lördag 7 mars 2026

Uppföljning 7.3.2026

Vittring

Irans reaktion blev som väntat kraftig. Det var sannolikt en överraskning för Trump som säkert väntade sig en upprepning av förra sommarens händelser i bara lite större skala. Man var inte förberedd. Precis innan attacken framskred förhandlingarna hyfsat, inte bara mellan USA och Iran utan också mellan Israel och Syrien. Det fanns inga planer på evakuering av alla de amerikaner som nu sitter fast i hela Mellanöstern. Det fanns inte någon koordinering med allierade och inte ens inom regimen kring vilket narrativ man skulle driva. Man hade inte berett allmänheten eller förberett och försett sina propagandakanaler med vilken story man skulle gå ut med. 

Följden blev en katastrof: man svarade på ett omedelbart hot som funnits i 47 år och egentligen är allt Israels fel och det är ju inte ett krig fast USA är i krig och Irans kärnvapen var plötsligt precis klara ett halvår efter att man totalförstörde hela kärnvapenprogrammet. Att Trump tyckte det räckte att han förklarade saken i en videosnutt på sin egen privata socialamedieplatform och sedan inte hördes av på över ett dygn visar inte bara vilken bubbla han lever i, utan enligt mig också på att hans grepp om makten håller på att släppa. Krigsminister Hegseth sade i sin tv-show, som skulle föreställa presskonferens, att kriget slutar endast när Trump bestämmer att det ska sluta. Vilket nog betyder att det också började med Trumps infall. Men Trump kan inte längre styra ens den inkompetenta apparat han byggt upp och nu springer statsledningen omkring som en huvudlös höna.

Olja på vågorna

Inte heller verkar Trump ha tänkt igenom vad det hela betyder för ekonomin. Bensinpriserna i USA reagerar väldigt snabbt på oljepriserna. Väljarna reagerar i sin tur väldigt snabbt på bensinpriserna. Ur den synvinkeln finns det nu två scenarier: ett kort krig då väljarna hinner glömma den lilla incidenten före valet i november, eller ett längre krig som enligt en del kvalificerade gissningar kan komma att avslutas i september, då fredspresidenten kan deklarera seger lämpligt inför valet. Det första scenariet har i verkligheten stora problem. Inte minst att kriget redan nu spritt sig över hela regionen och upp till tio länder har blivit utsatta. Dessutom finns det krafter som försöker få igång ett inbördeskrig i Iran för att få det regimskifte man önskar, bland annat genom att försöka få kurderna att ta till vapen. Trump har hur som helst extremt små chanser att hitta en liknande lösning som i Venezuela, det vill säga en ledare som är färdig att svära personlig lojalitet och göra råvarubusiness.

Så vad gör då Vita huset? Lättar på sanktionerna mot Ryssland så att de får sälja olja till Indien för att försöka åtgärda pristrycket. Transporterna blir ju lite krångliga förstås då det inte bara är krig till havs, utan nu också mellan Pakistan och Afghanistan, vilket kanske inte rymts i rubrikerna den senaste veckan.

Fredsrådets livstidsordförande spelar endimensionell schack

Hur ytterligt korkat det hela är, visas också av att Ryssland självklart nu gått in för att stöda Iran med underrättelseuppgifter. Samtidigt vädjar USA om hjälp av Ukraina för att kämpa mot de iranska drönarna. En drönare kostar kanske 100 000, medan försvarsmissilerna mot dem kostar miljoner. Så även om den iranska arsenalen blir allt knappare, förblir situationen asymmetrisk till deras fördel. Försvaret i de omkringliggande länderna, som hittills fungerat bra, har redan bränt av med flera års produktion av försvarsmissiler. Så trots att de inkommande drönarna och missilerna blir färre, kommer troligen allt flera av dem att komma fram till sina mål. Ukraina besitter en relevant bricka i USA:s förhandlingsspel.
USA har den senaste veckan bombat "narkoterrorister" i Ecuador tillsammans med landets egna trupper i "Operation Total Extermination". Nu senast användes helikoptrar, flygplan, flodbåtar och drönare nära den colombianska gränsen. Trump förklarade också att Marco Rubio snart kan inleda sitt vänliga övertagande av Kuba.

Alla vet att det här kostar vansinnigt mycket pengar. Det är därför man måste ha ekonomiska businessmässiga argument då man utropar seger för att kunna dra sig ur. Gemene väljare inser förstås att de dealarna går till företag i Trumps krets, snarare än att ge någon nytta för amerikanen som kämpar med höga levnadskostnader eller den skadade krigsveteranen.

Trump kan inte styra utvecklingen i Mellanöstern, även om han kan besluta om att dra tillbaka de egna trupperna. Hans alliansfria politik mot alla och med ingen utom Israel har försatt honom i en situation där han antagligen kommer att ta allt färre beslut. Hans tal har den senaste veckan varit mycket förvirrade. Han spelar hellre golf och planerar inredning, än lyssnar på svåra frågor av sina underhuggare och medier.

Kvinnor i ljuskäglan och i skuggorna

Soppan med FBI-chefen Kash Patel och säkerhetsminister Kristi Noems svaga prestationer inför kongressen pressade slutligen Trump till ett beslut som han undvikit in i det sista. Vid denna tid under första perioden hade han sparkat nästan 40 personer av sin närmaste ledning och sina rådgivare. Denna gång valde han personer han räknade med att åtminstone i media kan uppföra sig och aldrig skulle ställa till med problem för hans auktoritet och image. Aldrig medge fel, aldrig be om ursäkt, alltid stöda Trump var de enda kraven. Nåväl, nu började bilden ta väldigt mycket stryk av hur dessa säkerhetschefer betett sig. En kanske måste offras. Givetvis blev det kvinnan, som dessutom offentligt påstod att Trump sagt något han inte kom ihåg att han sagt. Den tilltänkta efterträdaren är en minst lika otrevlig person, men karl. Pudelns kärna är att Trump är svagare, värre saker har passerat utan uppsägningar förr. Trump svek sin egen princip och det avslöjar att han tappar greppet.

Trump gick till val med att inte inleda några krig. Allra minst onödiga krig långt borta. Medan Trump själv kommer undan med det mesta, gäller knappast samma sak för någon annan. En av dem som nu är i en verklig klämma är vice presidenten. Han har i och för sig också kommit undan med att i tiden ha kallat Trump för något jag inte vågar skriva ut här, men har med 1930-talets Tyskland att göra. Men nu sitter Vance illa i klistret, då han mycket kraftigt ridit på en anti-krigslinje. I praktiken har han gått under jorden och bedöms i media närmast som politiskt död. I Vita huset lär personalchefen desperat ringa upp oljebolagen för att försöka hitta på sätt att pressa oljepriserna. Förresten var hon, Susie Wiles, en av dem som tyckte riktigt illa om Noem.

Molnen drar ihop sig

En klar majoritet av republikanerna stöder tills vidare kriget. De har kanske inte tankat de senaste dagarna. Men till höger finns också starka kritiska röster, som till exempel mediepersonligheten Tucker Carlson. Till och med extremhögergalningen Fuentes gick ut och uppmanade folk att inte rösta, eller om de röstar, rösta på demokraterna. Och visserligen röstade både obundna och republikaner i valet om den demokratiska senatorskandidaten i Texas. Segern gick till den kristne James Talarico, som representerar en total motpol till den nationalistiska, exkluderande och hårda kristendom som predikas av de flesta republikaner. Talaricos retorik handlar om kärlek till nästan, om ödmjukhet och medmänsklighet. Alltså totalt gift för den rådande MAGA-retoriken. Således har högermedia gått helt i spinn av uttalanden som "Gud är både maskulin och feminin och allt däremellan. Gud är icke-binär. Transbarn är Guds barn, skapade till Guds avbild." Så här kan man ju inte säga. Eller att Jesus var feminist.

En av huvudideologerna bakom de fascistoida regimen, Stephen Miller försökte gå ut med att slagordet "America First" i själva verket betyder att USA ska bli starkast i världen. En tolkning som knappast kommer att slå igenom.

I slutändan kommer åtalen och förhören allt mer att fylla MAGA-ledarnas kalendrar, och tära på energi och mediabild. Hur snabbt USA än slingrar sig ur situationen i Mellanöstern, kommer de ekonomiska konsekvenserna att vara kännbara. Risken för stagflation har ytterligare ökat. Trumps allt svagare omdöme och maktbruk gör att vi, kanske, kommer att få se en trasa till president på besök i Kina senare i vår.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar