Uppföljning 9.5.2026

Fantasiförhandlingar

Trump för tydligen i fantasin fredsförhandlingar med Iran. I verkligheten verkar det handla om att utbyta olika kravlistor, som inte har med varandra att göra. Eftersom det juridiska fönstret för det ursprungliga anfallet Epic Fury löpt ut för den amerikanska presidenten, är det eldupphör. Trump måste inleda nya operationer. Operation Project Freedom för att få ut fartyg från Persiska viken, där allt större elände råder på över tusen skepp, ledde till nya sammandrabbningar och en total förnedring av USA. Numera betyder tydligen vapenstillestånd att krig kan fortsätta och pågående förhandlingar är inte heller något hinder för att göra rabiata attacker. Det har alltså närmast blivit omöjligt att nå fred.

Andra fantasiförhandlingar har förts mellan Ukraina och Ryssland, där Trump ställde upp som en zombiemedlare för Putin, som behövde försäkra sig om att hans stora militärparad i dag inte attackeras av Ukraina. Zelenskyj nappade på möjligheten att få tillbaka krigsfångar, men hela optiken i att Ukrainas president utlyser eldupphör i Kreml för några timmar är ju inget annat än hysteriskt vitsig.

Trassel i Mellanöstern

Förenade Arabemiraten verkar ha fått nog av såsandet i regionen. Utträdet ur OPEC skapade nya spänningar med Saudiarabien och har setts som ett närmande till USA. Men röster har också hörts för att stänga amerikanska baser i landet. Förödelsen i de amerikanska baserna i Mellanöstern har i veckan visat sig större än man tidigare berättat. Dessutom har nya uppgifter om ryskt stöd till Iran läckts. Kina verkar aktivera sig som medlare inför Trumps nära förestående besök. Oroande nog rör sig också rykten om att Xi kommer att pusha hårt om Taiwan. Vi vet alla hur bra Trump står emot stormaktsdiktatorer. Inte.

Rubio - Vance

Också högermedia börjar nu på allvar diskutera nästa presidentkandidat. Rubio har klädsamt sagt att han nog inte tänker ställa upp mot Vance, samtidigt som han reste till Vatikanen för att lite försöka lappa ihop relationerna. Han gjorde det nästan stiligt för egen del, även med Italiens premiärminister, men sade explicit att han inte kan påverka nuvarande presidentens svamlande. I och med det skapade han en skiljelinje mellan sig och Trump och framstår nu som resonlig. Vilket ju i sig inte är svårt om jämförelsen är Trump. Men jämförelsen är kanske i själva verket konvertiten Vance, som nog gjort bort sig rejält i sin påvekritik. Bland republikanerna har också Rubios understöd nu i praktiken kommit i kapp Vance, som uppfattas som kryptogängets hejduk. Många republikaner är också obekväma med en utrikespolitik utan europeiska allierade, varför Rubios linje troligen lockar mer i längden.

Barnens väl

Vita huset utlyste maj till sportmånad och barn besökte presidenten under ett oerhört pinsamt mediespektakel. Trumps beteende inför barnen väckte upprörda kommentarer. Han avslutade evenemanget med att missa tre puttar i rad.

 
Folkhälsofrågor har också diskuterats i media i och med virusepidemin på ett kryssningsfartyg. Folkhälsomyndigheten fick ju en kompetent direktör i april, men minister Kennedy fortsätter att prata strunt i media. "Vi behöver bara någon som inte är galen", sa en tjänsteman i Vita huset till CNN apropå CDC-direktören. Att det dessutom blev en svart kvinna är ju fantastiskt.

 
Nu senast blev Kennedy ställd mot väggen sedan det rapporterats om nyfödda bebisar som dött på grund av att föräldrarna vägrat dem en enkel och rutinmässig K-vitaminspruta. Som ju alltså inte ens är ett vaccin. Dessutom fortsätter kampen om abortpiller i domstolar på olika håll. Läkemedelsbolag är inte helt oberörda av frågan heller och har inte dragit sig för att lägga sig i leken. Att pro-life egentligen inte handlar om att skydda någons väl ser tydligt ut. I verkligheten anser de flesta amerikaner att abort inte är en svartvit fråga, utan att allt beror på omständigheterna. Ytterligheterna understöds av små marginaler, medan en överväldigande majoritet accepterar abort i princip. Därför är den politiska debatten helt frikopplad från folkets åsikter och regleringen på väg åt helt galet håll. Oförmågan att föra nyanserad debatt är förödande.

K-kurvan

Det talas numera ofta om K-kurvan, som kanske enklast illustreras av börsens frikoppling från realekonomin. De allra rikaste blir bara rikare i rasande fart, medan resten av människorna klarar sig allt sämre. Det räcker inte längre med en kurva för att beskriva det ekonomiska läget. Det behövs två kurvor, och dessa pekar brant åt olika håll. K.

Superlågprisflygbolaget Spirit Airlines gick omkull förra veckan, vilket, givetvis, var Bidens fel. Marknaden drog en lättnadens suck, medan flyg nog blev ett snäpp dyrare igen. K. I ett land där många har släkt och vänner utspridda över mycket stora avstånd var sucken bland folket nog mer av förtvivlan, inte minst för dem som har knappt om pengar.

De högsta lönerna stiger betydligt snabbare än mellan- och låginkomsttagarnas löner. Men det är inte bara det. Till exempel drabbar de höga bensinpriserna dem med lägre inkomster hårdare, liksom nedskärningarna i sjukvården. För dem med hygglig lön är det ekonomiskt just detsamma om bensinen kostar 3 eller 6 dollar per knappa 4 liter, det är mest en irriterande signal. Men effekten kommer att bli allt kraftigare för dem med lite pengar, allt efter de indirekta kostnaderna, såsom fraktkostnader, börjar märkas. Och värre blir det.

 
Sjuttio procent av bönderna, de flesta jordbruken är ju ännu relativt små familjeföretag, säger att de inte har råd att skaffa nödvändiga konstgödsel. Matpriserna kommer alltså att skjuta i höjden. Samtidigt som SNAP-stödet för att skaffa livsmedel skurits ner och regleras allt strängare, rör det sig om cirka 90 miljarder dollar som behövs för att att hålla folk vid liv. I Illinois beräknas 100 000 människor missta stödet från och med maj. Mellan januari 2025 och januari 2026 har över 4 miljoner människor förlorat stödet, samtidigt som arbetslösheten ökat. Men de flesta är nog svindlare, förklarade ansvariga ministern bestämt.