Härom veckan hade den amerikanske presidenten ett av sina underliga utbrott och skällde ut européerna för att förfula sina landskap med vindkraftverk. Vindkraften, som använts i sekler, är fortfarande en av de billigaste formerna av energi. I början av 1900-talet började man också använda vindkraft för elproduktion, men som många andra grönare teknologier försvann de då oljeindustrin aggressivt erövrade marknaderna och kväste sina konkurrenter.
 |
| Detalj ur Le Moines målning av staden sedd 1824 från ungefär där Karazimska villan står idag. I förgrunden Gloviken, framför Senatshuset kyrktornet, bakom Senaten syns skolan. Till vänster en av stadens kvarnar. Stadsmuseet. |
.jpg) |
| På Kügelgens bild från 1822 ser man både en väderkvarn på Skatudden och två ute på Sveaborg, där också varvet behövde pumpkraft. Museiverket. |
Kvarnen på Estnäsberget fick ge vika då den nya domkyrkan skulle börja byggas på 1820-talet och 1832 lät spegelfabrikören Strömberg bygga en väderkvarn i Brunnsparken. Den stod kvar till början av följande sekel.
.jpg) |
Kvarnen i Brunnsparken. Rudolf Åkerblom, 1880. Stadsmuseet. |
 |
| A.E. Rosenbröijer, 1895. Stadsmuseet. |
 |
| Väderkvarnen i Sörnäs var inte en sädeskvarn, utan tjänande Andstens kakel- och fajansfabrik. Kvarnen brann troligen 1870. Werstas. |
På 1880-talet kom de moderna amerikanska vindkraftverken som syns på bilden i annonsen. De användes utbrett för att pumpa vatten, men också för andra mekaniska arbeten. I synnerhet för ladugårdar var dessa pumpar en god investering, då kreaturen behöver stora mängder vatten och vatten kan pumpas färdigt i lager då det råkar blåsa.
 |
| En brunn med vinddriven pump kring 1940. Matti Luhtala, Vapriikki. |
Kring sekelskiftet 1900, då elektrifieringen började ta fart på allvar, började man i Tyskland ta i bruk vindkraft för att producera el för belysning. Också i Danmark var man tidigt ute. Finland såg ingenjörskonsulten Rudolf Kolster till att sprida en lösning.
På 1920-talet pågick mycket forskning och utveckling inom energiteknik i Finland. Jag vill särskilt nämna två personer med Helsingforsanknytning, som kanske inte är så välkända idag. Den ena är Sigurd Savonius (1884-1931), mannen bakom S-rotorn som syns på bilden ovan. Han var den första som byggde en vindtunnel i landet och på riktigt satte sig in i forskningen på området. Savonius var född i Tavastehus, studerade och bedrev affärer i Helsingfors, men bosatte sig senare i Ingå. Ännu i dagens forskning talar man om Savonius-turbinen.
 |
| Östra Nyland, 23.6.1926. Nationalbiblioteket |
Den andra helsinforsingenjören som också arbetade med vindkraft på 1920-talet var Toivo W. Salonen (1876-1958). Han var den första som skrev akademiska avhandlingar i maskinteknik i Finland och var verksam också i Tammerfors som lärare. Salonen forskade bland annat i bränslemotorer, men sökte också patent för vindkraft.
Medan de gamla vindmöllorna idag är oändligt pittoreska och bevaras som fint kulturarv, är de moderna möllorna fortfarande kontroversiella. I synnerhet de moderna stora kraftverken är något man i allmänhet inte vill ha väldigt nära inpå knutarna. Men utbyggnaden av vindkraft har varit snabb och den står redan för en icke oansenlig del av vår elproduktion, det kan var och en som har börsel enkelt märka.
Eller som Savonius skriver i sin broschyr
Till skillnad från alla till lokalen bundna kraftkällor står vindkraften till fri disposition för envar, som kan bestå sig med en vindmotor. Kostnaderna för vindkraften inskränka sig därför till dem, vilka härflyta av den maskinella anläggningen: ränte-, amorterings- och underhållskostnader, under det att själva kraften är kostnadsfri.*
Helsingfors väntar dock ännu på att möllorna ska återkomma någonstans i skylinen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar