onsdag 19 december 2012

Om kränkthet

Reflekterade i morse när jag läste Hbl över formuleringar i juttun om sociala medier och nätmobbning. Heini Varjonen på IRC-galleria säger: "Oftast är det ändå inte frågan om mobbning, det kan till exempel handla om att någon som gillar Justin Bieber blir sårad över att att någon säger att han är en urusel sångare." Varjonen har antagligen använt det finska ordet "loukkaantua", ordagrannt sårad. På finska finns inget ord för att bli kränkt. Skogberg har valt ordet sårad, medan man i en rikssvensk text nästan hade förväntat sig ordet kränkt. I Sverige har en hel enorm diskurs vuxit upp kring kränkthet, yttrandefrihet och politisk korrekthet. Även om man också i Finland gjort halvdana försök att få igång en likadan indignerad debatt har det inte riktigt lyckats. Antagligen för att vårt land just nu i många avseenden på många håll är en enhetskultur utan riktiga kulturmöten, men också för att själva ordet kränkning saknas. Vi har inte heller en likadan retorisk tradition kring rättigheter.

En snabb twittergallup gav vid handen att folk tycker att kränkt är betydligt mycket starkare än sårad. Skillnaden är förstås den att kränkning också är en juridisk term; det kan vara ett brott mot någons rättigheter eller värdighet (dignity). Är man kränkt har man inte bemötts med den respekt man förväntar sig. I lagen används ordet exempelvis om att "på ett integritetskränkande sätt iakttar eller avbildar en person som vistas i en sådan byggnad eller lokal eller på ett sådant omgärdat gårdsområde som avses i 3 § och dit allmänheten inte äger tillträde" eller i texten om brott mot trosfrid: "offentligt hädar Gud eller i kränkande syfte offentligen smädar eller skymfar något som annars hålls heligt inom en kyrka eller ett trossamfund som avses i religionsfrihetslagen ...". Mattias Åsvik formulerade det bra på twitter:  "Så här tänker jag. Man sårar känslor och kränker integritet." Typiskt för den rikssvenska diskussionen är att alla människor har rätt till väldigt mycket och om man inte får det man förväntar sig har man rätt att bli kränkt. Något som är ganska främmande för många finnar. Kränktheten är kanske inte ens en känsla, såsom Bertil Rolf påstår, utan möjligen bara att man blir indignerad, upprörd.

Skillnaden mellan att känna sig kränkt och att känna sig sårad är nämligen också en subjektiv, känslomässig skillnad. Den kränkta är (möjligen) upprörd eller arg, medan den sårade är ledsen. Här är kanske pudelns kärna: den kränktas värdighet har sårats av förolämpning, skymf eller intrång, medan den sårade "bara" reagerar emotionellt med att bli ledsen. Den sårade sörjer inte sin heder eller sin stolthet eller brist på respekt, utan brist på förståelse och medkänsla. Därför tycker jag själv bättre om det tankesättet, det är mer ödmjukt och medmänskligt.


6 kommentarer:

  1. Bra text!

    Distinktionen mellan att bli sårad och att bli kränkt, och kränkthetsdiskursen överlag, är väldigt intressant. Jag tror som du att den senare är väldigt förankrad i olika föreställningar om rättigheter. Ett eventuellt problem med kränkthetsdiskursens uttryck är att det här rättighetsivrandet riskerar att bli rätt så tänjbart, så att man kan bli kränkt över snart sagt vad som helst. Kränktheten blir då en form av ständigt försvar (förstås är det inte alltid så, men ibland). Är man sårad befinner man sig inte på samma sätt i försvarsläge - som du skriver, man är ledsen helt enkelt. Sen kan det eventuellt finnas vissa bruk av ordet sårad som liknar kränkthetsdiskursen? ("sårad stolthet" osv.)

    SvaraRadera
  2. Ja, termerna är rätt tänjbara och går in i varandra. Tycker själv att det är illa om det går inflation i att "känna sig" eller "vara" kränkt (här finns också en skillnad!?). Om alla går omkring och är kränkta hela tiden, vad säger man då när någon faktiskt på ett brottsligt sätt kränkt en annan människas mänskliga rättigheter eller integritet?

    Är det inte nog att säga att man känner sig sårad av material som kan tolkas som sexistiskt eller rasistiskt? Borde man inte respektera det också och handla så att man inte sårar människor? Inte på grund av nån lag eller rättigheter, utan bara för att det är så man ska göra?

    SvaraRadera
  3. Bra kommentarer.

    Men jag reagerar speciellt på:

    "I Sverige har en hel enorm diskurs vuxit upp kring kränkthet, yttrandefrihet och politisk korrekthet. Även om man också i Finland gjort halvdana försök att få igång en likadan indignerad debatt har det inte riktigt lyckats. "

    Och jag hoppas verkligen att det aldrig uppstår en liknande situation i Finland som vi idag ser i Sverige! I Sverige gömmer man sig bakom begreppet: "att folk känner sig kränkta", och börjar skapa "etiska regler" kring det här begreppet.

    Jag tänker på saker som; "Pepparkaksgubbar skall förbjudas i Luciatåget" eller "Nationalsången skall inte få sjungas på skolavslutningar". Och jag undrar, hur många mörkhyade personer känner sig kränkta av att det går pepparkaksgubbar i Luciatåget, eller hur många personer med utlänsk härkomst känner sig kränkta av att man sjunger nationalsången på skolavslutningen?

    Det jag irriterar mig på är att beslutsfattare och påverkare gömmer sig bakom ordet kränkt. Vilket enligt mig resulterar i att man tar laddningen ur det så viktiga ordet KRÄNKT. Jag vet att jag själv inte längre reagerar på ordet på samma sätt jag gjorde tidigare - eftersom det är uttjatat i situationer där ordet inte alls hör hemma!

    SvaraRadera
  4. Intressant!

    Ordet hat, som i näthat, är också intressant. Misstänker att mycket av det som kallas hat helt enkelt är som i ditt exempel med Justin Bieber.

    En tråkig inflation av språket, då hat för många av oss är ett väldigt starkt ord.

    SvaraRadera
  5. Tack för era kommentarer. Roligt att ni reagerar med mig. :)

    SvaraRadera
  6. Läser Sofia Mirjamsdotters inlägg och tänker på att det är en känsla jag inte berört och det är ilskan. Känslan av att vara förorättad och bli arg och säga i från måste ju också vara rätt. Men är man då "kränkt"? http://mymlanthereal.wordpress.com/2012/12/19/instagramupproret-sexism/

    SvaraRadera