torsdag 6 september 2012

Informatikerns överjag

Det verkar ofta vara en oerhört fantastiskt smärtsam, svår och invecklad process att öppna data inom kulturarvssektorn i detta land. Den som vågar föreslå att bygga allmänna öppna gränssnitt möts snabbt av de mest förstummande motargument. De flesta bottnar i informationsspecialisternas perfektionism, deras yrkesstolthet och sakkunskap, ger dem perfekta redskap att sabotera naiva idéer om att man kan öppna data så där bara.

Problemet är, som jag anser, att de på många sätt har fel. Det är klart att man bör tänka igenom frågor om upphovsrätter, licenser och individers rätts- och integritetsskydd noga.  Men resten, kom igen! Är det inte malplacerad perfektionism som ibland lurar proffsen att smita undan sitt ansvar och sitt viktigaste uppdrag: att bevara och förmedla information? Nedan mina kommentarer till de vanligaste slingerbultsvaren.


Nån kan missbruka den eller börja göra business på datan

Om man som auktoritet tillhandahåller korrekt data gratis är de svårt att se hur någon kunde missbruka den eller förtjäna pengar på den utan att vidareutveckla den. Om någon förbättrar och förädlar materialet och erbjuder tjänster som folk vill ha och betalar för, kan det knappast vara så farligt? Materialet är dessutom allas vår gemensamma egendom om den är producerad med allmännyttiga medel. Därför ska det ges största möjliga spridning och om man på samma gång främjar näringslivet och ekonomin på ett rättvist sätt är det väl bra?


Vi måste vänta på att ISNI/YSO/PID/URN/[valfri annan standard] - systemet blir klart

Nä. Man måste inte. Man kan komplettera sin data senare. Man kan själv ta ansvar för sin egen data - det måste man göra hur som helst. Om man har möjligheter att tilldela URI:n åt något som man anser att man har en bra koll på - exempelvis sina egna samlingar av unika föremål, eller upprätthåller en nationell katalog av något slag - är det närmast oansvarigt att inte omgående erbjuda URI. Vad man sedan kallar den och eventuellt kompletterar den med senare är en annan sak. Men man kan ge objekt ett id, som man kan ta ansvar för att inte slarva bort vid framtida systembyten. Man kan också länka mellan olika databaser i framtiden för att disambiguera information. Poängen är att internet aldrig kommer att bli färdigt, inte webben heller. Nya standarder växer fram hela tiden allt eftersom behoven förändras. Att vänta är inget bra alternativ, man ska utvecklas.



Vi har inte resurser (just nu)

Detta är svårare att bemöta. Sanningen är ändå den att det oftast tar en kodare typ en veckas arbete att bygga ett gränssnitt. Det rör sig inte om stora summor. Problemet är ofta att man "först" måste göra det och det och det, lite "putsa" och "fixa" datan.  Frågan är då närmast: Måste man? På riktigt?? Vad prioriterar man? Öppenhet, rationalitet och effektivitet ... eller något annat?



Vi måste värna om datans kvalitet

Detta är det mest absurda av alla argument. Kvaliteten på data kan fullständigt omöjligt försämras av att man öppnar den. Större och mångsidigare användning borde snarare göra det enklare att hitta och korrigera de fel som alltid finns. Att man släpper sin data betyder ju inte att någon annan kan gå in och ändra något, men att man kan länka, kopiera och bygga på den någon annanstans. Slutanvändarna är inte heller idioter.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar