tisdag 25 juni 2013

Hemmet, skolan, dator och webben

I går släppte DNA sin senaste undersökning om sju- till tolvåringars användning av telefon och pekdator. I och för sig hade man för undersökningen vänt sig endast till föräldrar och lärare och inga barn. Vad som undersökts är alltså egentligen de vuxnas uppfattning om barnens beteende. Man frågade inte heller hur barnen själva uppfattar betydelsen av telefon, dator och webb för sina sociala kontakter eller sitt lärande. I och för sig är det ju föräldrarna som betalar, varför det kanske är naturligt att operatören frågar dem.

I undersökningen framkommer att över hälften av barnen har smarttelefon. De största problemet för föräldrarna verkar vara ekonomiska risker, men över hälften av föräldrarna påstår att de följer upp ungarnas webbanvändning via webbhistorik. Från barnets telefon? Ställer mig något tvekande till det påståendet. Ändå anser en majoritet av lärarna att barnen borde få mera handledning i att använda webben och sociala medier - men att de borde få det främst hemifrån.

Mobbning per telefon verkar vara en sak som lärare ser, men idén om att man kunde utrota eller minska på sådant beteende genom att hemma undervisa "telefonetikett" verkar lite naivt. Det är inte redskapet som gör otrevligt beteende till mobbning. Barn förstår alldeles garanterat vad som är styggt oberoende av kanal. Snarast oroar jag mig för en KiVa-skolaeffekt, om man börjar alltför utförligt diskutera alla sätt att jävlas med andra. Onödigt att medvetet öka mobbarnas verktygspalett ... Om de mot förmodan skulle behöva hjälp med att hitta på nya djävulska metoder att mobba.

Att man ska begränsa och kontrollera barns användning av dator så mycket man kan är en moraliserande och reaktionär tanke. Att till exempel spelande borde ersättas med "också annat socialt umgänge" är en typisk missriktad rädsla.

Vilket är då skolans och föräldrarnas ansvar och vad behöver barn lära sig gällande webben? Vad gäller juridiska frågar har skolan absolut ett ansvar. Eleverna ska kunna producera och återanvända "verk" och kunna hantera upphovsrätter och licenser på ett medvetet och bra sätt. Barnen bör också, som en medborgarkunskap, lära sig att webben är ett samhällsforum, som vi alla kan bidra till - antingen positivt eller negativt. Att vi alla har ansvar för hur webben ser ut. Föräldrarna borde närmast, enligt min egen uppfattning, finnas till hands och hjälpa barnet att våga diskutera och hantera besvärliga situationer som kan uppstå. Det kräver öppenhet och tolerans, förtroende snarare än förbud och kontroll.

2 kommentarer:

  1. Är inte det lite naivt av lärarna att tro föräldrarna är kapabla instruera barnen i hur man använder sociala medier? Det finns en hel del vuxna som inte alls hänger med i det digitala.

    Och vilka sociala medier får 7-12-åringar använda utan att ljuga om sin ålder?

    Sen tror jag det är ett litet tankefel att skilja på sociala medier och det vanliga livet. Det är inte två separata liv för barnen. De fattar inte heller alltid vad de gör i det riktiga livet, i sociala medier tenderar bara misstag att explodera i händerna med lite större mått.

    Sen det där med att övervaka vad det egna abarnet surfar och att ha spärrar är ganska dödfött. Visst, det hindrar dem från att i misstag snubbla in på fel ställen. Men om de faktiskt vill surfa något förbjudet så kommer de att göra det. Antagligen inte med den egna telefonen. Det enda sättet få dem att trampa säkert på nätet är att diskutera, diskutera och diskutera.

    SvaraRadera
  2. Precis, webben och sociala medier är "vanliga livet" för barnen. Man ska tala om saker, men inte skrämmas.

    SvaraRadera