Finlandsvänner på äventyr i Argentina 1920

 

Hbl 20.10.1924.
Nationalbiblioteket

I oktober 1924 återkom Vilhelm Hansson från sin Finlandsturné för en andra föreställning i Helsingfors. I september hade han förevisat filmen På indianstigar vid Pilcomayofloden på Bio Bio under en så kallad provvisning av sin film, som han reste runt med i Sverige, Tyskland, Italien och Frankrike under många år. Den en timme långa filmen hade haft premiär i Stockholm 1922 och nu var den på turné i Finland. Dylika exotiska resedokumentärer var en egen genre vid denna tid.* Den väckte också förtjusning denna gång: "I synnerhet tycktes den närvarande skolungdomen sentera denna form av geografisk åskådningsundervisning."

I förgrunden t.v. reseledaren Mauricio Jesperson, som
tillbringade en stor del av sitt liv området. 

På 1920-talet hade det uppstått ett visst intresse för Argentina i Finland. Landet var ekonomiskt intressant eftersom det var en starkt växande ekonomi och handelspartner. Till dem som reste till Argentina för att stanna hörde, tror jag, min mormors äldsta bror, som aldrig återkom utan försvann spårlöst. Det handlade ändå aldrig om någon massutvandring, då det rörde sig som mest om några hundra personer per decennium som flyttade trots mer eller mindre permanenta båtförbindelser. Vardagen blev rätt knaper för emigranterna så vitt vi vet. 

En annan aspekt av Argentina, som troligen var minst lika viktig och som lockade var det "vilda" outforskade Argentina, ett tema som blivit känt i Finland genom antropologen Rafael Karsten. Under sina resor på 1910-talet besökte han Qom-folkets (äv. Toba) områden som sträckte sig från Argentina till Bolivia och Paraguay. Denna ursprungsbefolkning betecknades som "krigisk", då de gjorde envist motstånd mot den kolonialism som då fortfarande frodades och just vid dessa tider var blodigt. Kampen är inte över i denna dag. Huvudstaden i argentinska Chaco heter Resistencia, är inte helt säker på vems motstånd som åsyftas.

Karsten puffade Hanssons filmföreställning på Bullan:

Filmen sätter åskådaren i tillfälle att följa resenärerna under hela den spännande färden allt från Buenos Aires ända upp till de öde trakter, där de vilda indianerna ännu kunna betrakta sig som oinskränkta härskare. Huvuddelen av filmen skildrar också de krigiska toba-indanernas liv och seder, deras hemindustri, lekar, dryckeslag, krigsdanser m.m.

Vidare underströk han det faktum att Hansson faktiskt lyckats fånga autentiska bilder under den tid han stannade ensam under några veckor på ett samhälle. Men det fanns också andra säljargument för evenemanget. Flera av expeditionens medlemmar var sedan tidigare finlandsvänner, inte bara skådespelaren Hansson som stod för film och foto. Hansson hade, liksom många svenska skådisar, spelat på finlandssvensk scen.

Vilhelm Hansson, C. Emil Haeger och Per Svanbeck i december 1920.

Expeditionen, som redan tidigare rapporterats i finlandssvensk press med ett fint bildreportage, hade både ekonomiska och vetenskapliga motiv. Ledaren var yrkesmilitären Haeger, som utmärkt sig som frivillig vid strider i Karelen och slaget om Viborg 1918. Per Svanbeck som fungerade som kartograf under expeditionen hade deltagit som frivillig pilot 1918. Och Hansson hade förutom på Åbo Teater bland annat spelat huvudrollen  i Mauritz Stillers svenska film Hämnaren från 1915. 

Emil Haeger, foto av Vilhelm Hansson 1920.

Under den tre-fyra månader långa expeditionen sysslade Jesperson, Haeger och Svanbeck troligen mest med jakt och rekognosering i hopp om att finna värdefulla mineraler. Hansson hade troligen från första början som avsikt att kunna förtjäna en slant på den dokumentation han gjorde och han stannade också i samma område, där han så småningom kunde ta fram kameran för att filma.

I filmens början visas på traditionellt vis rutten på en karta.

Under resan drabbades alla svenskar utom Jesperson av malaria. För Haegers del var den så allvarlig att den sannolikt bidrog till att han slutligen dog i Berlin 1922. För övrigt var väl expeditionen rätt lyckad åtminstone för Hanssons del. Hur som helst blev en ordenlig, nyklippt version av filmen klar först ett par år efter hans död, år 1950. Den gjorde han i samarbete med Jesperson, som under 1940-talet började publicera memoarer. Tyvärr verkar det mesta av filmerna vara nedtaget på youtube, men man kan se den första rullen, som visar början av resan. Det finns material från resan också i Finland, tack vare donationer av Hansson till Karsten.