Frihet, motstånd, uppror

 Var det rätt av Twitter och andra företag att stänga ute den amerikanska presidenten? Vem är det som borde reglera yttrandefriheten, är det staten eller företagen? 

Vissa gemensamma regler har man stiftat gällande vad man får säga i alla länder, också "fria" och demokratiska sådana. Man får inte fara fram med osanningar som skadar människor genom förtal och kränkningar, man får inte ljuga eller bedra då man gör avtal eller affärer. Utan förtroende är samhällen i problem, de blir ineffektiva och osäkra. Poängen är förstås att kontrollen sker retroaktivt. I fria samhällen har vi inte förhandsgranskning som görs av myndigheter, utan individerna förväntas ta sitt ansvar och konsekvenserna av brott mot dessa gemensamma lagar och samhällets gemensamma spelregler. Demokratiska samhällen skyddar ofta också sig själva genom att förbjuda offentligt tal och handlingar som är riktade mot att rubba det demokratiska systemet i sig. 

Då det gäller politik finns traditionellt en hög tröskel för att beskylla någon för att fara fram med lögn och osanning. Bedrägeri som gäller pengar eller affärer kan man i princip föra i bevis. Men förtroende i allmänhet är inte lätt att värdera eller mäta. Det är också riskabelt att utgå från att det finns endast en sanning eller korrekt tolkning av komplexa samhällsfrågor. Därför behövs det tolerans för olika uppfattningar om till exempel orsak och verkan på samhällsnivå. Vi har ändå de senaste åren fått en skrämmande demonstration på vad en dylik försiktighet inför att begränsa ren och skär lögn i politisk diskussion kan leda till.

Företag som erbjuder tjänster på webben har alla användarvillkor, som strävar till att försäkra att verksamheten är laglig och fungerande både tekniskt och i hänseende till företagets intressen i övrigt. Tjänsterna har en idé och syften som de strävar efter att förverkliga. Visionerna handlar förstås om att maximera vinsten, men också annat.

Twitters vision är t ex "We believe in free expression and think every voice has the power to impact the world." medan Facebooks är "People use Facebook to stay connected with friends and family, to discover what’s going on in the world, and to share and express what matters to them." Båda innehåller en idé om öppenhet och delaktighet.  Tyvärr har forskning visat inte bara att rekommendationsalgoritmer fungerar i motsatt riktning och driver folk in i bubblor av konspirationsteorier och lögner, utan att företag inte här tar sitt ansvar. Så det handlar alltså inte heller bara om vad som sägs, utan minst lika mycket om hur medierna hanterar informationen.

Lagstiftarna och samhället kan reglera för det första innehållet i det som sägs och dissemineras, vilket är etiskt mer problematiskt, och för det andra hur tjänsterna fungerar logiskt eller tekniskt, vilket i sin tur är utmanande eftersom algoritmerna klassas som affärshemligheter och är svåra att kontrollera. Dessutom  utvecklas teknologin och koncepten hela tiden och noggrann reglering riskerar därför att föråldras snabbt.

Själv tycker jag inte detta är en antingen eller fråga; det står klart att vi behöver reglering både genom lag och juridiskt ansvar också för konsekvenserna (det borde gå att pröva i rätten om företagen underlåtit att vidta rimliga åtgärder för att förhindra allvarliga brott) och att företagen dessutom måste ha möjlighet att sätta upp användarvillkor så länge de inte är uppenbart diskriminerande eller förtryckande mot utsatta grupper. Det idealiska skulle vara att också de sociala medieplattformarna skulle sätta upp en egen etisk intern branschkontroll, liksom de traditionella journalistiska reglerna och råden, där man avtalar om spelreglerna an efter att branschen och världen utvecklas. En alltför splittrad offentlighet utgör också en risk för dessa företags egna intressen, något de borde inse och försöka avvärja i tid. Om nu deras visioner på riktigt betyder något för dem.

Gällande läget i USA är jag rätt pessimistisk. När man åstadkommit en situation där tiotals procent av befolkningen lever i en alternativ verklighet och är onåbar med alla rationella argument är läget mycket allvarligt. Att det inte hittills hänt några lynchningar eller politiska mord är mer tur en skicklighet. Händelserna på Capitol Hill var inte terrorism. Det var en våldsam politisk revolt, som gett resten av världen en väckning, förhoppningsvis i tid. I USA fortsätter utvecklingen i en oroväckande riktning idag. Jag undrar vad folk som inte tagit våldet på allvar egentligen tror att revolutioner och kupper är.

Tweet från den 17.1.2021

Digitalisering idag

De senaste tio åren har mycket hänt tack vare den informationsteknologiska utvecklingen. I takt med att dataprocessering blivit effektivare och lagring billigare  har frågor om datahantering och informationsförvaltning blivit viktigare. Men det intressantaste är enligt mig de samhälleliga förändringarna. 

Det första man tänker på är kanske mediefältet. I Finland hade kring 40% av den vuxna befolkningen registrerat sig på minst en socialmedietjänst år 2010. År 2019 använde redan 79% av vuxna finländare internet flera gånger om dagen och de flesta på mobilen och under 10% säger sig inte använda sociala medier. Samtidigt har användningen av Facebook och Twitter mattats av. Trenden har gått mot mer slutna rum och diskussioner. Störst är nu Whatsapp, som grundades 2009 och har över 3 miljoner aktiva användare i Finland. Whatsapp har i synnerhet sedan det köptes upp av Facebook utmanats av andra liknande aktörer. Illusionen om att alla är på Facebook har gett vika och de stora plattformarna har svarat på detta genom att köpa upp och utveckla nya plattformar och format. Den andra trenden är den förväntade, fortsatta förändringen av innehållet, som kunde sammanfattas som förskjutning mot mera audiovisuella, efemära och snuttifierade format.  Uttryck för denna utveckling är podcaster och nya tjänster som t ex TikTok, men också internet memen som är delar av större berättelser på webben. Själva idén är ju att de innehåller flera lager av betydelser och referenser och utnyttjar så väl (rörlig)bild som text,  ibland också andra element.

Trots att traditionella mediers lönsamhet sjunkit, har varken tidningarna eller journalistiken tillsvidare gått under. Frågor om tillit och kritik har ändå blivit viktiga, eftersom det är uppenbart att i synnerhet de äldre generationerna generellt inte har lika stark och utbredd mediekritisk kompetens som de yngre. Ett uttryck för detta är att yngre människor i Finland anser att så kallade influencers kommersiella samarbeten är okej, men de också kräver att kommunikationen är transparent. Då litar de på källan, medan äldre personer utgår från att man inte kan lita på "influerare" och att det är på något sätt ett korrupt förfarande i motsats till traditionell marknadsföring och reklam. I själva verket är den nyare synen mer etiskt medveten och kritisk till innehåll och ett bevis på bättre informationskompetens.

Det står ändå klart att journalistiken och de s.k. traditionella medierna inte har förhindrat spridningen av konspirationsteorier och felaktig information globalt, den politiska situationen i USA må vara det ultimata beviset på detta. Den offentliga debatten behöver stöd av utbredd och stark utbildning och samhällsstrukturer som möjliggör deliberativa samhällsdebatter. Som grund behövs en delad respekt för fakta och en insikt om att sakkunskap är något annat än lite egen research på webben eller vad kompisen delat på facebook. Utvecklingen visar att en allmän hög kompetens inte är något givet ens i västvärldens rikaste länder, utan något som måste försvaras målmedvetet och fortgående genom utbildning. 

Att det finländska samhället är digitaliserat kom tydligt fram i och med de stora förändringar som kunde göras mycket snabbt då pandemin nådde oss. Vi hade tillräckligt mycket digital infrastruktur för att kunna lägga om en stor del av vardagen. Att ärenden med banker och myndigheter och mycket annat kan skötas över nätet fanns redan på plats. Det fanns både strukturer, resurser och kompetens. År 2019 använde redan 85% av de vuxna nätbank. Våra förmånliga och snabba dataförbindelser fanns redan på plats. Även om vi drabbats på många sätt kommer vi att kunna resa oss ännu mer digitala, fast vi nu också fått ta oss en rejäl funderare över vad som är viktigast för oss. Och inte sällan verkar det vara människorelationerna och naturen.

Betydelsen av mjukvara och algoritmer har börjat bli synlig på intressanta sätt. Jag tror det är många som blivit chockerade och upprörda då de sett människor sugas in i konspirationsteoretiska resonemang på grund av de förstärkande effekterna av skvaller och ryktesspridning sociala medier som facebook och youtube producerar med sina rekommendationer och andra algoritmer. Coronapandemin har äntligen lett till några tafatta försök att korrigera detta. Samtidigt har effekterna av "artificiell intelligens" börjat synas inom forskning och annan utveckling, inte minst inom medicin. Forskningen har gått framåt med stormsteg under 2010-talet och därför har betydelsen av data, dess hantering och kvalitet blivit allt mer uppenbara. Jag ser i mitt eget arbete den enorma utveckling som har skett inom kompetenser och förmåga att hantera forskningsdata och på vilken hög nivå den finska förmågan är på området. 

Sist och slutligen är jag själv därför rätt lugn för Finlands del vad gäller samhällsutveckling och ekonomi på sikt, bara vi fortsättningsvis satsar på skola och forskning. Större problem är klimatförändringen och den verkligen allvarligt hotade biodiversiteten. Men också dessa kan delvis tacklas med samma metoder. Digitaliseringen är en process som nu mognat och blivit en del av vår värld.