Plåtmannen, fågelskrämman och det fega lejonet
Putin fick en otillbörlig och underlig heder i att få posera med två riktiga stormaktsledare i veckan. Xi satte honom ändå irriterat på pottan, medan Trump som en överlycklig treåring kallade honom sin vän. Politiskt hände ändå absolut ingenting. Xi har valt att passivt se på i lugn och ro. Vare sig det gäller Ukraina eller Iran, låter han de två andra skjuta sig i bägge fötterna. Det hade varit enkelt för Xi och Trump att lite klämma åt Putin för att pressa oljepriserna, men Xi vill tydligen inte och Trump fattar inget.Trump bemödade sig om att läsa färdigt skrivna tal och framför allt bedyra beundran och trohet till de två andra ledarna. I hans förvridna värld är Putin lika viktig som Xi; han måste ju vara det eftersom han är Trumps bästa lekkompis. Alltsammans tedde sig väldigt ihåligt och substanslöst.
Xi gick med i Trumps fantasilek, trots att denne snart kommer att vara ur spel, i motsats till Putin och honom själv, som kan sitta kvar hur länge som helst. Varken Putin eller Xi verkar ha någon plan för vad som sker efter dem, de är eviga för sig själva. Trump däremot är ställd inför det annalkande slutet på sin makt. Bakom honom lurar en vice president och en nervöst trampande utrikesminister. I verkligheten är båda chanslösa.
Ingen Dorothy eller trollkarl finns tyvärr i den riktiga världen. Hjärtlösa och dumma fortsätter våra hjältar i sina invanda spår.
IT-svängar
Som väntat bekände Elon Musk i veckan att han egentligen inte alls är MAGA och det kusliga Palantirs skapare Alex Karp förklarade att han på riktigt nog alltid varit demokrat, trots att han betalat stora summor till Trumps diverse projekt och gjort stor business på att möjliggöra ruskig förföljelse av vanligt folk.Turerna kring Nvidia fortsätter, då det är oklart vem som kan ta över efter den skandaliserade Jensen Huang. Det har framkommit att handelsminister Lutnick aktivt stött export av sensitiva chips till Kina. Nvidias börsras har dragit med sig stora delar av hela sektorn.
Paranoia
De stora it-problemen på olika håll har fortsatt. Stora banker, Apple och säkerhetstjänsten NSA har råkat ut för systemkrascher, som lett till avbrott i tjänster. Handlar det om sammanträffanden, illvilliga fiendehackers eller inkompetens? Spekulationerna florerar.Kommunikationen från administrationen har varit så inkompetent och förvirrad att till och med förra pressekreterare Leavitt himlade sig i offentligheten. Ingen verkar vilja ställa upp på hennes gamla jobb längre. Stephen Miller bytte ut it-säkerhetschefen och förbjöd de mest inkompetenta tjänstemännen att babbla på i offentligheten. Trump fortsätter att tycka att alltsammans är tjafs.
Maktspel i kulisserna
Det skvallras nu om att Stephen Miller och Marco Rubio har snackat ihop sig, vilket gör att vice presidentens situation försämrats i maktspelet. Finansminister Bessent och handelsminister Lutnick är ordentligt i luven på varandra gällande Kina-politiken, men Trump tycker det är precis som det ska. Kritiken mot Lutnick har ändå vuxit, men presidenten har bedyrat att han är jättenöjd. De två har en lång gemensam historia, men det är också känt att Trump brukar dra undan mattan på obekväma personer väldigt plötsligt, så hans positiva uttalanden om Lutnick kan inte anses värda just något.Trump aktar sig ändå noga för att utse någon efterföljare åt sig själv, han vill hålla alla på tå och ser med jämna mellanrum till att röra om i spelet. Senast kastade han fram Miller som potentiell presidentkandidat.
Demokratfejl
Demokraterna fortsätter att framstå som svaga såsare i kongressen. Inte bara att man tidigare missade att rösta för åtalet mot krigsminister Hegseth. Den fullständigt obegripliga ryggradslösheten fortsatte denna vecka med att man i skyndsam ordning hjälpte republikanerna att tillsätta Trumpvänliga domare, innan de tappar majoriteten. Den här typen av inkompetens, att inte bara låta bli att blocka trumpister när man har möjlighet, utan nästan aktivt hjälpa republikanerna, ter sig obegriplig. Man kan bara hoppas att den nya uppsättningen demokrater i januari tar i med nya tag. Man beslöt sig ändå för att belöna den sittande oppositionsledaren Haakim Jeffries med talmanskap i det nya representanthuset nästan enhälligt.Jeffries kommer att bli den första svarta talmannen. Den mest progressiva vingen av demokraterna har velat försäkra sig om att man sänder ut en signal om förändring till väljarna, liksom då man byter VD eller tränare då man behöver förnyelse. Det var kanske inte helt fel tänkt, då demokratiska partiet är allt annat än väl ansett. Jeffries har i sina uttalanden efter valet rört sig vänsterut, och är i sina åsikter troligen rätt väl i fas med väljarkåren som relativt moderat. Ett problem är att folk inte tycker demokraterna under hans ledning gjort tillräckligt för att bromsa Trump. Jeffries är framför allt en förhandlare. I senaten kommer valet av ordförande, mellan etablissemangets Chuck Schumer och de progressivas kandidat Chris Van Hollen, antagligen att bli mera tajt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar