lördag 13 november 2010

En generös och fåfäng manisk samlare

Tuija Laines efterlängtade bok om Carl Fredrik Fredenheim (1748-1803) och hans boksamling har kommit och äntligen har jag också hunnit läsa den. Det är en fin liten bok, skriven med en för Tuija typisk minutiös noggrannhet. Alla som haft med äldre bok- eller konstsamlingar att göra borde läsa den. Och alla andra som är intresserade av historia också.

Boken har tre delar. Den första är en biografi över Fredenheim, den andra delen består av två textfragment av Fredenheim där han beskriver sina samlingar och den sista delen är en faksimilutgåva av katalogen för bokauktionen där hans efterlämnade samling såldes.

Åbogossen som gjorde karriär i Stockholm levde ett spännande liv som fylldes av ett passionerat samlande av både böcker och antika föremål. Han var också en av skaparna av de antika konstsamlingarna i Sverige och den som drev på grundandet av ett museum. Under slutet av 1780-talet reste han själv ner till Rom och utförde djupa arkeologiska utgrävningar vid Forum Romanum. Något att tänka på, nästa gång man inspekterar Basilica Julia, att det var en biskopsson från Finland som först grävde fram denna byggnad.

Fredenheim, född Mennander, utmärkte sig också genom att donera flera mycket värdefulla verk till biblioteket vid universitetet i Åbo. Han blev också adlad för sina insatser i Sverige. Men han har inte intresserat forskare särskilt mycket hittills. Författaren tänker sig att det kanske beror på att han verkar ha varit rätt självupptagen och osympatisk. Men hon skriver fint om honom: "Bakom den slösaktiga och fåfänga fasaden uppenbarar sig en frikostig donator; bakom egoismen skymtar äkta intresse för och kärlek till antikens skulpturkonst, dess arkitektur och medaljer samt beundran och respekt för fadern och farfadern."

Framför allt är boken enligt mig intressant för att Fredenheims egen text på ett otroligt bra och upplysande sätt beskriver hur och varför han (man?) samlade och hur han såg på samlingarna och förtecknandet av dem. En riktig nyhumanist var han, sannerligen, och en äkta upplysningsman i sin nit. En nätt och spännande bok alltså.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar