Politik för tv
"Krigsminister" Hegseth gjorde inte helt oväntat samma sak i Quentico, som Trump föregående vecka i FN. Endast en total frikoppling från verkligheten och publiken kan få en f.d. tv-värd att predika för erfaren militär om hur (triviala) saker ska skötas. Pinsamheten blev så uppenbar, att till och med högermedia hade lite svårt att hantera det hela. Oklart om Hegseth i denna dag inser att det knappast höjer ens anseende att slita folk från sitt ansvarsfulla viktiga arbete för att spela publik i en hemlagad TED-talk fylld av plattityder och vonoben-dravel. Trump, som förstås i sista stund insåg att han inte vill missa ett tillfälle att uppträda, deltog för att hålla det mer skrämmande talet, där han hade utläggningar om "den inre fienden", om att öva lite inbördeskrig i olika städer och gjorde det klart att den som inte stöder honom, får foten. Sedan dess har han igen varit försvunnen. Möjligen illa berörd av statyn av honom och Epstein som mystiskt dyker upp framför Vita huset.
I samma veva kröp det fram att Hegseth tänker börja organisera random lögndetektortester i Pentagon för att testa lojalitet. En tidigare oskådad paranoia har härmed introducerats i Pentagon. Ironin i att Hegseth själv flera gånger har läckt eller riskerat sensitiv information på grund av sin arroganta hållning gör det hela intressant. Litar Pete ens på sig själv, eller är hela tv-showen ett försök att intala honom själv i hans vridna värld att han är en bra och stark ledare?
Vad den politiska regeringen kanske inte tänkt på är, att mötet gav alla dessa generaler en möjlighet att faktiskt diskutera med varandra ansikte mot ansikte om var de eventuellt drar gränser för MAGA-tokerierna. Det är svårt att tro att dessa garvade militärer skulle vara väldigt bekväma med Trumps idéer om att det skulle vara deras arbete att ta itu med "inre fiender". Man har förstås inte hört om något sådant, men det är frestande att fundera på vilka diskussioner kan ha förts i korridorerna.
Övningarna för inbördeskrig mot interna fiender i praktiken
Regeringen har således en längre tid försökt hitta flera städer att skicka nationalgardet till. Chicago och Illinois bjöd på hårt motstånd på alla fronter och man gav efter. Memphis i Tennessee har gått in för förhandlingar och de första trupperna syns redan i gatubilden. Det är osäkert om förhandlingar har någon inverkan på längre sikt, eftersom de oftast leder till att Trump fortsätter fokusera på dem som går med spelet (något vi ser nu då vissa universitet erbjudits lojalitetsavtal för fortsatt finansiering). Oregon är den enda ockupationshotad delstaten hittills som är nettomottagare av federala medel. För övrigt ser det ut att finnas en korrelation mellan att en delstat är nettobetalare och att den är demokratstyrd, varför ekonomiska hotelser inte varit en väg som skulle ha slutat väl för den federala staten. Men nu var Vita huset snabbt med att hota med ekonomiska konsekvenser om man inte viker sig. Det ser lite oroande ut, hur man nu lägger upp narrativet om Portland, där de facto, liksom på andra håll, den mesta brottsstatistiken är på tydlig nedgång sedan tidigare. Än mer surrealistiskt blir det hela av att Trump beordrat nationalgardister från Kalifornien till Oregon. I fallet Portland ser landets makthavare ut att lyckas konstruera en story som slutar sorgligt för demokratin.
De olagliga
Det har förekommit mindre oroligheter och våldsamheter på olika håll, i synnerhet kring immigrationspolisens häkten. Stora demonstrationer planeras igen för mitten av oktober. Hittills har No Kings-demonstrationerna varit mycket lugna, men vad den nya anti-Antifa-ordern leder till återstår att se.
Bilden av vad ICE egentligen sysslar med och vem som är deras offer har blivit en politisk nyckelfråga. I MAGA-retoriken är numera "illegals" termen som används: demokraterna vill erbjuda gratis sjukvård för "illegals", det är därför man måste stänga ner hela förvaltningen. Många trumpanhängare verkar fortfarande tro på att det bara är odokumenterade immigranter och brottslingar, personer utan uppehållstillstånd eller andra lagliga orsaker att vistas i landet, som anhålls och deporteras till tredje länder. Eller bara försvinner. Det förekommer uppgifter om att det saknas dokumentation på över 1000 personer efter att häktet Alligator Alcatraz tvingades stänga, och deras anhöriga har inte lyckats nå dem.
Samtidigt har ICE i verkligheten två uppdrag: att sprida skräck och att skaffa fram folk som buras in i de privatägda anstalterna, som tjänar en nätt slant på varje anhållen person utan någon större insyn i hur de behandlas. Klart är, att ICE har kvoter att fylla och risken för "poliserna" att hamna i svårigheter på grund av regelbrott är närmast obefintlig. Naturligtvis har detta lett till att man börjat raida arbetsplatser, där man enkelt kan samla ihop massor av folk, för att utan dess noggrannare urskillning slussa iväg dem. Effektivt. Metoden har ändå gjort att man inte kunnat undvika negativ publicitet, såsom fallet var vid Hyundais batterifabrik. Också jordbrukarna, som redan har det svårt på grund av tullarna, har förlorat mycket arbetskraft. Många trodde på MAGA, då de under kampanjen talade om att utvisa brottslingar. Men nu har brottslingar ersatts av olagliga, vars betydelse allt tydligare är de andra, fienden. Hela konstruktionen narco-terrorist är ett exempel på knasigt sammanblandande av olika begrepp till en oformlig fiendemassa.
Anti-DEI politiken är i praktiken ofta öppet rasistisk maktutövning. Rasistiska "jättelustiga" memes återpubliceras av landets högsta ledning. Rasismen slår allt tydligare igenom. Samtidigt har den nye påven på ren amerikanska sagt en del väl valda ord, som borde få åtminstone vice presidenten att skämmas.
Defensiva demokrater
Som väntat stängdes förvaltningen ner på onsdagen och ledningen skyller aggressivt i alla kanaler på demokraterna, eller till och med något de kallar radikalvänstern. Storyn om att orsaken till stängningen är att demokraterna envist vill ge gratis hälsovård åt illegala invandrare är ändå mycket skranglig. För det första har odokumenterade personer inte rätt till sjukförsäkringar. Har aldrig haft det. I praktiken betalar de ofta alltså skatter, men får ingen vård. Det finns en situation då de, och alla människor, får vård oberoende av status och ekonomi, och det är i akut livshotande situationer, då läkare inte förväntas börja utreda försäkringsfrågor innan de räddar livet. Detta är en lag som kom till under Ronald Reagan. För det andra handlar det om sjukförsäkringskostnader för en stor del av befolkningen. Det första är kanske många väljare inte medvetna om, men det andra är något de kommer att känna av ordentligt mycket snart om demokraterna inte lyckas. Det kan därför till och med hända att Trump viker sig. Han lovade uttryckligen under kampanjen flera gånger, att man inte skulle skära i hälsovården. Explicit.
Ett problem är fortfarande att många människor, både demokrater och obundna, desperat önskar att fler människor med makt skulle göra motstånd; inte bara försiktigt bromsa lite här och där, utan aggressivt och offensivt och med beaktande av lägets allvar ta mer risker och stå upp och sätta ner foten och allt vad det heter. Fortfarande är det få av de ledande demokraterna som säger "ja, vi stänger förvaltningen för att skydda er sjukvård", i stället säger de "men det är republikanernas fel för de har all makt". Även om det senare är sant, skulle det första kanske vara smartare. Att signalera att man inte är rädd att ta strid, på riktigt. Demokraterna ser igen svaga och försiktiga ut, och det är kanske inte vad folk skulle behöva se då mat- och elpriserna rusar iväg och sjukhuset hotas av stängning. Cynismen hotar bli ännu större, vilket torde vara MAGAs mål. Undantag finns. I veckan fick en skarp video av AOC, Alexandria Ocasio-Cortez, stor spridning och galluparna visar att folk nog vet vem som har makten och ansvaret för nedstängningen.
Utrikesministern på vift
Medan Trump ordnar med "evig fred" i Mellanöstern, lever utrikesminister Marco Rubio, med kubanska rötter född och uppvuxen i Florida, ut sina fantasier om maktspel i Latinamerika. Han är en av de få i Trumpadministrationen som faktiskt har politikerbakgrund och han sitter också nu på många stolar, både som riksarkivarie och chef för det olagligt nedlagda USAID. Rubio när ett djupt förakt mot socialistiska regimer. I synnerhet är förstås Venezuela i skottgluggen, men han verkar söka konfrontation också med andra länder i området och det finns oroväckande tecken på ökande inblandning från USA. Med den mexikanska presidenten Claudia Scheinbaum verkar det fungera bra. Däremot meddelade Rubio att USA kommer att reagera på vad han kallade häxjakten på Brasiliens korrupta f.d. president Bolsenaro, då han dömdes till en lång fängelsedom för sitt kuppförsök.
Det kaotiska intryck USA:s utrikespolitik ger känns som ett tecken på en stormakt på drift. Och en stormakt på drift är inte länge någon makt alls. Trots all tv-show.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar