Museivandring i 1920-talets Helsingfors

 

Hbl 20.9.1926, Nationalbiblioteket.

Muséernas öppenhållningstider har förlängts ansenligt på hundra år. På 1920-talet fick man passa på och planera in museibesök under lunchraster eller på lördag efter arbetsdagen.

Ateneum

Ateneum, TaiKs arkiv.

Ateneum var vid denna tid minst lika mycket högskola som museum. Byggnaden har sedan sitt öppnande 1888 också varit öppen för allmänheten. Texten på fasaden, CONCORDIA RES PARVAE CRESCUNT, i samförståndet växer saker, manar till samarbete mellan konst och konstindustri. Hösten 1926 presenterades Ivar Arosenius, den göteborgske konstnären som man idag kanske främst kommer ihåg för Kattresan. Till Ateneum förde man utländska besökare för att beundra verk av Gallen-Kallela.

Sinebrychoffska samlingen

Bulevarden 40, Signe Brander. Stadsmuseet.

Den Sinebrychoffska konstsamlingen av främst europeisk bildkonst tillkom staten genom testamente 1921 och den öppnades inom kort för allmänheten.

Cygnaei galleri

Cygnaei Galleri, Gunnar Lönnqvist. Stadsmuseet.

Fredrik Cygnaeus konstsamling öppnades för allmänheten 1882 i hans efterlämnade villa i Brunnsparken och har kallats landets äldsta konstmuseum. Det kom att stängas på grund av nedskärningarna 2014.

Järnvägsmuseet

Järnvägsmuseet. Lahtis stadsmuseum.

Järnvägsmuseet, grundat 1898, var ett populärt museum i centrum av Helsingfors. Fram till sin flytt till Hyvinge på 1970-talet, höll museet till i det nya Järnvägsstationshusets västra flygel i tredje våningen från 1922. Tyvärr förstördes stora delar av samlingarna under bombningarna 1944.

Universitetets skulptursamling

Arppeanum. Stadsmuseet.

Skulptursamlingen bestående av gipskopior av främst antika skulpturer påbörjades kring mitten av 1800-talet. Den visades första gången i ritsalen hösten 1845, vilket har kallats landets första konstutställning. I ritsalen fungerade konsten som undervisningsmaterial och modeller. Samlingen flyttades 1869 till Arppeanum. I dag kan man gå in i Unis huvudbyggnad, där skulpturer finns att beskåda på gamla sidan, men används också i denna dag i ritsalen.

Universitetets zoologiska museum

Zoologiska museet, Eric Sundström. Stadsmuseet.

Zoologiska museet hade rätt nyligen, 1923, flyttat in i sitt nuvarande hus, som också blivit närmare integrerad med staden sedan Arkadiabron byggts och Tölö kraftigt växte. Vid universitetet hade man samlat djur och växter sedan 1600-talet, men Åbo brand förstörde en stor del av samlingarna. Under 1800-talet konserverade Magnus von Wright dussintals fåglar för samlingarna. Också den berömda sjökon har funnits till påseende sedan 1860-talet.

Konstflitföreningen och Helsingfors stadsmuseum

Villa Hagasund, Foto Roos. Stadsmuseet.

Stadsmuseet verkade på Villa Hagasund sedan 1911 och på tjugotalet hade Konstflitföreningen också en utställning på andra våningen. De större utställningarna ordnade föreningen emellertid på Ateneum, med vilken man hade mycket nära samarbete.

Statens utställning för arbetarskydd och välfärd (Socialmuseum)

Artikel av Vera Hjelt i Suomen teollisuus 12/1924.

Det statliga museet, som fått sin början 1909 fick stora, fina utrymmen 1921 på Södra Esplanaden 4. Utställningen presenterade det senaste inom säkerhet gällande industriella maskiner och jordbruk, hygien och arbetshälsa, hälso- och sjukvård,  byggnader och hem, samt barnskydd och nykterhet. Många företag bidrog till samlingarna.

Universitetets botaniska växthus

Daniel Nyblin, Åbo Akademis bibliotek.

Botaniska trädgården i Kajsaniemi fick sitt växthus 1889. Det mindre växthuset blev klart 1892 och då började man odla jättenäckrosen Victoria Amazonica. Också detta levande museum drabbades av bombningarna 1944, då vinterkylan kom in genom de krossade glasen och i stort sett alla växter frös ihjäl. Lyckligtvis fanns det frön av näckrosen kvar på bassängens botten och av dem kunde man driva nya blommor och blad.

Uppföljning 19.9.2026

Ekonomin

Marknaden reagerade i stort med lättnad på att styrräntan höjdes med en fjärdedels procent. Trump blev förstås sur och röt att centralbanken är politiserad och korkad. Eftersom USA är bäst och rikast i världen borde räntan vara högst en procent! Presidenten har förklarat att han förstår alla formler bättre än alla andra. Till exempel: Om USA importerar bananer från Brasilien för 2 miljarder förlorar man 2 miljarder. Men om man slutar äta bananer sparar man 2 miljarder! Häpnadsväckande ekonomiska insikter, måste medges.

Oron kring AI-bolagen fortsätter. Det finns nu ett starkt politiskt och allmänt stöd för reglering, sedan bolagens ledning gått ut i offentligheten med dystopiska analyser. Cynikern säger att de nu vill räddas från en situation där de lovat för mycket.

Domslut

Veckan bjöd på motgångar för Trump också i rättssalarna. Högsta domstolen slog fast att såsandet med poströstningen får räcka. Presidenten har inte makt att lägga sig i valet på det sätt han försökt. Vidare stoppades Trumps försök att få sitt namn på minnesmärket och kulturcentret till JFKs minne. Också i Skottland råkade Trump ut för förnedring inför domstol gällande golfegendomar. I appellationsdomstolen fick hans värsta deportationsprojekt kalla handen. Åtskilliga flyktingar från olika håll har blivit deporterade till Centralafrikanska republiken. Det lär vara bara ett av ett trettiotal länder, mest fattiga och oroliga, som USA gjort deportationsavtal med. En del deportationshot har väckt starka motreaktioner i offentligheten.

Utrikespolitiska svängar

Medan bråket med Kanada, som de flesta amerikaner har svårt att begripa, pågår, har man nu nått ett avtal om arktisk säkerhet med Grönland och Danmark. Enligt amerikanska statsledningen är avtalet historiskt, evigt och på alla sätt fantastiskt. Enligt européerna ändras ingenting. Det enda mer konkreta som läckt ut är att man avtalat om att ryska och kinesiska trupper inte är välkomna på Grönland. Kanadas närmande till EU fick Trump att tidigare i veckan hota EU med handelsblockad.

Att sonen tagit emot dyra bröllopsgåvor av en rysk oligark, Umar Kremlev, tycks ha besvärat presidenten som nu påstår att sonen betalat tillbaka. Eventuellt hjälpte det, att den avlidne senator Lindsey Grahams stöd för Ukraina precis landade på Trumps bord. En liten påminnelse om att om man är en stormakt, kanske det är bra att inte offentligt uppvisa alltför stort beroende av landets historiska fiende. För övrigt har Trump försökt skylla de galna priserna på diesel på Zelenskyj. Han tror väl alla andra glömt Irankriget på samma sätt som han själv försöker göra.

Inrikespolitisk letargi

Krigsminister Hegseth undvek riksåtal med en hårsmån, tack vare att kongressens talman skickade hem representanterna. FBI-chefen Kash Patel sade för sin del under en utfrågning i senatens justitieutskott att agenter nog kan komma att övervaka valet. Nya mässlingsdödsfall har fått allt flera att vaccinera sig åtminstone i Pennsylvania, men hälsominister Kennedy svor åter trohet till vaccinmotståndet, då han var huvudtalare på en Children's Health Defense(!!)-konferens tillsammans med den ökände Andrew Wakefield (mannen som hittade på autismhistorier för att främja sina egna affärer). Fullkomlig oförmåga att utvecklas på toppen, medan både den populäre Joe Rogan och till och med Fox News börjar framföra allt mer kritik mot Trump och hans regim.

Medan Trump som vanligt mest spelat golf och postat AI-smörja, har vice president Vance rest omkring och försökt göra kampanj. Det har gått sådär, för även om han inte är helt blåst, är han en bättre skribent än talare. I ett läge där han samtidigt försöker tala för och emot Trump, blir det hela närmast patetiskt.

Sinnebilden för republikanernas styre och beslutsfattande blev när 85-årige senator Mitch McConnell rullades in i rullstol till senaten. Många har påpekat hur mannen som konsekvent röstat mot socialt skydd som sjukdagpengar själv lyft lön under sin månader långa rehabilitering. Nu kunde han rösta i lantbruksutskottet tack vare hjälpsamma demokratkolleger. Annars verkade han inte reagera på omvärlden.

Vansinnesraseri

Allt slutade med en serie barnsliga raseriutbrott. Styrelsen på Kennedy Center fick ett samtal av en president som skrek i högan sky och hotade riva hela byggnaden om de inte fixar hans namn på huset. Nu har höga staket rests runt kulturhuset. Man undrar om det inte finns civilkurage hos kulturfolket att skydda byggnaden, åtminstone har folkmassor redan samlats där. Med kännedom om hur Trump fungerar kommer han att försöka dra omkull hela byggnaden mycket snart i skydd av nattens mörker.

Också pressen fick sig ordentligt. Trump meddelade att de stora tv-kanalerna som inte rapporterar enligt vad han tycker är sant, CNN och MSNow, och det europeiskt ägda Politico, inte längre får delta i presstillfällen i Vita Huset. De stora tidningarna fick också igen höra att de bara är fake news. Närvarande reportrar blev som vanligt personligen utskällda och förolämpande. Associated Press, som åtalade Vita Huset redan i februari 2025 i liknande situation, väntar fortfarande på domslut. En del anser att presidenten inte behöver tillåta vem som helst i sina "privata" utrymmen. Den förra pressekreteraren Karoline Leavitt hamrade envist påståendet om Trump som den mest tillgängliga presidenten någonsin. Nu är hon bara en av dem som som stuckit, och rykten säger att Trumps närmaste krets gett upp med att försöka hålla någon ordning på honom och tala honom till rätta. Vansinnet får regera fritt.

Uppföljning 12.9.2026

Ny amerikansk valed

Republikanerna försöker med sitt enda fungerande recept i den stigande paniken inför mellanårsvalet den 3 november: politisk show. Det irreguljära partimötet i Dallas har visserligen gett republikanerna rubriker, men frågan är hur betjänta partiets kandidater är av dem. Huvudperson var förstås Trump, som i sammanlagt tre och en halv timme svamlade på så uppenbara lögner och absurda uttalanden att man baxnar. Bland annat lovade han alla 5000 dollar om republikanerna vinner valet och bad alla svära en ed med handen på hjärtat till den största presidenten i historien att de lovar fuska som fan i valet.

Minnesdag

I veckan hade det gått 25 år sedan 9/11-attackerna. Presidenten firade detta med att hålla ett virrigt tal i Pentagon, där han fick det att låta som om han själv blivit räddad ur ruinerna. Vidare publicerade han en lång serie inlägg på nätet om sig själv och det fantastiska partimötet. Lyckligtvis var det vice presidenten som fick hålla det egentliga talet.
En annan årsdag var följande dag, torsdagen, då det gått ett år sedan högerprofilen Charlie Kirk blev skjuten, och samtliga republikaner fick orsak att publicera sig om världens orättvisor. Viktigast är att man slipper diskutera det eskalerande kriget i Mellanöstern och de floppade förhandlingarna om Ukraina. Bensinpriserna utgör ett irritationsmoment som är svårt att skyla över.

Presidentkampanjerna börjar

Medan vice presidenten slår knut på sig själv för att samtidigt stöda Trump och ta avstånd från den impopuläre presidenten, har Ted Cruz kommit ut med en bok om den konservative domaren Clarence Thomas och skaffar sig medietid.
På demokraternas sida lider kaliforniske guvernören Newsoms period mot sitt slut, och han satsar redan för fullt på presidentvalet och reser runt sydstaterna. För övrigt verkar allt fler börja tycka att Alexandria Ocasio-Cortez kanske ändå är en plausibel kandidat, och hon har också rest söderut. Den mest sannolika konstellationen ser ändå just nu ut att bli Vance mot Harris. Men mycket kan hända.

Kongressfarsen fortsätter

Representanthusets talman Mike Johnson ville sin vana trogen skicka hem folk för att slippa besvärliga situationer, typ Epsteinärenden, efter att man jobbat hela tre och en halv dag efter sommaravbrottet. Det är mycket sexskandaler och misshandelsrykten som susar, brusar och rasar kring republikanerna i kongressen just nu. Det kompletterar perfekt bilden av den depraverade, korrumperade eliten.
Emellertid har det nu höjts röster om att man omedelbart måste samlas för att ta itu med AI-reglering. Demokraterna har snabbt hakat på den AI-kritiska opinionen. Det är inte bara miljö- och säkerhetsriskerna med AI som oroar. Ekonomiskt har storbolagen i praktiken lånat enorma summor åt varandra och skuldsatt sig dramatiskt. Vattenbrist börjar kännas som ett oroväckande hot.

Ekonomin

Idén om att betala ut gratispengar till folket är givetvis dödfödd. Det mycket mindre pandemistödet har setts som en viktig bidragande orsak till inflationen, som är ett reellt problem inte minst för dem som är vid makten. En femtusendollars universal bonus skulle slutgiltigt få både inflationen och räntorna att skjuta i taket, om det fanns ett sådant. Nu är ju tillväxtutsikterna på denna punkt oändliga.

Dessutom finns ju pengarna inte. Och inte har Trump betalat ut de DOGE-dividender eller tulldividender till folket han lovat heller. De facto gjorde ju domstolsbeslut att tullar nu betalats tillbaka till företagen. Inte alltså konsumenterna som i verkligheten stått för en stor del av kostnaderna. De får stå där med sin tvättade hals, och knappast sänker företagen priserna tillbaka till nivån före tullarna. Trumps prat om guldålder känns nog som en våt trasa i plytet för mången amerikan.

Saknar Svenskfinland Garm?

Har finlandssvenskarna tappat sin humor? Säkert inte, vi har ju till exempel Ted & Kaj och fantastiskt fin och rolig barnlitteratur, men någonstans känns det som att kulturfinlandssvenskheten börjat ta sig själv på väldigt stort allvar. Tanken slog mig då jag kom att bläddra lite i Garm, som lagt ut en annons för hundra år sedan, som väckte min nyfikenhet.

Hbl 6.9.1926, Nationalbiblioteket.

Det visade sig handla om en läsartävling, där man skulle identifiera kända kvinnliga Helsingforsprofiler i Oscar Furuhjelms teckning. Furuhjelm var en återkommande medarbetare på Garm, journalisten Henry Reins  satiriska tidskrift, som utkom 1923-1953. Rein fick mycket hatpost under de spända åren inte minst från "nationalkommunister", som han kallade dem.

Garm, 17.6.1926, Nationalbiblioteket.

Garm associeras idag främst med inblandningen av olika jansöner, inte bara Ture Janson, utan framförallt HAM och Tove Jansson. Men det var ett brett sortiment av kultureliten som kom med bidrag. Låt oss ändå komma till saken: Vilka var damerna!?

Lydia Keirkner, Magnus Enckell, 1922

Fru Lydia N:son Keirkner, född Lydia Bremer var änka efter den svenskfödde brukspatronen August Keirkner och ägarinna till det av Eliel Saarinen ritade Marmorpalatset i Brunnsparken. Där hängde en fantastisk konstsamling, som senare donerades till staten. Fru Keirkner värnade inte minst om sin släkting Fredrika Bremers minne och arbete. Känt är också Edelfelt porträtt av Lydia Keirkner.

Edith von Bonsdorff, Museiverket. 

Fru Edith von Bonsdorff,  född Anderson, danska, professorshustru och professionell dansare, enligt uppgift född 1890, men aktiv långt in på 1930-talet, då hon beskrevs som "en botticelli-madonna, eller som en glasmagnolia i en smal silvervas". von Bonsdorff var också koreograf. 1926 hade hon precis haft stora framgångar i Paris.

Aino Ackté, Museiverket.

Fru Aino Achté-Jalander, sopranen som knappast behöver någon vidare presentation ens idag. Hon var sedan 1919 gift med Bruno Jalander, f.d. försvarsminister.

Nanny Westerlund, Salon Strindberg, Museiverket.

Fru Nanny Westerlund-Serlachius, den genomsympatiska sjökaptensdottern och en av de mest älskade skådespelerskorna på Svenska Teaterns scen, gifte sig med en hamnkapten Serlachius 1923. Westerlunds karriär kom att bli en lång, lång framgång från 1910 ända till slutet av 1980-talet.

Hagar Olsson, SKS.

Frk Hagar Olsson, litteraturkritiker och författare, en av modernisterna. I sin färska essäsamling Ny generation, skrev Olsson om Edith Södergran: "[a]tt kritiken och den allmänna opinionen kommit att begå de grövsta och narraktigaste brott mot denna diktare är i många avseenden förklarligt, ehuru ej förlåtligt." Hon beskyllde samtiden för estetisk närsynhet. Rollen som kritiker och författare blev socialt svår i längden, både författarekolleger och andra kritiker upplevde sig antagligen dissade av Olsson, som åtminstone en del tyckte illa om av olika orsaker.

Lucina Hagman, Museiverket.

Frk Lucina Hagman behöver inte heller så mycket presentation, åtminstone bland oss marthor. Den politiskt aktiva pedagogen och kvinnosakskvinnan hade vid denna tid redan gjort ett stort avtryck i den finska samhället.

Man kan notera en intressant sak, när man tittar på dessa kvinnor. Det var inte längre omöjligt för en anständigt gift kvinna att fortsätta en karriär på scen. Det andra är, att folk i den relativt lilla staden sannolikt såg dessa personer var och varannan dag på gatan. Något av det finaste är ändå ett av läsarnas svar, som kom i versform.

Garm, 1.7.1926, Nationalbiblioteket.

Det är nånstans här jag slås av dagens allvarsamma tongångar. Satir på finlandssvenska når mig numera sällan. Kanske det är eget fel, kanske jag konsumerar för litet och fel medier. Eller kanske vi inte mera lika enkelt kan vara aktuella, intellektuella och roliga på samma gång? Och dessutom får man inte vara elak. Man ska vara kiva.

Uppföljning 5.9.2026

Kulturkrig

Trumps raseri över motgångarna i huvudstadens trumpifiering fortsätter. Bland annat har hans fina triumpbåge råkat inför domstol. En landmärksskulptur vid Kennedy Center, Blue av Joel Shapiro, nedmonterades av oklar orsak. Rykten säger att Trump vill ersätta den moderna konsten med monument i sin smak, vilket centrets nuvarande inkompetenta trumpistledning knappast motsätter sig. Vi ser alltså fram emot flera förgyllda ryttarstatyer. Stiliga träd fälldes också, men det lär bero på att de började bli farliga. Att byggnaden från slutet av 1960-talet inte är i toppskick bekräftas av att en del av taket föll in i veckan. En renovering är alltså välkommen, men man hoppas den inte görs med samma kvalitet som spegelbassängens dito.

Smithsonian har varit en svårare bit för MAGA att bräcka. Där har Vita huset inte kunnat överta ledningen på samma sätt, utan man har tvingats till hotelser och utpressning. Museer beskylls för rasism och förvrängning av historien, då man lyfter fram onödiga detaljer som minoriteter eller slaveri. Smithsonian har ändå hittills haft tillräckliga resurser för att försvara sin integritet. I veckan kom trumpregimen därför med nya hotelser.

Valförberedelser

Striden om poströstningen fortsätter. Senast fick delstaterna en delseger, vilket borde säkra det förestående valet, men endast är ett tillfälligt beslut. Det hela kommer ännu att tas upp i högsta domstolen. Trumpadministrationen försöker också sprida misstankar om röstningsmaskinernas säkerhet. Rykten om att de federala myndigheterna försöker skapa ett olagligt centralt väljarregister fortsätter att florera.

Valbudgetfrågor

Trumps valkassa, MAGA Inc., är upplagd så att donationerna är obegränsade. Han har samlat minst uppemot en halv miljard dollar eller enligt Trump själv 850 miljoner, i kassan, som han i verkligheten inte själv någonsin kommer att behöva för någon kampanj. Man har misstänkt att han kommer att flytta pengarna till sin s.k. biblioteksfond, för att sedan placera dem i personliga monument och personkult, när han väl tvingats flytta tillbaka till Florida om drygt ett par år.

 
Det här har lett till en del sura miner bland republikanska kandidater som är i motvind just nu, bland dem storskurken i Texas Ken Paxton, som har stora svårigheter att samla stöd mot den populäre James Talarico. Den populäre Talaricos budget är flerdubbel jämfört med Paxtons.

Motvilligt har Trump fört kampanj för andra än sig själv, men igår lovade han också ekonomiskt stöd. Annars går kampanjen mest ut på att knyta kandidaterna till Trumps person ("tänk att ni röstar på mig"). Som taktik är det kanske inte så lyckat, då stödet stadigt är rejält under 40%.

Publiken sviker svamlande Trump

Nästa vecka är det stort partimöte i Dallas och överraskande många republikaner har jätteviktiga engagemang på annat håll, inklusive presidenthustrun. Deltagande lär kosta 100 000 dollar, men webben översvämmas av länkar till gratisbiljetter, som leder till sidor om Epsteinskandalen. Men vem skulle inte vilja höra presidentens son och den spritt språngande galna hälsoministern tala? I veckan spreds klipp av presidenten själv som gav försmak av sin aktuella talarkonst, då han verkade referera drömmar som verkliga händelser. Min tanke är att han är inkapabel att fatta några nya beslut eller reagera på förändringar i omvärlden. Han kommer att fjärmas allt mer och vara allt mer förvirrad. Han låter helt enkelt som en trasig lp-skiva, som ibland sänder lite radiofiktion mellan raspet.

Eskalerande kaos i Pentagon

Medan vice president Vance förnekar att kriget i Iran är ett krig, kallar presidenten kriget småpotatis. Attackerna på ömse sidor har eskalerat under veckan. Allt fler röster har slagit larm om den amerikanska militärens ledning, där till och med den återstående fraktionen av generaler är missnöjda med hur saker sköts. "Krigsminister" Hegseths usla ledarskap har diskuterats i veckan, inte minst sedan försvarssekreteraren Dan Driscoll fogade sig till raden av dem som sagt upp sig. Trump kommer knappast ändå att sparka Hegseth, eftersom det skulle ge hans republikanska motståndare rätt. Att han idkar systematisk chauvinism, inklusive rasism, och gör sig av med kompetens, är en bisak för presidenten, som allt tydligare identifierar sig med nulevande och historiska diktatorer i sin fixering vid sitt eftermäle.