Uppföljning 6.6.2026

Fajten med John Blund

När man borde sova är man vaken och låter sitt förryckta sinne flöda ut på webben i en obruten ström av förvirrade fantasier, när man borde vara vaken faller inte bara ögonlocken utan hela karlen i en sned halvt medvetslös hög framför kamerorna. Så sned att spekulationerna om stroke sprids som maskrosfrön in vinden. Orden grötar sig, avtalspapper faller i golvet. De offentliga framträdandena har blivit anmärkningsvärt glesa. Upprepningar, upprepningar, upprepningar. Tomt prat och uppenbara lögner i en evig, förvirrad monolog, som inte har någon relation till vad den övriga administrationen eller världen försöker göra. Medan psykiatriker publicerar gemensamt upprop om att Trump utgör en tydlig och omedelbar fara för hela världen och bör fråntas makten, fortsätter presidenten att diktera sina egna, motstridiga läkarutlåtanden. "Kognitiva och fysiska prestationer utmärkta. Han är fullt lämpad att utföra alla överbefälhavarens och statschefens uppgifter."

Senaten svänger

Som tidigare konstaterat har de pågående primärvalen lett till att det finns allt fler republikaner i synnerhet i senaten som inte längre har något att vinna på att stöda Trump. Den ena motgången efter den andra alltså. Nu senast föll SAVE America Act, som skulle ha gjort röstande svårare för synnerhet kvinnor. Dragkampen om pengar till ICE fortsätter. Ingen extra miljard för ombyggnad av Vita huset. Ingen fond för de stackare som blivit dömda för kuppförsök. Det handlar inte bara om enskilda utbetalningar, utan också om hur beslut kan tas i kongressen. Ute på fältet ökar mängden av tidigare MAGA-influencers, som bränner sina röda kepsar och förbannar Trumps lögner och korruption.

Nya profiler

De antågande valen har lyft fram nya personer i offentligheten och satt fart på debatter. I synnerhet demokraternas kandidater synas och debatteras. I Kalifornien himlar man sig över dåliga guvernörskandidater (Newsom har snart suttit så länge han får), vilket verkar hota posten som varit demokraternas sedan Schwarzeneggers dagar. I Maine har en ny populist, Graham Platner, stor framgång och det spekuleras nu vilt i om han har en chans mot den mångåriga republikanska senatorn Susan Collins. Platners minst sagt färggranna förflutna orsakar återkommande skandalrubriker, medan Collins, som alltid varit lätt trumpkritisk, positionerat sig allt tydligare som en traditionell republikan. Valet kommer att bli spännande. I Texas fortsätter den kristne Talarico att oroa republikanerna, som dessutom nu alltså ställt sig bakom den mest korrupta tänkbara trumpfavoriten.

Analytiker spekulerar nu kring Trumps mål och intressen. Då en valförlust ser sannolik ut, omställer narcissisten sina mål. Skit samma om vi förlorar, jag ville det egentligen. I stället gäller nu kampen greppet om partiet, om den egna kretsens och hejdukarnas makt. Då taktiken hela tiden är att utnämna inkompetenta personer till alla poster och försöka knäcka motstånd med hot och mobbning är det osannolikt att det lyckas.

Säkerhet

En mindre skandal har även uppstått kring utnämningen av en av Trumps värsta attackpudlar Bill Pulte till chef för spion- och säkerhetsväsendet efter Tulsi Gabbard, som sent omsider fick foten. Pulte, en clown från finanssidan, har förstås inte en endaste dags erfarenhet av branschen och hans främsta uppdrag är att genomföra radikala nedskärningar.

Nedskärningar inom delar av säkerhetsväsendet i kombination med det allt mer megalomana bunkerbygget skvallrar om växande paranoia. Det väcker frågor om varifrån hotet slutligen kommer? Kommer det från folket?

Vita huset gav också en exekutiv order i tisdags om nära samarbete med AI-industrin för den nationella säkerheten. Detta löper parallellt med att dels Anthropic håller på att lista sig på börsen och släpper nyheter om AI-hot, dels med att man försöker höja finansieringen för Pentagon med fullständigt löjligt stora summor. Det handlar om otaliga miljarder dollar, som man eventuellt försöker styra från amerikanska skattebetalare in i en bransch som presidentfamiljen har stora intressen i. Ekonomiska intressen, alltså. Inget annat är som bekant relevant.

Ett eller ett par ruttnande imperier

I veckan släpptes en nyhet om ett nytt projekt på en drygt hundra kilometer lång tunnel under Berings sund. Det är givetvis ett storryskt projekt som kunde knyta Alaska till det gamla imperiet igen. Det är tillika endast ryska politiker som offentligt diskuterat projektet, som skulle gå löst på många, många miljarder. Som amerikanska förhandlingsparter nämns inte överraskande duon Witkoff-Kushner. Det är högst oklart vem som skulle stå för fiolerna, men känt är att Elon Musk har investerat stort i teknologin och saknar avkastningen. Putin behöver förstås storslagna planer när drönarna regnar in.

Det är oklart hur ivrig den traditionella amerikanska försvarsindustrin är på de hotande nedskärningarna i Nato, i synnerhet som andra länder har börjat byta leverantörer. Det kan bra hända att det i praktiken är slut på reträtten från Europa. Att också Stubb offentligt påpekade hur strategiskt korkat en sådan är, tyder på att Putin håller på att försvagas ordentligt. Framsteg i utvidgningen av EU i västra Balkan talar samma språk, liksom Zelenskyjs öppna brev. Det är sen en annan sak att Putin måste bort innan Ryssland kan komma ur den nuvarande diskursen. Men den dagen närmar sig.

Trump för sin del har nollat sitt eget inflytande genom sitt beteende. Förvirrade och absurda uttalanden, som undergräver också mer seriösa försök till förhandlingar, kombinerat med en ekonomi som rusar mot insolvens, ser verkligen ut som raka vägen mot någon form av undergång. Historikern Timothy Snyder har talat om Superpower Suicide. Ett gemensamt drag i dagens Ryssland och dagens USA är avsaknaden av realistiska planer för succession efter de åldrande, paranoida gubbarna.