torsdag 28 mars 2013

Effektivitet och sjukvård


I dagens Hbl fanns en mycket talande artikel, som man faktiskt borde fästa uppmärksamhet vid: i de stora städerna i huvudstadsregionen har hälsovården nästan kraschat och vårdköerna i bashälsovården är orimliga, medan de små kommunerna har hyfsat fungerande bashälsovård. Det beror knappast bara på penningresurser. Det beror sannolikt på att folk i mindre enheter har större inflytande på hur saker framskrider och eventuellt har en bättre helhetsbild och motivation (det borde undersökas, om ingen gjort det: Trivsel och motivation bland hälsovårdspersonal i olika typer av organisationer). 

Den andra orsaken är värd att fästa minst lika mycket uppmärksamhet vid: i realiteten innebär bättre effektivitet längre köer. Inom den offentliga hälsovården. Vilket är helt absurt, eftersom man just på den offentliga sidan borde kunna tänka helhetsekonomiskt, långsiktigt och med folkhälsan för ögonen. För att inte tala om etik. På den privata sidan finns vad jag vet inga lönsamhetsproblem trots hyfsade löner och inga köer. Köer är bra då man har kortsiktig resultatstyrning, men inte bra i längden för folkhälsan. Vilket man ändå tydligen målmedvetet vill ha. Vad är det för fel på att folk vill ha inflytande och gärna betalar för bra vård via skatter, kan man fråga sig då man lyssnar till vår regering och diverse megalomana hälsovårdsadministratörer högt i hierarkierna.

Frågan inställer sig om vi gjort samma sak inom hälsovården, som svenskarna gjort inom skolan? Att naivt införa styrsystem som till exempel belönar att man skriver ut patienter som inte är friska från sjukhuset är förutom oetiskt rätt korkat. Man undrar ibland hur dessa politiker som utger sig för att vara så stora experter på marknadsekonomi skulle klara sig i företagsvärlden. Förståelsen för komplexa system verkar lite begränsad, samt tron att man kan kontrollera dem genom att styra med penningresurser i stället för att leda sakkunniga människor strategiskt är faktiskt ganska farlig, tycker jag. Regeringens politik börjar på allt flera sätt likna en fars. Men problemet är inte bara finskt, det är europeiskt.


2 kommentarer:

  1. Problemet är att vi inte "har råd" med viktiga funktioner i samma stund vi börjar MÄTA verksamhetens värde inom ett pengasystem som bygger på räntebesatt skuldsättning till privata finansinstitutioner. Pengarna ges ut som krediter och återvänder ALLTID till skaparen plus räntorna. Vid återbetalningsskedet går betalningsmedlet upp i rök och därmed är en alltjämt växande skuldsättning ENDA sättet att hålla näsan över vattenytan.
    Istället kunde betalningsmedlet skapas i behövlig mängd, utan räntor, betalas ut via allmänna sektorns funktioner och vid behov skattas tillbaka till kommuner/stat.

    Vi skulle inte mera behöva leka den här 13-stolars dansen, utan utföra allt som bör göras...

    SvaraRadera
  2. Ja, det finns en orsak till att jag valt att inte pensionsspara ... :)

    SvaraRadera