Maria, Maria ... En meningslös liten berättelse om en försnillerska

 

Hbl 22.9 1924. Nationalbiblioteket.

Någon känner kanske till Osk. Huttunen, en affärsman som kom till Helsingfors från Kuopio c. 1908 och blev en inflytelserik person fram till sin död. Han testamenterade som barnlös sina pengar att användas för bildning och konst. Idag för hundra år sedan hade han blivit utsatt för ett brott, men en ung kassörska beskyllde på honom för att ha förfalskat bokföring då ansenliga summor försvunnit. Trots att någon vänstertidning sympatiserade med henne, var hon nog rätt chanslös i rättegången.

Maria Fredrika Karri var uppvuxen i Viborg och således antagligen språkkunnig. Hon hade arbetat som kassör för skyddskåren i Björneborg, där hon också utbildat sig till sjuksköterska. När hon börjat sin anställning hos Huttunen och hur hon slutligen blev avslöjad har jag inte hitta information om.

Med sig på flykten ville Maria ha sin mor, Fredrika Karri, som reste med hennes fästman Otto Mikael Seppälä till Oslo. Av någon orsak kom hon antagligen inte iväg, utan båda återvände till Helsingfors. Maria själv lyckades som framkommit ta sig ända till Halifax, men blev genast skickad tillbaka.

Fartyg i Halifax, Nova Scotia 1912. Wikimedia.

Vittnen berättade att man hos Karris sett tomflaskor, delikatesskonserver, kexpaket och annat som pekade på att man fört ett leverne som hade "en anstrykning av lyx". Dessutom förundrade man sig över den överdådiga livsstilen, till vilken hörde långa bilresor. Ett vittne intygade att hon redan 1911 fått dyrbara gåvor av Karri.

Vilken "fästmannen" Otto Seppäläs andel varit, diskuterades mycket. De två grafologerna hade här olika åsikt: den svenske grafologen Abraham Langlet ansåg att Karri hade gjort 10 förfalskade checker, medan Jalmari Finne, författaren och historikern som var kompis med polischef Riekki, ansåg att Seppälä hade undertecknat åtminstone en del. 

Modern, Fredrika Karri, var sjuklig under rättegången och dog i november. Maria Karri var troligen förtvivlad. Då diskussionen om Seppäläs andel gick som häftigast och Finne framförde sina misstankar om Seppäläs skuld och man ville anhålla också honom, kunde inte Karri längre hålla sig samman, utan störtade fram till domaren, bad på knä om nåd för sin fiancé och föll till slut medvetslös till golvet.

När domen sedan föll i februari 1925 dömdes Karri till 3 och ett halvt års fängelse i tukthus. Seppälä, som företräddes av f.d. senator Brofeldt, blev emellertid helt frikänd.  En reporter i publiken studerade den dömda: Skulle hon sänka huvudet och börja gråta? Nej, det gjorde hon inte. Istället log hon försiktigt mot publiken "som ett barn som blivit fast för tjuvstreck." Efteråt gick reportern fram för att intervjua henne. Hon är upphetsad, talar och skrattar fort för att inte brista i gråt. Hon bedyrar sin oskuld och beskyller Osk. Huttunen för oärlighet. Svenska och finska blandas i ett nervöst sammelsurium. Hon stannar tvärt upp, tårarna börjar rinna och säger att hon är glad att det är över och att hennes mamma inte levde för att se detta. Slutligen hotar hon med att gå i hungerstrejk i fängelset. 

Arthur Brofeldt. Museiverket. Detalj.

Rättegången väckte uppmärksamhet och trots att domen förkunnades samma dag som Maria Åkerbloms, var salen proppfull. Eller kanske just därför.