Vetenskapliga produkter och kommunikation

Det verkar som att forskare också inom humaniora och samhällsvetenskaper börjar använda sig av artiklar framom monografier för vetenskaplig kommunikation. Det är klart effektivare, mer värderat. Det ger merit då man söker finansiering och följaktligen når artikelpublicerandet årligen nya rekord. Det publiceras mer än någon hinner läsa. De stora, allt viktigare, synteserna är ofta översiktsartiklar, men inom samhällsvetenskaper eller humaniora är det svårt att klämma in stora linjer och resonemang i en artikel. Det kräver böcker, men är det allt färre som vågar sig på sådant i dag?

Allt detta handlar om en kommunikation som är inom det akademiska. I Finland är forskarnas publikationer klassificerade enligt format/kanal men också enligt publik, så att A1 är en kollegialt granskad vetenskaplig artikel, monografier går under C, facklitteratur D och material riktat till allmänheten finns under E. Det är knappast tänkt att utgöra en rankning eller värdering, men det är svårt att låta bli att läsa det så. Det blir också lite avigt för en humanist, vars huvudarbeten ofta utgörs av arbetsdryga monografier, att följa en dylik modell, där artiklar ska anges överst. På "sista plats" hittar vi audiovisuella material, t ex digitala publikationer såsom datorprogram, som inte passar in i andra kategorier.

Om jag tänker på historia, tycker jag att vi behöver monografier både för inomvetenskaplig kommunikation och för kommunikation med allmänheten, som är oerhört viktig i ett ämne som vårt. Artiklar är visst också viktiga och bra, inte minst för att lite snabba upp spridningen av nya rön bland forskarna, eftersom det ofta tar många år att få fram en vetenskaplig monografi. Men jag tänker också, att det för allmänheten är viktigt med böcker som ger tillräckligt med kontext och syntes.

Men hur kunde vi kommunicera effektivt med den allmänhet som inte läser böcker om historia? Frågan känns oerhört brännande i dagens politiska läge. Hur kan vi hämta historien in i debatten på ett sätt som på riktigt har impact, inte (bara) inom det akademiska, utan i samhället?

Jag tror på berättelser, korta, illustrativa, kraftfulla. De må vara stora eller små. Men vårt förflutna är fullt av material som vi kan lyfta fram i olika format. Kanalerna och medierna har aldrig varit så många som nu. Jag väntar lite på HistoryGo, faktiskt.