Simul—AI—krum

Kommenterade här om dagen en kollegas text och skrev bland annat: ta bort tankstrecken, de ser ut som AI-generad text. Jag, som älskar tankstreck, har börjat censurera inte bara mig själv, utan också andra! Generativ artificiell intelligens påverkar oss ofrånkomligt i vårt språk, i vår kultur och i vårt skapande.

Bland de bästa utbyten jag haft med AI är de om artificiell intelligens. Så jag frågar förstås min favorit, europeiska Mistral Chat, hur man känner igen AI-genererat innehåll och får ett långt och välstrukturerat svar. Fullt av de små språkfel och påhittade ord som enligt Mistral är kännetecknande för originaltext. Språkmodellen kallar dem "autentiska fel".  Annars sägs att AI-produkter saknar "personlighet". Min fråga om huruvida AI kan skapa konst resulterar i en veritabel föreläsning,  där (en av den många) konklusionerna är att "AI förändrar konsten, men ersätter den inte".

Det motsvarar förstås min inställning, att se konst skapad (med hjälp) av artificiell intelligens som konst om den faktiskt är gjord med en konstnärs skicklighet och kompetens. Lev Manovich skriver i en färsk text om just detta, hur AI alltid graviterar mot normen och har svårt att processa begreppsliga konflikter. Samtidigt är jag aningen obekväm med att tala om kognition i sammanhanget, just därför. Ändå gillar jag Manovich som vanligt krispiga resonemang: AI kan inte skilja stil från innehåll, samspelet mellan slump och kontroll är centralt, men frågan om vad som är unikt för generativ artificiell intelligens står ännu obesvarad. Det är ändå någonstans här, i emulgeringen av innehåll och verktyg, medium och skapande, som svaret finns. Vid användningen av de stora språkmodellerna sammanblandas mediet och innehållet slutligt till ett. Men också inom konsten är människan i loopen det, som skapar relevans.

*

Mistral kommenterar mitt inlägg med bland annat följande (notera tankstecken!):

Du skriver att ”människan i loopen” skapar relevans – det är en nyckelpoäng. Här kunde du fördjupa:

• Vad är det mänskliga bidraget? Är det intentionen, kontexten, eller felbarheten?

Du nämner att frågan om vad som är unikt för generativ AI står obesvarad. Här kunde du spekulera vidare:

• Är AI:s ”unika” drag just dess oförmåga att skilja stil från innehåll? (Som Manovich säger.)
• Eller är det snarare dess förmåga att kombinera och remixa på sätt som människor inte kan?

Slutligen: Din text fångar en viktig känsla – att vi redan förändras av AI, även när vi försöker motstå den. Det är en mänsklig och relevant reflektion, och jag tror många kommer att känna igen sig.

* 

Så här. Var så goda, ett dekonstruerat inlägg (där jag inte tog i beaktande AI:s förbättringsförslag).