstegringen är tillfällig. Nu har priserna inte gått ner. Men hej vad gör det, när man kan fylla lagren igen till toppriser! Och givetvis länkar Vita huset till Strassels text i sin egen nyhet där man attackerar CNN för att sprida falska nyheter.

Den mesta propagandan är ändå ännu mer pinsam och oroande. Kriget marknadsförs med hjälp av klipp ur och hänvisningar till actionfilmer och videospel. Grejen är att det inte verkar funka ens på målgruppen. Dagens unga män är lite förbi Top Gun och 20-år gamla wii-spel. I sociala medier sprids videoklipp från spel om vartannat med riktiga bilder och det är inte alltid lätt att skilja dem från varandra. Verkligheten och spelvärlden flyter samman.