Efter diverse egna deadlines och studentdimission hann jag äntligen sammanställa resultaten för årets kurs Digitalkultur i humaniora. Många bloggar var riktigt fina. Det som var för mig överraskande var skillnaden mellan prestation bland dem som skrev essä vs dem som skrev tent. Medan essäerna ofta höll hög nivå, var tentsvaren som baserade sig på litteratur av Luke Tredinnick, Peter Shillingsburg, Clay Shirkey och Charles Leadbeater (man skulle välja en bok av de två föregående och en av de två senare) rent ut sagt bedrövliga. Vårens studietrötthet syntes alltså i tentläsningen men inte i essäskrivandet. Är faktiskt förmågan att analytiskt ta till sig monografier så svag bland dagens studenter?
Jag som trodde att textkritik stod högt på agendan i studentskrivningar och inträdesprov nu för tiden! Eller är det så att man bara ska läsa och analysera korta snuttar och artiklar, att större teoretiska resonemang är för svåra att begripa och hantera? I så fall är det nog högst oroande med tanke på vilken funktion dagens historiker och humanister borde ha, vilka färdigheter de borde bidra med i samhällsdebatten. Nu var ju en stor del av studenterna förstås rätt i början av sina studier, och man kan väl hoppas de lär sig greppa mer komplicerade teoretiska och analytiska resonemang. För svåra eller tunglästa kan man ju inte ens påstå att någon av dessa böcker är, i synnerhet Clay Shirky och Charles Leadbeater är ju så underhållande och lättlästa att jag nästa drog mig för att välja dem som tentlitteratur!
Vad jag hade velat läsa hade varit dels en text som klart visade att det fanns förståelse för tentbokens författares ansats och epistem eller världsåskådning, dels klart strukturerade analyser av olika avsnitt i innehållet. I synnerhet det senare verkade övermäktigt i många fall: att förstå struktur och resonemang i en bok och urskilja vad som är argument i ett resonemang och hur man byggt upp de olika argumenten. Nu fanns det många gånger ingen förmåga att skilja på olika nivåer i texten. Vetenskaplig kritik, kort sagt, behöver tränas upp också för större textmassor.
Pedagogiskt är ju detta sannerligen en utmaning och jag velar lite över hur jag ska göra nästa år. Jag skulle väldigt gärna vilja att studenterna skulle läsa och ta till sig litteraturen, men jag undrar om det inte lär sig mer genom att skriva essä.
Karannut ja kadonnut ylioppilas
3 timmar sedan
Grattis till dina examensbarn. (Om du VISSTE, vad jag beundrar och AVUNDAS dig). En sak:"De är ju bara barn", 90-talister. Jag tror det tar 30-40 år att skilja en världsbild från en annan, men de är ju "bara jag" som säger det och jag vet inte vad universitetet ger i det avseendet,i tidig ålder (världsbild). Själv hade jag ingen ny sådan (världsbild) efter att ha gått ut en hel treårig utbildning, när jag var i "normal" ålder för att läsa på högskola och universitet. Jag lärde mig frukta lärare i trettioårsåldern och skriva att Kalmar var en ful stenstad och (ungefär)att "gammal fäbodkultur" är fint, bara för att de verkade flumma så hemskt med sitt "bildämne". ;))Men förutom att "mopsa" var man full av kärleksbestyr och intensitet i upplevelserna, det är vad jag minns som mest ålderstypiskt. Man såg det som att det man just då hade,(ens väldsbild) var det bästa, liksom.(Hahaha, det kallar jag "analys" eller, vad säger ni!!!)
SvaraRadera(Om man inte har läst vetenskapsteori), (för det har jag) eller något annat om hur just vetenskap (akademisk och praktisk) en gång ansågs "utvidga" vår "kunskap", så kanske man inte kan se en "textsnutt") ens i sin textuella kontext.Men man bör ju om en bok är indelad i olika avsnit kunna analysera åtminstone vart avsnitt för sig. :)(Vad vet jag, jag är ingen litteraturvetare, eller vad de nya språkvetarna nu kallar sig)men sedan jag läst vetenskapsteori och därvid blev förfärad över positivismens fall och nästan blir en matafysiker,på köpet(Berkeley, och i viss mån Hume samt Descartes, (förstås),kan ju få de flesta att i teorin tvivla på sina sinnen:)) så har jag blivit reflexiv på ett glädjefyllt sätt. Första befrielsen var den sexuella och därefter den intellektuella (revolutionen).Man måste inte lyda gud, det är inte det enda "goda" sättet att leva på(gammalt reliiöst förtryck som hämmar kunskapssökande) och motstånd mot en del i samhället beror inte på att det eller det är "syndigt" utan för att det går ut på att ta ifrån människan hennes värdighet.(hopsamlade erfarenhet och i viss mån ägodelar (socialen begär at du avstår fån allt för att få mat för dagen och tak över huvudet om du inte har egen inkomst, eller för liten för dina behov.)
Andra som gett mig "världsbild":För att inte tala om Husserl och Quine (Vilket inte är lätt teori, "när vet vi att vi uppfattat något "rätt"". FENOMENOLOGI,kroppsminne som transenderar vekligheten, :)I praktiken, och pragmatiskt vi vet att något är "rätt", vi kan vara säkra "när vi nått konsensus", men i teorin så vet vi inte vad den andre (riktigt) menar (ens)med enkla eller sammansatta satser, typ "kaninen kommmer skuttande över ängen". Vi kan inte veta vad den andre menar med ett ord, eller en enkel sats. Wittgensteins "Skalbagge i lådan". Vi vet inte vad den andre har för skalbagge där. "Tanken".:)
n sak till: Jag är så glad för att Finland och Helsingfors, med sådant allvar strukturerar och finner sätt att "återkräva" maximal social organisation i sin konserveringstjänst av nytt och nydigitaliserat arkiverat material,d v s arkiverar med målsättningen att veta i vilken kontext den digitala informationen, befinner sig. BUGAR OCH LYFTER PÅ HATTEN*
SvaraRaderaEn hushållslärare för lärarhögskoleelever, sa idag, när jag nämnde hur mycket jag beundrar Helsingfors, och deras proffesur i digitalisering, att "ja, Finland är nog mycket mer traditionella, men vi i Sverige är moderna" JIIIZUS, vilket dumt svar, hon menar bara att "allt" är bra som det är och "låt gå" och "pantai rei", angående allting och i synnerhet förstod hon inte vad det innebär att ha en teori om den digitala ARKIVERINGSVÄRLDEN. *Snacka om högerideologi och få vetopunkter, trögrörlighet i det svenska, som den/det, kallar "modern". Här var ju så lätt att övertyga alla om att "ALLA MÅSTE JOBBA SOM KAN, FÖR ATT FÖRSÖRJA SJUKA OCH GAMLA.Sen jobbar alla men för att få egna skatelättnader.. och ja, resten är samhällshistoria och samhällsresultatet ser inte lysande ut, för de som blev pensionärer efter att globaliseringen inom arbetsslivet fått alla att underordna sig tanken att de inte ska vänta sig att vara en roll eller raw model,en fast anställd o s v, utan bara vara en, som producerar tjänster för det för tillfället "tongivande" och efterfråga(n)de, vinstgivande konceptet.
*Jösses jag är så "allomfatande", att folk sällan beriper mig. VILLE försöka, åtminstone*
Kram och "Glad Examen"! P S Sluta inte jobba med din moderna och glädjefyllda reflexivitet!D S
Mvh
Lisbeth
Tack, Lisbeth. Roligt att läsa dig. :)
SvaraRadera