Uppföljning 24.1.2026

Världshandeln omorganiserar sig

Två stora frihandelsområden, EU och resten av Mercosur i Sydamerika, tog ett stort steg i sin handel då EU-parlamentet godkände avtalet som öppnar handeln stegvis. EU har explicit sagt att det också handlar om att skicka en kraftfull signal till förmån för regelbaserad handel och att avvisa protektionism. Så medan EU säkrar tillgång till råvaror och exportmarknader, utlyser Trump 25% tull på stål och aluminium i ett nytt försök att stöda amerikansk, numera tack vare Trump delvis japanskägd, stålindustri. Tullen slår särskilt mot Kanada, men är också bara ett av de vimsiga av-och-an tullbesluten den senaste veckan.

Varje ansvarskännande beslutsfattare inser att man inte kan vara utelämnad åt dylikt beteende, även om högsta domstolens beslut om lagligheten i det hela väntas endera dagen. Det ter sig osannolikt att domstolen skulle hålla med om det, att om Trump ogillar någon personligen är det ett nationellt nödläge. MAGA:s fokus på traditionell industri och handelsvaror är en del av deras tillbaka till 1800-talet ideologi, som samtidigt ger spelrum för 2000-talets industri, IT-sektorn, som regleras minimalt och den politiska agenda som I:et ger skäl till: media och data ska kontrolleras av vänligt sinnade storföretag som det är lätt att deala med. Abstrakta saker som tjänster är svårare för Trump att greppa eller tillmäta värde. Trenden för produktionssektorns andel av ekonomin är ändå krympande i USA. Förhoppningen om att förnybara energisektorn skulle ha gett nya jobb har dessutom målmedvetet torpederats av Trumps hat mot vindkraft.
Kanadas premiärminister Mike Carney åkte till Kina och gjorde ett enormt handelsavtal. Och det handlar inte bara om raps och elbilar, utan också om investeringar och visumfrihet. Carney, med bakgrund som chef för två riksbanker, har både i handling och ord tydligt visat att USA inte är att lita på och åtgärder måste vidtas för att säkra Kanadas ekonomi och framtid. Hans tal vid den schweiziska stiftelsen World Economic Forums möte, där han beskrev förändringen i världsordningen som en brytning snarare än en övergång, möttes med stående ovationer och kommer antagligen att gå till historien som den vändpunkt då världen slutligt miste förtroendet till USA.

Grönland

Mötet i Davos blev för Trumps del en manifestation av svaghet och förvirring. Ännu strax före mötet hotade han med nya tullar och lade ut privata meddelanden från europeiska ledare på webben. Det var en efterdyning av den extremt pinsamma sms-utväxlingen med norska statsministern kring - ta-daa: fredspriset, som Trump alltså själv med stor omsorg såg till att blev offentlig. Ett obekräftat men inte helt osannolikt rykte tyder på att Trump av arméns högsta ledning fått höra att en anfall mot Nato är omöjligt och olagligt. När också marknaden reagerade på ett reellt hot om fullt handelskrig med EU, som de europeiska ledarna äntligen tydligen lyckades kommunicera, var Trump helt utan vapen. Varken våld eller ekonomiska hot var alternativ och följaktligen backade han i sitt nedlåtande, hotfulla, virriga och pinsamma tal fullt av lögner, där han bland annat kallade Grönland Island flera gånger. Natoledaren Mark Rutte, som åtagit sig rollen som den största trumpvännen, gav sedan en väg ut åt den dementa kejsaren, vars nakenhet nog annars stod klar för alla. Således förklarade Trump att det nu finns ett koncept för ett ramverk för ett evig avtal, som löser alla problem. Vad det består i kan man bara gissa, troligen inget som inte redan funnits avtalat på papper de senaste 70 åren.

Fredsrådet

Men fan ta den som ger sig. Trump hade en ny show att presentera i Davos. Vips har fredsrådet för Gaza omvandlats till ett råd för Imperiet, lett av Trump personligen och enligt honom det största och mest prestigefyllda råd som någonsin samlats, genom alla tider och i hela världen. Den förste som anmälde sig var Argentinas president Milei, som förstås har en skuld på tiotals miljarder. Länder som vill vara permanenta medlemmar måste betala 1 miljard dollar till en fond som kontrolleras av ordförande Donald Trump; annars får de tjänstgöra i tre år och kan förnya sin plats efter ordförandens gottfinnande. Enligt stadgan namnges Trump personligen som dess ordförande, utan mandatperiodsgräns och oberoende av om han är president. Trump ensam har befogenhet att nominera sin efterträdare. Endast ordföranden har rätt att bjuda in länder och alla ändringar av stadgan och administrativa direktiv som utfärdas av rådet kräver godkännande av ordföranden.

 
Hela upplägget verkar helt rubbat och är Trumps plan att fortsätta vara kejsare efter att han förlorat makten i USA. Tills vidare har Albanien, Belarus, Kuwait, Egypten, Israel och Vietnam formellt tackat ja. Putin tyckte att han kan komma med om han kan betala medlemsavgiften ur de frusna medlen man planerat använda till fördel för Ukraina, ett riktigt läckert exempel på hans förmåga att skapa konflikt. Ett bra ställe att följa utvecklingen är Wikipediasidan Board of Peace. Sannolikt och förhoppningsvis kommer hela projektet att sjunka ihop och försvinna som de flesta nyårslöften.

Isande lögner

Immigrationsmyndigheternas våldsamma verksamhet fortsätter att fylla rubrikerna och jämförelserna med Nazi-Tyskland och dystra kapitel i landets egen historia vinner mark, samtidigt som extrema personer som gränspartullchefen Greg Bovino explicit sysslar med naziromantik i form av hälsningar och uniform. Skrämmande statistik om dödsfall i deportationsfängelserna sprids och politikernas lögner är allt mer uppenbara. Vice president Vance, liksom ministern Kristi Noem, ändrar sina uttalanden från dag till dag och motsäger sig själva och blir ständigt motbevisade av kritiska medier och video på social medier. Man omskriver alla incidenter till sin egen fördel, trots att det handlar om uppenbara lögner för vem som helst som har ögon i skallen. Detta visar på den fascistiska strukturen i det hela. I den tidigare normala världen kunde också myndigheter göra fel och ledare byggde och upprätthöll förtroende genom att medge att misstag gjorts och de åtgärdas. I den fascistiska världen gör myndigheterna inte fel och således handlar det inte i grunden om förtroende utan om våld, makt och terror. Så, när Vance kommenterar ICE-kidnappningen av en femåring säger han först: så upprörande, men inte sedan: vi ska reda ut detta, utan i stället: i själva verket var ju saken så här, följt av en massa lögner om hur händelseförloppet gick till, trots offentligt tillgängliga bevis. Detta sker om och om igen. I takt med att förtroendet nöts, måste terrorn och propagandan stärkas.

Laglösheten är häpnadsväckande. Kongressmedlemmar nekas gång på gång inträde till fängelserna, som av en del kallas koncentrationsläger på grund av bristande mat och medicinsk vård. ICE försöker också kringgå grundlagen genom att hitta på att de kan ge sig själva fullmakt att arrestera vem de vill var som helst. Idéen om att agenterna står ovanom lagen figurerar diffust men allmänt.

Kongressen och demokraterna

Trumps popularitet fortsätter att dala, så till den grad att han hotade lägga publiceringen av opinionsundersökningar till sitt åtal på 15 miljarder mot New York Times. Över hälften av amerikanerna är missnöjda med Trump, och 60% anser enligt en annan gallup att ICE går för långt. Det är därför minst sagt häpnadsväckande att demokraterna i kongressen inte enhälligt motsatte sig ytterligare tilläggsfinansiering till ICE, som har så mycket pengar att de inte vet var de ska göra av dem. De lär redan ha AI-system som föreslår vem de ska arrestera och som kan lokalisera människor. Utom att det berättas om fall där de jagat folk som suttit i fängelse hela tiden, men den lilla inexaktheten kan man väl stå ut med, strunt nu i att man river fel personer ur sängen och för medborgare till finkan. Det är nu sju demokrater som schavotteras i media för att inte blocka ICE-finansieringen. Det sägs de gjort detta av rädsla för att de som varande från moderata eller osäkra distrikt skulle uppfattas som veka inför brottslighet, vilket som bekant är en dödssynd i USA. Det torde ändå vara en massiv misskalkyl och underskattning av väljarnas förmåga att skilja på normal polis och ICE, som uttryckligen står för brott mot grundlagen och stor oordning. Detta kan komma att stå kongressledamöterna dyrt i nästa val. Bara som en personlig gissning.