Mängder av internationella samarbeten

I dag ordnades ett seminarium på Vetenskapernas hus som handlade om den internationella utvecklingen inom öppen forskning. Seminariet bestod egentligen av fyra paneldiskussioner med olika teman: den europeiska utvecklingen, öppen forskningsdata, open access och internationella forskningsinfrastrukturer. Man kan lugnt säga att det pågår väldigt mycket på politisk och institutionell nivå, men forskarna är relativt svagt företrädda i processen. En av panelerna leddes av en forskare och just i den diskussionen blev det också tal om hur viktigt det skulle vara att engagera forskarna vid utvecklingen av tjänster och annars också. Det finns många strukturella saker att fixa, men i slutändan är det ändå forskarna som sitter med data och resultat och som gör själva forskningen. De är därför i en nyckelroll.

Några av de projekt eller organ som nämndes i dag var (alltså på riktigt bara en del ...):

• LERU, nätverk för europeiska forskningsuniversitet
• FOSTER, EU-projekt för utbildning i öppen forskning
• RECODE, EU-projekt för samordning av öppen forskningsdata som kommit med färsk rekommendation
• EU kommissionens forskning och dess enorma satsning HORIZON 2020
• ERA-projektet för öppen forskning i Europa
• EUDAT, europeisk infrastruktur för forskningsdata där Finland hållit sig väl framme
• ESFRI och e-IRG, stora europeiska nätverk och organisationer för forskningsinfrastruktur
• ICSU och  CODATA, internationella organisationer för forskningsdata
• RDA stort växande forskarnätverk för frågor om forskningsdata
• Liber, organ för europeiska forskningsbibliotek
• OpenAire, europeisk tjänst för att söka öppen forskning
• Pasteur4OA, EU-projekt för utveckling av open access
• Haagdeklarationen, av Liber koordinerat projekt för open access
• ROARMAP, register för open access-policyer i olika länder
• Världsorganisationen UNESCO

Samtliga dessa jobbar på sätt eller annat för öppen vetenskap, så det är verkligen stora krafter i rörelse. Det borde ju bara vara att ta skeden i vacker hand för skeptiker, i synnerhet som inga av dessa aktörer är några orealistiska fanatiker, utan det handlar om att göra saker på ett vettigare sätt och kanske till och med att rädda vår planet. Ingen vill ställa orimliga krav på öppenhet, utan man värnar om etik och ekonomi. På "motståndarsidan" finns närmast rent kommersiella intressen (alltså sådana som gör pengar bara på att förmedla vetenskaplig information) och en drös med andra strukturer och verksamhetskulturer som härstammar från flera sekler tillbaka. 

Vetenskaplig kommunikation kräver mycket resurser av forskningen i dag (och proportionellt blir det allt dyrare, eftersom vissa megaförlag skor sig hänsynslöst på sina monopol), samtidigt som vi absolut skulle behöva investeringar för att hantera och utveckla infrastrukturer för att inte slösa resurser i onödan. Trots att det alltså behövs strukturella förändringar är det ändå så att också forskarna har lösningen i sina händer: man kan också driva förändringen utgående från "den lilla forskaren", genom att vara innovativ och bara idka öppenhet alltid där det går. För också forskaren utmanas hårt idag av den nya digitala miljön, helt direkt. Det gäller att slåss för sitt utrymme och ju mer man delar och publicerar, dess bättre chanser har man att klara sig.

Tweets finns också samlade på Storify.