Från kognitiv kortslutning till mental härdsmälta

Det finns inga sociala konstruktioner

Gender- och kvinnoforskning är liksom allt prat om LGBTQ-saker är bara skadligt strunt. Det samma gäller rasism, som nog inte alls finns mera. Det gäller bara att säga att det inte finns. Allt beror bara på individen själv och vad man kan se med egna ögon. Därför är det rätt att avskeda alla minoritetspersoner, för de är lätta att identifiera på specifika kännetecken ...

Det finns ingen vetenskap

Grundforskning är helt onödigt, allt kan skötas av marknaderna. Hela den offentligt finansierade forskningen är korrupt, alla dess metoder och resultat värdelösa, eftersom den drivs av forskarnas egenintresse, i motsats till  ...

Det finns ingen historia

Man kan ta varje situation, stor som liten, och reducera den till en spelsituation utan att ta hänsyn till dess mer kontext. Det är onödigt att beakta historiska fakta, utan man kan säga vad som helst om det förflutna. Därför är målet att vrida tillbaka klockan ...

Det finns ingen bildning 

Kunskap och erfarenhet är överskattade. När någon påstår att något är komplicerat eller invecklat beror det bara på att den är korkad och krånglar till saker för att vara besvärlig. Vilken smart person kan ta över vilket arbete som helst, man behöver inte heller någon särskild utbildning för att ha ansvarsfulla poster. Det viktigaste är att man är en bra typ som fattar vad som måste göras. Därför kan man bygga stora framgångsrika företag som klarar sig i global konkurrens ...

Det finns ingen sanning

Man kan säga vad som helst. Det kallas yttrandefrihet. Om man säger vad som helst och saker som är i strid med varandra har man alltid både rätt och fel. Men eftersom människor noterar det som stöder deras egen världsbild, blir det aldrig ett problem, i synnerhet om man är politiker, utan folk registrerar det som enligt dem stämmer och det övriga sägs bara för att lura de andra. Därför är det väldigt viktigt vilka böcker vi har i biblioteken och att man inte i misstag säger Mexikanska golfen ...

Mobbaren viker bara för kraftigt motstånd

I februari 2020 gjorde Trumps regering en deal i Qatar med talibanerna i Afganistan om att dra tillbaka de amerikanska och i praktiken NATO:s trupper. Den afganska regeringen var inte med i förhandlingarna. Vi vet alla vilka katastrofala följder detta avtal hade för det afganska folket. Nu förbereder sig USA och Ryssland för att diskutera Ukraina i Saudi-Arabien inom kort.

Det senaste fredsavtalet mellan Ukraina och Ryssland 2015 förmedlades av Tyskland och Frankrike. I dag står det rätt klart att Putin aldrig tog det på allvar. Den amerikanska envoyén Kellogg sade igår att "det var för mycket folk runt bordet" då och att man inte nu tar med andra europeiska aktörer än lite kanske Ukraina i förhandlingarna. De europeiska länderna har däremot av USA fått en förfrågan om hur mycket trupper m.m. de kan bidra med för att trygga freden. 

Macron störtade iväg till Storbritannien för att säkra brittiskt stöd, och en annan ledare som snabbt uttalade sig skarpt var den polska utrikesministern Sikorski. När Tyskland är svagt finns det utrymme för andra röster. Inför måndagens möte i Paris har ytterligare en röst som hörts rätt tydligt varit den finska presidenten Stubb, som uttalade sig snabbt och klart inför kameror redan i München och fick ett visst genomslag. 

Stubb har sagt, tydligare än många andra, att det inte är några förhandlingar om inte Europa är med vid bordet. När många av ledarna i de stora europeiska länderna sitter mer eller mindre löst, ger ett starkt nordiskt-baltiskt samarbete en genuin möjlighet till inflytande. Den estniska kommissionären Kallas första uppdrag inkluderar Ukrainafrågan. Numera är inte heller Sverige en neutral aktör, utan är förbunden och lika berörd av till exempel säkerheten på Östersjön som Finland. Att Finland representeras av presidenten i dessa säkerhetspolitiska sammanhang bidrar troligen till att Stubbs uttalanden har en viss tyngd åtminstone i offentligheten. Vi borde nu tillsammans leverera det stöd vi utlovat Ukraina på EU-scenen.

Kan USA och Ryssland tvinga Ukraina till vapenstillestånd och fred? Experter har sagt att Trumps "förhandlingstaktik" har varit usel, han lade alla kort på bordet från början. Ukraina är en sak han vill ha undanstökad så fort som möjligt, så han verkar inte ha någon särskild målsättning eller intresse, utom att bli dyrkad som den store fredsmäklaren. Enklast då att ge Putin vad han vill ha, försäkra sig om att inte några amerikanska soldater hamnar illa ut och sedan ge lämpligt antal tv-intervjuer och tal för att ställa sig i kö för Nobels fredspris. Zelenskyj har i och för sig försökt få den amerikanska presidenten att se att det också kan finnas ekonomiska intressen i Ukraina, vilket skulle ge USA skäl till att hålla området stabilt. Zelenskyj spelar här ett högt, men skickligt, spel. Förutom storrysk ideologisk imperialism är det nämligen bland annat efterfrågan på lithium som driver Putin. Fyrk är ett språk som också Trump förstår.

Effekterna av Trumps kaotiska och halvt planlösa hotfulla utspel i USA:s inrikes- och utrikespolitik är mycket annorlunda, som det mycket riktigt påpekades i Hesaris ledare idag. Inom utrikespolitiken är trovärdighet, diplomati och pålitlighet reellt kapital som man kan förstöra, eftersom vi i slutändan har att göra med ett mer skört regelverk, som är mycket enklare att förbigå och skada. Makten består till stora delar av ord och avtal. Trump vill ogärna använda militär makt, så det han i slutändan troligen tar till är ekonomisk makt. Hans förhandlingar handlar alltid egentligen om pengar, som Zelenskyj förstått. Det enda som får Trump att backa är impopularitet eller att han kan framstå som svag. Om något ser ut att misslyckas överger han det åtminstone tillfälligt för att fylla allas flöden med följande sanslösa drag. Därför är hårt motstånd det enda som biter.

Så kan USA och Ryssland tvinga Ukraina till vapenstillestånd och fred? Politik är ord. Stubb drog snabbt upp rätt klara principer som Norden och Baltikum säkert kan enas kring och föra fram i Parismötet i morgon och senare i förhållande till USA. Om man till exempel låter bli att svara på USA:s förfrågan om stöd, förnekar man de bilaterala förhandlingarnas legitimitet. Om Europa och Ukraina bara vägrar gå med på en rysk-amerikansk deal, blir det nog intressant att se hur Trump reagerar. Hot om ekonomiska sanktioner kommer säkerligen att följa, men om EU mycket tydligt från början signalerar att man inte kommer att vika sig, finns en stor risk att börsen börjar darra och sedan Trumps manschett. Nu gäller det sannolikt att våga ta detta chickenrace och stå med Ukraina in i det sista. Detta är något som jag misstänker är klarare för oss i nordost, förhoppningsvis inklusive Polen. 

Trots att USA:s utrikespolitik verkar helt kaotisk och vrickad, är den i själva verket skrämmande enkelspårig. Den utmärks framförallt av kortsiktighet och inkompetens. Rysslands utrikespolitik är också enkel. Är det inte Ukraina igen senast om några år, är det troligen Georgien eller något annat land med stora naturresurser, som får smaka på lite "specialoperationer". Det är inte heller helt uteslutet att de finska mineralerna i kombination med en större kontroll över Östersjön någon gång kunde framstå som ett lockande alternativ för en dement despot i Kreml. Undrar förresten om det finns någon Musk i Kreml?

De två, tre följande veckorna kommer att bli mycket spännande. Personligen hoppas jag att Stubb och Kallas lyckas piska EU till motstånd, för tar vi inte striden nu, återkommer den att sannolikt etter värre inom ett decennium. Det är möjligt att det kommer att kosta oss en hel del, men det blir nog ändå billigare och tryggare i längden att sätta ner foten genast.

Dränkta medier

Steve Bannon gav i tiden det goda rådet att skapa tre stora rubriker varje dag. Eller goda och goda. Fungerande snarast. Det skulle ge utrymme att genomföra vilka förändringar man vill och skapa tillräckligt mycket kaos och oordning, för att medierna inte skulle kunna hålla fokus eller få spridning för analytiskt innehåll. Metoden har fungerat skrämmande väl. Men därtill pågår ett metodiskt krig mot fakta, sanning och bildning just nu.

Utbildningsdepartementet i USA hörde till de första myndigheter där Musk och hans "doge bags" marscherade in för att inte bara ta hand om datasystemen, utan också lägga ned program som stöder transsexuella eller hemlösa elever.

Programmen för inklusivitet har kritiserats från många håll redan länge,
men fokuseringen på språket är värd att notera.

Men det är inte bara myndigheter som rättar sig efter den nya regimen. Google Maps var snabba med att ändra namnet på Mexikanska golfen. Söktjänstens resultat har inte heller varit helt pålitliga. Wikipedias balanserade innehåll har lett till attacker av Musk, som anser sig vara en stor förkämpe för yttrandefrihet. Det är svårt att avgöra vad som egentligen sker med algoritmer och innehåll på de olika plattformarna för sociala medier. Att många av ägarna understött Trump ekonomiskt och närvarade vid hans installation ökar förstås inte på förtroendet. Det är svårt att säga hur långt döljandet av s.k. olämpligt innehåll sträcker sig. Däremot vet man att it-miljardärerna strävar till att expandera användningen av artificiell intelligens och att Musk lyckades tillgång till ansenliga mängder sensitiv information om de amerikanska medborgarna. 

Tusentals webbsidor med myndighetsinformation för amerikanska medborgare har tagits bort de senaste veckorna. 3000 av dem är borttagna från folkhälsomyndighetens CDC:s sidor. Bland de borttagna sidorna finns mycket forskning och forskningsdata. Myndigheten har också beordrats att ta bort information om fågelinfluensan från sina rapporter. De senaste siffrorna uppger att smittan påträffats i 16 delstater. Flera delstater testar inte ens för smitta.

Forskning och vetenskap är också övrigt under attack. Finansieringen är allvarligt hotad. All finansiering för forskning som innehållet förbjudna ord, så radikala som t ex "kvinna" eller "historiskt",  blir synad i sömmarna. Över hela administrationen försöker man nu bli av med "fläsk" med hjälp av riktig angivarmentalitet. I verkligheten kommer sannolikt många av de mest ansvarskännande och kompetenta att söka sig bort. Även kulturverksamhet är uppenbarligen suspekt och under lupp. Till saken hör att informationen från presidenten är kaotisk och osaklig. Ju sämre administrationen fungerar, dess bättre för ytterhögern. Att de flesta anställda, om man frånser från armén, jobbar inom hälsovården, är något folket sannolikt kommer att känna av.

Vad som är häpnadsväckande är att det hela verkar så fruktansvärt korkat och kortsiktigt. USA:s starka ekonomi har baserat sig på immigranter, ett flexibelt samhälle, framstående forskning och livlig handel. Den nya regimens politik slår precis exakt mot alla dessa grundpelare. Själv ser jag bara en förklaring. Eftersom det är dömt att misslyckas att skapa välstånd med detta recept, kan det enda motivet vara att säkra en maktposition som är håller, oberoende av kommande val. Tyvärr tror jag alltså att USA:s framtid kommer att bestämmas inom de närmaste månaderna eller veckorna. Allt handlar om hur långt den nya ledningen hinner befästa sin makt och vem som eventuellt kan stoppa den. Kongressen verkar inte göra det, domstolarnas framgång är osäker. Endast börsfall eller en känsla av impopularitet verkar bromsa Trump ens i någon mån. Musks & co släpper knappast lätt sitt momentum. Att han blivit satt att gå igenom Pentagons kostnader verkar som ett skämt, då hans egna bolag är leverantörer. Att man samtidigt påstår sig bekämpa korruption är direkt ut läroboken för fascistisk propaganda.

Kampen förs nu om språket, om sanningen och mot bildning och kunskap. Det är därför extra viktigt att hålla huvudet kallt. Också här hemma nås vi av nyheter om att kulturtidskrifter blir utan understöd. Det handlar i statsbudgeten om struntsummor. Vi står mycket stadigare i Finland, men också vi måste vara på vår vakt.