tisdag 23 augusti 2011

Varför Google+ är viktigt - för Google

Hesari behandlade här om dagen på ledarplats problemet med personuppgifter och Google. Skribenten skrev om arbetssökande och deras intergitetsskydd och problemet med att arbetsgivare kan googla sina (potentiella) anställda, trots att det är olagligt. Texten gav intrycket att vi är helt utelämnade åt söktjänstens godtycke. Så är inte fallet.

Genom att själv skapa offentliga profiler åt sig på webben kan man väl påverka sökresultaten. Sidor från tjänster som LinkedIn eller Facebook rankas vanligen högt i resultaten. Att blogga under eget namn är också ett bra sätt att presentera sig själv.

Det är oansvarigt, tycker jag, att piska upp ytterligare panik kring personuppgifter och webben. I stället borde man uppmuntra folk att skapa sig offentliga webbprofiler och publicera korrekt information om sig själva. Paniken med personregister och personuppgifter på webben har redan gjort livet orimligt svårt för produktionen av många tjänster folk skulle ha nytta av: släktforskarna och många myndigheter och offentliga instanser för en ständig kamp för att kunna hålla någon kvalitet på sina informationssystem, samtidigt som företag glatt samlar in uppgifter om sina kunder med förevändningen att kunna betjäna dem bättre.

Google är också ett företag som handlar med information om sina användare. I gengäld erbjuder Google en hel drös med utmärkta tjänster gratis. Det är ändå viktigt att man är medveten om att det hela tiden rör sig om affärstransaktioner varje gång man använder Googles webbsökning, gmail eller någon annan av företagets tjänster. Till dealen hör också att man själv medvetet kan och får konstruera sin webbidentitet. Att inte göra det och sedan klaga på sökresultaten är naivt.

Att arbetsgivare vid anställningsintervjuer inte kan diskutera offentliga uppgifter om den arbetssökande är helt galet. Den arbetssökande bör få tillfälle att korrigera eller förklara information som är felaktig eller misstolkats. Faktum är dessutom att det finns människor med samma namn. Det gynnar varken den som söker information eller den som är objekt för sökning att informationen i sökresultaten kan ha dålig kvalitet.

För Google är det därför viktigt att få människor att registrera sig på den nya nätverkssajten Google+. Också jag fyllde snällt i länkar till alla mina andra offentliga profiler. På det sättet gav jag Google möjligheten att bekräfta sambandet mellan dessa webbprofiler.

I Finland arbetar man vid Nationalbiblioteket med att skapa ett auktoritetsregister. I de nationella bibliotekskatalogerna finns det författarregister, som är viktiga för att skilja på författare med samma namn eller länka pseudonymer eller namnändringar, så att den som söker information kan hitta fram. Dessa personregister är med nöd och näppe godkända av dataombudsmannen, som följer den spontana ryggmärgsreaktionen hos allmänheten om att personuppgifter bör skyddas från offentligheten och samlandet av dem bör begränsas så mycket som möjligt. Själv tycker jag ändå man kanske borde fråga sig om inte alla skulle vinna på att också andra än kommersiella företag som Google kan hålla reda på folk och ha tillgång till disambiguerad personinformation. Bara som en tanke.

3 kommentarer:

  1. "If you're not paying for something, you're not the customer; you're the product being sold." - Andrew Lewis.

    Det är bra att vara medveten om hur företagen ifråga använder information om personer. Men håller absolut med om att det är fritt för var och en att påverka den del av ens onlineprofil som är allmänt synlig, helt som du säger. Däremot skulle det nog vara trevligt att också kunna påverka den osynliga profil Google ger en som påverkar t.ex. de sökresultat som visas då man gör sökningar.

    Gällande arbetsintervjuexemplet tycker jag nog att tumregeln för att det skall vara olagligt att googla intervjuobjekt är helt korrekt. Det finns nog en risk för missuppfattningar och felaktig information i sådana fall, inte minst med tanke på folk med samma namn. Som arbetssökande kan man istället ge sina onlineuppgifter i ansökningen.

    Senast jag sökte ett jobb harmade det mig i efterhand att min ansökan inte enbart bestod av adresser profiler till Twitter, blogg, Linkedin och t.ex. Quora. Allt som inte står att läsa där framförs bäst i intervju ansikte till ansikte :)

    SvaraRadera
  2. Det stämmer, Micke. Men statistik verkar visa att många arbetsgivare ändå googlar de sökande. Det handlar dessutom om offentlig information man kan ha sett i misstag. Det är förstås så att sådan info inte borde påverka då man fattar beslut, men hur kan man hindra det? Om lagstiftningen hindrar en att ens fråga om saker och ting, kan det ju bli riktigt konstigt. Men enkla saker är det ju inte ...

    SvaraRadera
  3. En lite relaterad, högintressant debatt pågår förresten i Sverige. Personuppgiftslagsiftningen är sannolikt en av de "bisarra juridiska inlåsningar" KB forskaren Pelle Snickars nämner i sitt senaste inlägg. http://www.gp.se/kulturnoje/1.705904-pelle-snickars-lindgrens-kritik-traffar-fel

    SvaraRadera