"En bil ögonblickligen till Riddaregatan 7!"

Hbl 29.9.1924.
Nationalbiblioteket.

De första automobilstationerna fanns vid torgen, där hyrkuskarna sedan länge plockat upp kunder. Den mest använda var kanske den vid Salutorget, där trafiken var särskilt livlig kring sekelskiftet 1900. Hyrbilar, vad vi idag skulle kalla taxibilar, blev snart en viktig del av stadens infrastruktur.

Hyrbilar på rad på Södra espen 1912.
Sakari Pälsi, Stadsmuseet.

Ofta använde man i talspråk ordet "birs", vilket kunde beteckna både automobilstationen och själva skjutsen.  Redan på 1910-talet fungerade ett system där man kunde ringa till en automobilstation och beställa en skjuts. Staden reglerade taxorna enligt resans längd, antal passagerare och bilens art. Från att ha varit mest nöjesåkning i början, blev hyrbilarna ett mycket vanligt och populärt sätt att ta sig runt staden.

Annons från 1911, Fyren.
Nationalbiblioteket.

I november 1914 beklagar sig en skribent i dagstidningen: ”En af de senaste dagarna, som icke utmärkte sig genom någon speciell värme, ville jag göra en automobiltur genomstaden. Dock naturligtvis utan risk att få mina ben förstörda af reumatism. I den avsikten gjorde jag en rond rundt de flesta automobilstationer i det lovvärda syftet att finne en automobil, som skulle ha varit försett med en fäll eller filt att lägga över knäna. Men min vandring blev lång och tröttsam. Överallt möter jag af hånfulla chaufförleenden, när jag frågade efter en dylik öfverflödesartikel. Vad skulle jag med dylikt, när så många andra före mig kommit till rätt utan. Och svaret kunde icke bli annat än att den automobilåkande allmänheten antingen måste vara ovanligt oemottaglig för köld eller också ha ett sällsynt gott hjärta, som tvingade den att hellre lida än besvära de stackars chaufförerna med utgiften för en fäll.” Inte ens på 1920-talet var det klart att en bilskjuts var varm.

Hyrbil 1923. Eric Sundström, Stadsmuseet.

Automobil är ju inte ett så enkelt ord, men språket sökte ännu sin form vid denna tid. Man stöter inte sällan på den nog så logiska kortformen "biler" vid denna tid.

Vid Kapellet på 1920-talet.
Nurmijärvi museum.

Ännu år 1920 utgjorde hästfordonen tre fjärdedelar av alla registrerade fordon, men bara fem år senare hade andelen rasat till en femtedel.  Antalet hyrbilar ökade i rasande fart i början av 1920-talet. Nästan varannan personbil på stadens gator var en hyrbil.*  I mitten av 1920-talet var marknaden så stor att bolagen själva bad om sänkta taxor. I slutet av 1927 fanns det cirka 900 hyrbilar i Helsingfors.

Fordhyrbilarna var både billiga och bekväma.
Kalle Havas, Stadsmuseet.

Eftersom hyrbilarna utgjorde en så stor del av bilparken, och dessutom sannolikt var i bruk mer mycket mer än privata personbilar utgjorde de en synlig del av trafiken. Och följaktligen också olycksstatistiken.

12.07.1928 Nyland no 79 s. 3

De nya stationerna inrättades vid bl. a. Skolstorget och Fredrikstorget.