Uppföljning 21.3.2026

Kriget

Kriget har eskalerat den tredje veckan i takt med att båda sidor har bombat i synnerhet olje- och naturgasindustri på olika håll. Israel har varit aktiv på den fronten och stödet för Israel, som länge varit på nedgående i USA, kommer sannolikt att ta en allt hårdare stöt ju längre kriget pågår, vilket kan komma att vara en av de mest bestående politiska följderna av detta krig. USA har inlett förflyttningar av både trupper och vapen från Asien. Sydkorea blev ett, tu, två av med delar av sitt anti-missilsystem, vilket omedelbart firades av Nordkorea med uppvisningar i deras senaste missilteknologi. Från Japan flyttas över 2000 man. Eftersom Kuba och västra halvklotet borde vara i fokus flyttar man knappast trupper därifrån, och väljer att försvaga närvaron i de kinesiska faggorna. Marginellt förstås, men ett signifikant tecken.

 
Den amerikanska presidenten, vars telefonnummer nu är allmänt känt av journalister, pratar en det ena, än det andra, till reportrar som ringer upp oavbrutet. Än ska han trappa ned kriget, än ska han eskalera. Svaren verkar variera från minut till minut. Det spekuleras i att Trump är fixerad vid Kharg, Irans viktigaste oljehamn, en liten ö inne i Persiska viken. Hormuzsundet, den smala infarten till Persiska viken, är öppet för kinesisk olja och andra som betalar i kinesisk valuta. Trump, som flyttade sitt Kinabesök framåt, försöker lappa de skadade relationerna till sina allierade i Mellanöstern. Han har påstått att attackerna mot dem kom som en total överraskning. Tji fick de för alla miljarder de donerat till trumpska företag, när de nu tvingas trappa ner sina exportindustrier och deras turism kraschar.

Trupperna kommer sannolikt att användas för att försöka öppna Hormuz, antingen direkt eller genom att ta Kharg och försöka med utpressning. Ingendera kommer troligen att lyckas. Följande avledningsmanöver kan sedan bli att försöka hämta ut det anrikade uranet. I teorin kunde Trump förstås backa när som helst och hitta på någon segerhistoria, men så länge han kan nära ett hopp om att visa mera styrka och kanske ändå vinna kommer han knappast att retirera. Han har dessutom i sin krets sakkunniga hökar, som skickligt kan lägga fram argument om varför man ska gå vidare och inte backa när man nu kommit så här långt. Dessutom skulle det se konstigt ut om USA drog sig tillbaka, medan Israel fortsätter, vilket åtminstone Netanyahu torde vara motiverad att göra ett bra tag till.

Handeln

Iran har hotat med att de tänker fortsätta pressa upp oljepriserna ännu länge, till samma extrema nivåer som under kraschen 2008. Ett problem för Trump är att även om Hormuz öppnades i dag, kommer det att ta veckor att få igång oljeproduktionen igen. Investeringsbanken Goldman Sachs gick ut med att säga att det bra kan ta över ett år för marknaden att hämta sig. Även om Trump viftar bort prishöjningen, som nu gjort att bensinpriset stigit mycket snabbt, kommer ekonomin att påverkas mer omfattande. Priset på bensin är mest en politisk fråga, eftersom USA numera exporterar mer olja än de importerar tack vare frackning-tekniken. Men indirekta kostnader och andra effekter kommer att pressa priser uppåt också USA.

Dessutom finns andra viktiga råvaror som passerat Hormuz, inte minst naturgas och konstgödsel som tillverkas med hjälp av densamma. Det lär vara en tredjedel av världens konstgödsel som passerar Hormuz i normalläge. Eftersom jordbrukare på norra halvklotet precis ska så, orsakar situationen en hel del huvudbry. Sojabönor, aluminium och järnmalm är andra produkter som berörs. I Mellanöstern hotar livsmedelsbrist. Under coronapandemin lärde vi oss hurdana följder problem med logistiken kan åstadkomma för både industri och konsumenter, då det var brist på en den ena, än den andra produkten ännu långt efter det mer akuta skedet. Marknaden är pessimistisk just nu. Trumpregimen fortsätter tydligen att lätta på sanktioner mot åtminstone Iran, Ryssland och Venezuela för att bekämpa stigande priser. Vem som är stark och vem svag är inte svårt att se.

Pengarna

Den amerikanska statsskulden slår nya rekord och knackar stadigt på mot 40 000 000 000 000 dollar. Under 2026 har man redan ett underskott på över tusen miljarder. Så visst kan man resonera som Trump att kostnaderna för kriget är småpotatis. Pentagon, som har en årsbudget på tusen miljarder, planerar nu att anhålla om 200 miljarder till för kriget, vars kostnader har antagits ligga någonstans mellan en och två miljarder om dagen. Det är dylika manövrar som tyder på att man inte kommer att lättvindigt avblåsa hela operationen inom en snar framtid. Hegseth har för roligt och Trump har svårt att krångla sig ur. De flesta, men inte alla, demokrater är förstås rasande. Också bland republikanerna finns det splittring i leden.

Den andra penningstriden som fortfarande är på gång är finansieringen av inrikessäkerheten, där demokraterna kräver oerhörda saker, som att ICE ska följa lagen. Den partiella nedsättningen av administrationen börjar nu märkas, då flygsäkerhetspersonal inte längre vill arbeta utan lön och köerna har exploderat på många flygfält runtom i landet. Demokraterna kan troligen vara trygga i att folk ser makthavarna som skyldiga till detta. Mitt i den intensiva krigspropagandan finns det inte riktigt utrymme för republikanerna att konstruera mer invecklade allt-är-demokraternas-fel-argument.

Politiken

Det tredje lagstiftningsärendet som är på gång i kongressen är den nya vallagen, där den federala staten försöker lägga sig i valen, den så kallade SAVE (America) Act. Trump har meddelat att han inte tänker skriva på en enda lag förrän denna lag är godkänd. Problemet är att den inte kommer att passera i senaten, utan att republikanerna ändrar filibuster-regeln, som i praktiken gjort att det krävs tre femtedelar av rösterna för att godkänna en lag. Eftersom det finns en reell risk att republikanerna faktiskt förlorar majoriteten också senaten redan i höst, är man inte särskilt pigg på att införa omröstningar med enkel majoritet där. Hur som helst är det få som räknar med att lagen kommer att gå igenom, men den kommer troligen att få en lång och dramatisk behandling och när republikanerna sedan förlorar valet kan de skylla på att demokraterna inte godkände det enkla och populära kravet på bevisande av medborgarskap då man röstar.

Det ändå mer oroväckande med tanke på valens integritet är de andra försöken att undergräva mellanårsvalet i november. I synnerhet försöken att komma över väljardata och FBI:s "utredningar", som den konstiga beslagtagandet av valsedlarna i Georgia, skapar oro. MAGA förbereder sig för en utdragen kampanj av rättsprocesser och utredningar kring valet, som troligen kommer att göra att det tar månader för valresultatet att helt träda ikraft. Samtidigt sår man misstroende och ger en bild av att hela valsystemet är superkorrumperat, och valresultatet därmed illegitimt. Trump kommer sannolikt dessutom att hitta på allt mer galna tilltag för att få stå i fokus som handlingskraftig aktör, och inte på de åtalades bänk, dit han sannolikt snabbt förpassas den dag demokraterna har majoritet i representanthuset.

Tondövhet

Trump och hans patrask har trampat i klaveret rätt friskt på senaste tiden. Pressen från kriget, som nog inte går så enkelt som presidenten såg det hela framför sig, och tempot med den i ett ringande telefonen är utmattande. Narcissisten kan inte låta bli att svara, att prata på och ljuga. Även om den amerikanska kulturen är vad man kanske kunde kalla tolerant för girighet och ibland brutal opportunism, har amerikaner himlat sig över smaklösheten och taktlösheten på sistone.

Inrikes har det handlat om hur Trump förvandlat tillställningar för de stupades hemkomst till personlig marknadsföring, vilket är både olagligt och oetiskt. Bland annat skickade han ut epost i personligt penninginsamlingssyfte med bilder från ceremonierna. Det är oklart till vad han ens samlar pengar till längre då han inte kan ställa upp för omval, med det har han gjort kontinuerligt. Hur som helst har missbruket av de stupade kraftigt fördömts.

En annan allvarligare groda var när Trump skämtade med den besökande japanska statsministern om Pearl Harbor. Detta var ett brott mot ett tabu som fick stora delar av amerikanerna som tagit del av den lilla lustigheten att bli heta av skam.

Det är inte häpnadsväckande att Irans ledning inte viker sig inför ett stort militärt hot. Det är inte heller häpnadsväckande att europeiska allierade som precis hotats av Trump med ockupation, inte rusar till hjälp då han såsat till det för sig. Jag vet inte om det är häpnadsväckande att Trump och hans närmaste uppenbarligen inte verkar inse att andra människor har kunskap de saknar och att de kan agera utifrån andra, mindre simpelt egoistiska värderingar än de själva. Den genomgående tondövheten är hur som helst slående.