Uppföljning 31.10.2026

Övermannen

Barack Obama har rest runt fullpackade evenemang för att stöda demokratiska kandidater med väntad effekt. Trump tappade nerverna helt och avbokade sina tillställningar efter att Obama jämfört hans renovering av Vita Huset med en kitschig restaurangkedja ("som om Saddam Hussein öppnat en Cheesecake Factory") och sedan dessutom förnedrat administrationen genom att driva med deras misslyckade motattack. Det blev helt enkelt för mycket för Trump som blivit häcklad tiotals gånger under olika tillställningar, och vad värre har han mindre publik än sin föregångare. Obama är helt enkelt för bra och för populär. Hur som helst ändrade sig Trump snart igen och beslöt att resa till Kansas och Iowa ändå på söndagen. I de båda republikanska delstaterna ligger skillnaden i understödet för senatorskandidaterna inom felmarginalen.

Pengarna

De makthavande republikanerna är fixerade vid pengar, djupt övertygade om att makt och pengar hänger ihop. Man kan aldrig ha tillräckligt många nollor efter sina miljoner. Trump förklarade på allvar för publiken under ett evenemang att de höga oljepriserna är jättebra, för det kommer in så mycket fyrk till USA. Med USA menar han förstås oljebolagen. Utan att blinka har han använt skattemedel för politisk reklam. Elon Musks storinvestering i valet har kanske fått en marginell effekt i Texas, vilket kan ha betydelse i det jämna läget. I andra ändan cashar Musk sedan in enorma kontrakt med bland andra Pentagon. Demokraterna drar in flera gånger mer pengar från vanligt folk i små donationer än republikanerna som får hutlösa mängder miljoner från storföretag och miljardörer.
Många demokrater har gjort det till en hederssak att inte ta emot företagspengar och stordonationer. Bland republikanernas enskilda stordonatorer märks förutom Musk bland andra kryptomiljardörer, finansplacerare, storindustri och OpenAI-grundare. Kryptovalutorna hickade till ordentligt igår tillsammans med den övriga IT-marknaden. Nervositeten är stor då flera bolag rapporterat långsammare tillväxt och valresultatet skapar osäkerhet. Money out of politics är en slogan som tilltalar många.

Juridiken

Det absurda fallet med två Dan Sullivan i Alaska triggade tiotals åtal och utredningar hos Vita husets advokatbyrå, den allmänna federala åklagaren. Viktig är den så kallade Decoy Dans rätt att ställa upp i valet. Vilka alla kandidater måste byta namn innan de kan ställa upp i val? Hur tänkte man här?
Nå, man tänkte förstås inte. Administrationens taktik är att väcka så många åtal och kasta så mycket sand i hjulen för demokraterna de bara kan. Hittills har domstolarna försvarat demokratin väl. Demokrater och aktivister har också förberett sig i minsta detalj inför alla tänkbara scenarier och har laddat upp med material för att ta omedelbar strid mot inblandning i valen.

Maktskiften

Då spelet troligen är förlorat på federal nivå, har delstatsstyret blivit viktigare också för storkapitalet. Det är på delstatsnivå man inte bara beslutar om valarrangemang, utan också till exempel om hur man reglerar datacenter. Om republikanerna tappar också senaten är presidentmakten mer försvagad. Delstaternas parlament blir i proportion en mer betydelsefull väg att lobba och påverka beslutsfattandet.

Vad som händer i Vita huset efter en partiell eller total förlust är föremål för en hel del spekulation. För trots att det inte är presidentval är det de facto en omröstning om presidentens så kallade politik. Trump själv har dessutom gjort saken ännu mer explicit än den skulle behöva vara, på grund av att allt kretsar kring hans ego.

 
Presidentens parti brukar förlora mellanårsval och det lär ofta leda till omorganisation i Vita huset. Vem får gå? Blir det personalchefen Susie Wiles? Eller den vandrande katastrofen till krigsminister? Jag skulle inte vara säker på att Trump här agerar som vanliga presidenter. Wiles kanske vill byta jobb själv, men jag väntar mig att Trump delar upp världen i Vita huset mot republikanerna utanför som är de som får skulden. Det finns en stor risk att han sin vana trogen gräver ner sig ännu djupare i sin grop.

Kriget

I stället för att låta Hegseth gå, finns det en risk att han får fria händer att gå lös på Iran och andra. Förlorarnas raseri kan få utlopp i en snabb attack, innan man hinner få ordning på kongressen. Och “take care of Cuba on our way back from Iran”, som presidenten sade i Florida nyligen. Hur bra det hela kommer att sluta kan man ana, då Hegseth i veckan sparkade arméns ledande strategiska planerare.

 
Man har den senaste veckan bland annat fört över luftvärnskapacitet från Texas till Israel och fyllt på med bomber, raketer och fartyg i Mellanöstern. Ett tredje hangarfartyg har också anlänt och truppförflyttningar är på gång. Sin vana trogen pratar man i offentligheten om att kriget snart är över och låter påskina att det finns förhandlingar på gång för att skapa osäkerhet kring det hela.

Hur man tänkt sig att det hela ska sluta rent strategiskt är ett mysterium. Kriget förs allt mer från havet, då baserna decimerats. Iran är ett mycket stort land, som man omöjligt kan invadera utan marktrupper. Det kommer Trump och Hegseth aldrig att kunna uppbåda även om de skulle vilja. Så man kan fråga sig vad annat det kan handla om än att genom trotsigt raseri och kaos försöka stå i centrum för all uppmärksamhet. Kosta vad det kosta vill.