Jag har ett fantastiskt roligt arbete. Denna vecka besökte jag Jyväskylä universitet, där man ordnar en kurs i öppen forskning och vetenskap. Som en vanlig kurs med både föreläsningar och hands on, med aktiva och involverade forskare.
Helt fantastiskt, tycker jag. Och inte nog med det, man har också beslutat att biblioteket ska omvandlas till centrum för öppen forskning. Universitetet har också gjort en insats för att skapa effektiva rutiner för parallellpublicering. De erbjuder det som full service för forskarna, som helt befriats från att behöva ta reda på t ex förläggarnas villkor. Det innebär mycket arbete för bibliotekets personal och på andra håll har man uttryckt stora tvivel på att det ens skulle vara möjligt för de ansträngda biblioteken att ta så stort ansvar. Men Jyväskyläs resultat talar sitt tydliga språk, resultaten är närmast förbluffande, även om det har varit ganska utmanande att få en uppfattning om hur stor del av materialen är parallellpublicerade i publikationsarkiv och hur stor del av artiklar producerade av i Finland verksamma forskare är öppet tillgängliga på nätet överlag. Hur som helst går utvecklingen åt rätt håll.
Följande utmaning är att försöka få ordentlig koll på forskningsdata, varför jag också brukar fokusera på data då jag föreläser för forskare. Det risiga är ju att man sällan har några enkla svar, annat än att tänk själv, hellre före än efter, och fråga runt. Det handlar om komplexa saker, där man behöver många olika typers kunnande och samarbete för att saker ska funka. Inom en del discipliner funkar det redan och man kunde väl studera dessa goda exempel och se i vilken mån liknande lösningar går att använda på andra områden. Det är nämligen inte så, att skillnaderna alla gånger går mellan olika discipliner, utan de handlar ofta om typer av data.
Nästa vecka har vi en verklig megavecka för öppen forskning och vetenskap i Helsingfors. Nordic Open Science Forum. Då kommer vi att ha flera nationella och internationella projekt och organisationer som håller seminarier kring framför allt just forskningsdata.
Helt fantastiskt, tycker jag. Och inte nog med det, man har också beslutat att biblioteket ska omvandlas till centrum för öppen forskning. Universitetet har också gjort en insats för att skapa effektiva rutiner för parallellpublicering. De erbjuder det som full service för forskarna, som helt befriats från att behöva ta reda på t ex förläggarnas villkor. Det innebär mycket arbete för bibliotekets personal och på andra håll har man uttryckt stora tvivel på att det ens skulle vara möjligt för de ansträngda biblioteken att ta så stort ansvar. Men Jyväskyläs resultat talar sitt tydliga språk, resultaten är närmast förbluffande, även om det har varit ganska utmanande att få en uppfattning om hur stor del av materialen är parallellpublicerade i publikationsarkiv och hur stor del av artiklar producerade av i Finland verksamma forskare är öppet tillgängliga på nätet överlag. Hur som helst går utvecklingen åt rätt håll.
Följande utmaning är att försöka få ordentlig koll på forskningsdata, varför jag också brukar fokusera på data då jag föreläser för forskare. Det risiga är ju att man sällan har några enkla svar, annat än att tänk själv, hellre före än efter, och fråga runt. Det handlar om komplexa saker, där man behöver många olika typers kunnande och samarbete för att saker ska funka. Inom en del discipliner funkar det redan och man kunde väl studera dessa goda exempel och se i vilken mån liknande lösningar går att använda på andra områden. Det är nämligen inte så, att skillnaderna alla gånger går mellan olika discipliner, utan de handlar ofta om typer av data.
Nästa vecka har vi en verklig megavecka för öppen forskning och vetenskap i Helsingfors. Nordic Open Science Forum. Då kommer vi att ha flera nationella och internationella projekt och organisationer som håller seminarier kring framför allt just forskningsdata.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar