Senast i dag presenterade jag igen det fantastiska Topeliusprojektet för en grupp studerande. Eftersom vi just läser Fältskärns berättelser med minstingen slog det mig att det kanske skulle finnas en efterfrågan att få den som ljudbok. Sådana har nämligen våra barn lyssnat på till lust och leda. Samma romaner om och om. Röde orm har varit en av favoriterna från mycket unga år.
En snabbdykning i nätbokhandelns sortiment var lite nedslående, som fallet brukar vara när det gäller klassiker på svenska. Varken i Sverige eller Finland verkar särskilt många förlag, bokhandlare eller lärare efterfråga klassiker - trots att de inte ens har copyright längre. Läsarna hör antagligen till dem som har böcker i släkten eller kan använda bibliotek.
På sikt är det ändå rätt oroväckande. E-böcker och editerade utgåvor i all ära. I Finland fanns åtminstone tidigare en bra serie av finlandssvenska författare som var så kallade folkupplagor. Bland andra fanns Hertiginnan av Finland med där. Jag vet inte om serien fortlever, och hur som helst begränsar den sig till finlandssvensk litteratur. Men hur är det med världsklassikerna på svenska? Försöker man söka på Leo Tolstoj eller Thomas Mann i den svenska nätbokhandeln är resultatet nedslående. Inte ens Krig och fred, banne mig!! Men De tre musketörerna hittar jag som ljudbok. Endast som ljudbok.
Jag tror på ljudböcker. Läs in dessa romaner, sälj dem som e-böcker och billiga pockare! Vi behöver mer äldre litteratur på svenska. Ljudböcker kräver inte ens högläsande föräldrar, som förstås är bra, men inte alltid finns till hands i den grad som skulle vara bra (jag tror inte en enda förälder i dag hinner eller orkar läsa så mycket som man kunde läsa). Ljudböcker kan också vuxna lyssna på medan de tränar, kör bil, diskar eller väntar på sömnen, men inte orkar läsa. Hellre det än flödeshelvetet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läs in på "band". Dina ungar har säkert I-podar. Men min pojk' hade band på 80-talet. Jag läste "De tre musketörerna", just. Tyckte den hade tidlöst värde.Tiden går annars rasande fort med tekniken.Var det mp-3 spelare, de hette, som dök upp senare? De måste läras VÄLJA i dagens utbud, det du kallar,"Flödeshelvete".Min son fick "uttrycka"sig sijälv med. Det kom ju "instrument" med förrinspelade/programmerade rytmer och ackord.Min son gick sedermera på Artisten, spelade i orkester, och stod sig väl ibland musikbgåvningar. Han skolade rösten och gillade Sting, under en period. Jag tror att han haft glädje av "de är förinspelade Tre-musketör-banden,+en massa bokklubbar när han var liten, + en förprogrammerad gitarr. Sen fick han ta min gamla Bjärton, till musiklektionerna, (men det är en annan historia).Tror han var omkring 11, när jag gav honom "De tre musketörerna.". Det känns som vi ensamstående mammor håller på att glida in i det stora utanförskapet, ska man inte skola ungarna POLITISKT, med? Vi får ingen tid på oss att förbereda oss på åldrandets ensamhet, vikan inte ta tid från våra barnbarn, och min son verkar inte hinna mer, än SINA barn. Har alla dtet så? Hinner, vill och orkar bara med sin egen generation liksom? Hur gör man samhället mer inkluderande? Det är väl ingen kvinnofråga, eller blir det det om man ser kvinnor exkluderas och inte må så bra på det?Bra du orkar dra kulturöverföringen, "i stor skala". (Lärare). på åttiotalet hade jag fortfarande en fräsch idé om utbildning, men skolan var myket en "goa gubbars"-idé.
SvaraRaderaOj, vad många viktiga och bra frågor. Har knappast svar på någon av dem ...
SvaraRadera