lördag 5 januari 2013

Självspäkelsens mästare

Det verkar som om vi i Finland hade fått vår första riktiga stora diskussion om rasism. Äntligen! Bitvis är diskussionen förvånansvärt bra, exempelvis i Ruben Stillers blogg. Där kommer många kommentarer uppenbart från högtutbildat folk, medan man på Hesaris sidor kan läsa kommentarer av mera olika slag. Man hoppas ändå att diskussionen blir just så stor att olika bubblor verkligen möts. Det är därför värdefullt att diskussionen förs på många stora plattformar.

Jag kan tänka mig att man i vissa kretsar upplevt att man fått vatten på sin kvarn, och jag hoppas att det finns folk - om inte annat hos polisen själv - som ser till att hatskriverier som framprovocerats verkligen får sina konsekvenser. Själv undviker jag vissa sajter, vilket inte är något jag är precis stolt över ... Man borde ju orka gå in och bryta illusionen av att alla är av samma åsikt som de som förnekar att rasism förekommer (och samtidigt ofta kastar skit på dem som inte är "finnar"). Just i Stillers bloggkommentarer finns ju en del vittnesbörd om rasism, som alla borde läsa.

Det är intressant att se hur finnarna beskriver sig själva, i synnerhet de toleranta och antirasistiskt orienterade, som på något sätt samtidigt beskriver sig själv och "de andra" finnarna i allmänhet. Utom att de (vi) inte beskriver sig själva, utan finnar i allmänhet. I synnerhet Sussu Laaksonens inlägg fick mig att fundera över det här. Finnarna är missnöjda, ogina, våldsamma och inåtvända. Framför allt har de dålig självkänsla och tål inte kritik. Vad andra anser om dem är viktigt: de som inte är finnar måste anse Finland vara ett fantastiskt land, men egentligen är allt åt helvete och man ska klaga på allt. Sussu lever själv på sätt och vis på ett fantastiskt sätt upp till sin bild. Men hon har definitivt en poäng: av någon orsak verkar man ofta vara övertygad om att inget annat land/folk någonsin under historien drabbats av lika hårda motgångar och haft det lika jävligt genom hela historien. Men vart vill antirasisterna komma: är det sig själv man vill ändra på, eller "dom andra" eller vad, för att bli av med rasismen? Klart är att allt ändå är åt skogen, helt konsekvent ...

En annan konstig tanke som figurerar i bakgrunden är att Finland och finnarna alltid varit väldigt isolerade från resten av världen. Det är sant att det under 1900-talet funnits en period av nationalistisk isolation, men det står fullständigt klart att man verkligen borde se över skolundervisningen på denna punkt eftersom folk lyckas hålla en sådan konstruktion vid liv i sin världsbild. Jag anser tolkningen vara totalt strunt. Som historiker tenderar jag tvärtom se de ökande kontakterna med omvärlden som en återgång till ett normalare tillstånd, må vara att kontakterna och migrationen nu når mycket längre bort geografiskt. Även då Finland var som mest monokulturellt och homogent flyttade en massa finnar till andra länder och förmedlade rimligtvis kontakter ut i världen på så sätt.

Så jag hoppas diskussionen fortsätter och är mycket tacksam för folk som offentligt berättar om rasistiska påhopp eller annan vardagsrasism och hur de upplevt det antingen som offer eller vittnen. Vi behöver absolut bli av med tanken om att rasism inte skulle förekomma och vi måste se det som ett allvarligt fenomen som är extremt negativt på alla sätt. Rasism leder till stora lidanden och kostnader både individuellt och för hela samhället. Det är så onödigt och dumt.

8 kommentarer:

  1. "av någon orsak verkar man ofta vara övertygad om att inget annat land/folk någonsin under historien drabbats av lika hårda motgångar och haft det lika jävligt genom hela historien."

    Jag tycker mig se litet samma jargong i Ryssland och Serbien, och framför allt att det alltid är nån extern part som är skyldig till den egna (upplevda) misären. I Finland är det Sverige och Ryssland som är skyldiga, i Ryssland är det omvärlden, i Serbien västvärlden... om nationer har en kollektiv självkänsla, är den i de här länderna svag och anklagande.

    SvaraRadera
  2. Med tanke på att "ta diskussionen i vissa forum". Jag följde med Anna Trobergs tråd på Flashback. Visar att det nog går men kräver nog en hel del.
    Vad gäller historia och undervisning. Hur är det med tiden före 1808-09 i finska skolor?

    SvaraRadera
  3. I Serbien blev det väl något av ett självförverkligande mantra som ledande politiker spelade på - "vi mot resten av världen". Bekant även från andra håll i världen, inte minst i relationerna mellan USA och Al Qaida eller i Israel-Palestina, där dylika skuld/offer-retoriska mönster skapat förskräckliga destruktiva spiraler, så vitt jag kan förstå. I en del fall hör det ju också till idéer om en förlorad forntida storhet, mer eller mindre verklig, som blivit orättvist krossad. Historia är ett farligt redskap. Därför är forskning i historia, som baserar sig på fakta, så viktigt och att historikerna är många och att man lyssnar på dem, ger dem utrymme i media.

    I Finland tycker jag det råder en oerhört konstig dubbel retorik om nationen som högteknologisk framgångshistoria och ett utbildningens under, parallellt med gnällandet. I och för sig är ju allt bra nu när det går neråt för Nokia, för det var ju det man hela tiden visste, att det var för bra för att vara sant och helt säkert går åt pepparn, förr eller senare ... :)

    Sen har vi väl "nationer" med stort ego, (forna) stormakter som Sverige, USA och Frankrike, som kan var minst lika jobbiga ... Både att anse sig ständigt förorättad eller att anse sig veta hur allt ska göras och ha rätt att lägga sig i kan ju vara problematiska.

    SvaraRadera
  4. Joakim, den har jag inte följt, men har samma uppfattning. Men det kräver mycket, både tid, energi och inte minst självkänsla. Det kan vara fruktansvärt tungt ... inte minst om man är ute med eget namn (vilket jag t ex anser i mitt eget fall kan vara rent kontraproduktivt i vissa fall, tyvärr). Här skulle säkert finnas beställning för lite organiserad positiv verksamhet. Om man är flera som kan stöda varandra i en diskussion är det genast betydligt mycket lättare ... en ny typ av verksamhet för Amnesty, eller nån annat organisation kanske, att leta upp milda hatskriverier och "småtrolla" dem?

    SvaraRadera
  5. Termen racism täcker olika upplevelse- och betydelsefält. Det finns spontan attitydmässig racism och rationell, tom teoretiskt grundad racism. Den senare är mycket sällsynt men har sina företrädare som t ex Tatu Vanhanen. Även den attitydmässiga racismen skapar sig en rationell överbyggnad.

    Kritik av islam eller invandringspolitik kan men behöver inte vara racistiskt motiverad - jag tror på Timo Soini då han säger att ha absolut inte är racist. Däremot är det sannolikt att alla racister är både islam- och invandringskritiska.

    Mot racismens rationella motiveringar kan man argumentera men för att förändra attityder krävs helt andra medel: främst inlevelse och identifikation - det som t ex Pekka Havisto och Antonio Flores har lyckats frammana. En het diskussion av den typen som vi nu har kan tom vara kontraproduktiv om vi vill skapa ett nytt samhällsklimat - den bara befäster redan existerande attityder och argument. De viktigaste inslagen har enligt min mening varit de personliga vittnesmål om vardagsracismen som gett läsaren en möjlighet till inlevelse och identifikation.

    SvaraRadera
  6. Vad klokt sagt, Mika. Precis så är det. Lite allmän medvetenhet skadar ändå inte heller, för man borde verkligen se till att skolundervisningen stöder en sådan utveckling som leder till att se, möta och respektera den andra som människa. Jag är tyvärr nämligen ganska rädd för att det i en hel del skolor fortfarande undervisas i riktigt traditionell nationalistiskt vinterkrigsanda. Både religion och historia, liksom geografi och litteratur borde undervisas med en agenda för tolerans och antichauvinism. Men som du säger är det viktigaste värdet nu om vi faktiskt får fram berättelser om hur det känns att bli kränkt. Som inte kan förnekas utan kan framkalla förståelse. Hemskt men sant.

    SvaraRadera
  7. jag håller med nyman om att den hätska debatten mest riskerar att leda till att rasisterna gräver ner sig i skyttegravar och börjar känna en envis stolthet i att inte förändras. personligen tycker jag lottovinst-texten gjorde väldigt mycket fel, om dvs. den var tänkt att nå någon annan än dem som redan är toleranta och öppna för förändring och t.o.m. lite nationalmasochistiskt övertygade om att finländarna är usla på alla sätt (rent propagandistiskt/retoriskt fel, dvs. det sku kanske ha räckt med att angripa rasismen, men nu sku liksom allt ut med badvattnet, inställningen till arbetet, språkkunskaper, jämlikheten, socialt beteende i kommunala fortskaffningsmedel, därför misstänker jag att skribenten inte direkt drevs av altruistiska känslor - typ nu ska vi slå ett slag för alla mörkhyade små barn som är kvar i de finska förorterna och som inte anytime soon kommer att flytta utomlands - utan snarare kändes det som en lite väl hastigt genomtänkt personlig vendetta med en hel nation som hesari i sin beklämmande ekonomiska situation, i desperat behov av virala texter, inte hade råd att rekommendera att hon kanske sku mjuka upp tonen lite i).

    sen gilla jag idén att välgörenhetsorganisationer sku börja jobba på nätet, det jag drömmer om är att nån hackare sku bygga ett system som skapar fejkade google-användare, typ miljontals, som beter sig på ett sätt som kastar om googles profileringar totalt, t.ex. så att sökmotorn blir övertygad om att höginkomsttagare är intresserade av att läsa massor om svälten bland fattiga, om möjligheter att donera pengar, att låginkomsttagare sku vara intresserade av att läsa vänsterbloggar osv. så att försöket att sluta in oss i bekväma bubblor där vi mestadels gör lukrativa klick i nätet sku skaka i fogarna. det sku väl vara nåt för greenpeace och allt vad dom heter?

    SvaraRadera
  8. Hej, vilken fin idé! Det skulle antagligen bli ett riktigt race mellan google och dessa "seo-hackare" :)

    Bra analys av diskussionen. Grejen är ju den, att en del vill diskutera Abu-Hanna och hennes motiv etc, vilket andra (däribland jag) anser vara fullständigt irrelevant, eller invandringspolitik etc, vilket inte heller direkt hör till saken. Om vi nu i detta land hypotetiskt har 10-15 % HC rasister, som aldrig kommer att ändra sina åsikter, tror jag att det ändå kanske nu uppstått en situation där lite flera av dem låter bli att offentligt kränka folk som ser ut som "invandrare" och där kanske lite fler av den mest toleranta falangen reagerar och säger ifrån högt. Jag är på den punkten pessimist nog, att jag är säker på att rasismen inte kan utrotas helt. Det finns alltid de som föredrar enkla, svartvita (hehe) tolkningar, som ser orsaken till problem hos andra. Frågan är om man låter dem tro att de talar för en majoritet eller ytterligare förstärker deras självbild som förorättade och förtryckta. Jag önskar i alla fall att man i allmänhet skulle anse rasism vara fel och något man ska fördöma och inte tolerera.

    SvaraRadera